STOCKHOLM dena å1 Jan, i Vi finna med fägnad att flera af reformsakens mest uppriktiga och nitiska förkämpar inom landsorispressen tro sig ega skälj alt anse jestitiestatsministerns svar till re-j formkomitn såsom särdeles löftesrikt för reformzaken, och att betrakta ministerns yttrande i sednere delen af talet, om en ännu tilläfventyrs qvarstående omöjlighet, såsom endast-enr gärd åt den varsamhet, som måste iakttagas at en man på den plats h. exc. innehar, och för hvilken det icke går an att kompromettera sig genom löften, som innefatta mera än han måhända kan hålla. Sednast har ?Norrköpings Tidningar? egnat åt detta ämne en artikel, som med anledning af våra anmärkningar, att h. exe. justitiestatsministerns ord kunna synas något sväfvande och till och med hvarandra motsägande, bland annat yttrar: Må vi då se åt, om verkligen sig så förhåller. Vi skola först framhålla de positiva satserna, af hvilka sådana slutledningar kunna dragas, som böra anses såsom bevisande ministerns och, enligt konstitutionella begrepp, i och med detsamma regeringens samtycke till och biträdande af adressens innehåll. Först erkännes att en förändring af representationssättet är Xogfvisligt, hvarmed gerna ej kan förstås annat än att nationens anspråk på en sådan förändring, i enlighet med tidens begrepp om en verklig representation, ej kunna af regeringen tillbakavisas. Vidare framkastas, i full konseqvens härmed, en vink om, i hvilken riktning ministern an ser denna reform böra ske, nemligen i den, som med framgång blifvit beträdd, icke blott af de med oss närmast beslägtade folken (danskar och norrmän), utan af nästan hela det öfriga fria Europa. Att dessa ord innebära en dödsdom öfver fyraståndsrepresentationen och talar ordet för ett tvåkammarsystem samt fria val, lärer ej kunna bestrias, och i detta erkännande ligger ju då en stor vinst för reformvännerna, hvilken, långt ifrån att ringa värderas, bör af dem noga vårdas såsom en pant för framtiden och ett band på regeringen. Derefter förklarar ministern, att den plats han inom regeringen innehar, gör honom det till en pligt, att med alla lagliga och hederliga Medel som stå honom till buds, befrämja reformens genomförande i den angifna riktningen: Hans lösen i striden är sålunda hvarje ärlig reformväns, och med denna förklaring har han nära förbundit sig med dem, som fordra Fare lösning snart och i sin helhet. Från detta arbete för sakens befrämjande har han iden ringa utsigten att lyckas funnit ett giltigt skäl för re: eringens overksamhet i detta afseende — en misströstan, som han väl ej ser alldeles häfd genom den opinionsyttring, som nu afgifvits, men dock finner böra lemna plats för bättre utsigter, då han i denna opinionsyttring ser ett tidens tecken, som, i förening med andra, berättigar till den förhoppning, att vi med allt större och större steg nalkas den Hdpunkt, då frågans lösning, så vidt möjligt är, kan med. någon utsigt till framgång ålminstone försökas. Detta är det positiva af svarets innehåll, som med alla skäl kan betraktas såsom berättigande till förhoppningen, att den regering, hvars representant här uppträder, är i full öfverensstämmelse med adressens författare både i afseende på nödvändigheten af en reform och sättet för densamma. Må vi nu kasta en granskande blick på de af Aftonbladet framhållna motsägelserna och se efter hvad de verkligen innebära och om utaf dem kunna dragas de slutsatser; hvilka rättfärdiga det misstroende till regeringen, som Aftonbladet söker på dem grunda. Vikunna gerna medgifva att de verkligen innebära en viss grad af misströstan; men månne Aftonbladet sjelft, månne den mest nitiske reformvän är alldeles utan en sådan, månne han nu ser allt motstånd besegradt? Vi tro det ej; vitänka att han, lika väl som ministern, ej vågar öfverskatta den skedda opinionsyttriagen ända derhän, att anse allt motstånd, all omöjlighet undanröjda. En sådan tanke skulle ej heller vara särdeles att rekommendera, utan då hellre att föredraga ministerns tillvägagående, såsom varande fullt både politiskt och strategiskt att ej underskatta en fiendes styrka. Må vi tillika besinna, att det hvarken är vanligt, ej heller alltid rådligt af en offentlig regeringens man, att i frågor af denna vigt, så mycket beroende på konjunkturerna i framtiden, uttala sig alltför bestämdt och derigenom ingifva förhoppningar, som måhända vid realiserandet skulle stöta på oförväntade hinder. Medgifvom vår statsminister samma rättighet som är alla hans ikar under samma förhållande förbehållen, att använda det diplomatiska uttryckssättet, son mer antyder än bekräftar. Denna rätighet tillskrifva vi vissa yurandem hvilka möjligen skulle kunna, med mycket god vilja, .ydas i den riktning som Attonbladet angifver. Till dessa yttranden räkna vi de ofvan ned utmärkande stil anförda ordställningarve. Vi hafva trott en analys af hr justitiestatsministerns ord vara af nödvändigheten påkallad efter Aftonbladets försök att åt dem sifva en misstroendeväckande och nedslående ydning, som, om den vunne allmänt omattande. säkert sknlle verka förlamande nå