att mottaga penningelnsättningarne, erinrades derom att hvarje sockennämd, som bland Shfat hår fattikvärden Om hand, består at räknekunnigt folk; intet hinder mötte dessutom att. ikomiterna inkalla äfven fruntimmer, som ofta äro lika, om ej mera nogräknade än männen, och då man så mycket, ordat. om den tvångströja, som lades på de karlar, hvilka invaldes i komiternu, så kunde man ju på försök vända sig till fruntimren, hvilka utan knot tvingas af snörlif, och kanske skulle de villigt deltäga i ett företag, som herrärne irökmössa Fo nattrock synas: vilja undandraga sig. Hr Eallerstedt: erinrade att -älla reformer, som yrkas, genast förklaras opraktiska af de klentroögna, som dock sällan uppställa några Mera praktiska motförslag. Den förre talaren: shade; serinrat om sparbanksiden i England; Hr. Lallerstedt framhöll huru i Belgien, Schweiz och Norge samma ide befrämjats tillallmän och enskild nytta. I Norge var folkmängden 4097 mindre än i Sverge; men norrmännen hade 40 4 flera sparbanker än, vi... I Norge hade man gått längre än; här. föreslagits, ty der hade man bildat. flera sjelfständiga sparbanker pastoratsvis. :Talaren önskade att reglementsförslaget måtte antagas, ty bristerna deri voro. ej. af.någon; betydenhet. Emot förslaget uppträdde ytterligare hr Ameen, frih.; Hamilton och hr Paykull samt hr Claös Tamm — den sednare under förklarande att han helst önskat vara tyst, beklagade .att. artikeln i Teljetidningen blifvit räppläst, då ingen derå: reflekterat, och -yrkadeatt, reglementet måtte omredigeras: Doktor Wistrand uttryckte sin törutidran öfver att alla väl lofordade iden, men. då den skulle utföras ändock framställde betänkligheter, :som vid-närmare granskning befunnos vara af så ringa betydenhet. AnFORE I SAR AR