kinge läns brandstodsbolag har vid två p hvarandra följande bolagsstämmor antagit at distriktbolagsstämma -egde besluta om anskaf fande af gemensamma brandredskap utöfve dem som det ålåge hvarje egare af brandför säkrad egendom att hålla. Vid distriktbolags stämman med Asarums, Mörrums och Elleholn socknar, hvilken hölls i Asarum den 15 dennes har enhälligt beslutats om anskaffande af : större brandsprutor, hvaraf den ena skall pla ceras i Asarum, den 2:dra i Mörrum och der 3:dje i Wekerum, hvilka äro de tätast bebyggd: ställena inom distriktet, Häraf har man anled ning förmoda, att om icke en eldsvåda i dess: trakter kan helt och hället förekommas, bö dess utsträckning åtminstone hindras. På de folket icke måtte vara okunnigt om sprutorna: servering, beslutades också att komiten skull föranstalta om öfning tvenne gånger om året. — I Wenersborgs tidning läses: Vi hafva förut omnämnt tillämnandet af er bijernväg från Wårgårda vid statens stamban: till Håkantorp, derifrån densamma skulle utsträc kas till Lidköping. Det gifves så många anled ningar till den förmodan att bibanans utgrening från Håkantorp hit till staden ej allenast är verk ställbar för en relåtivt till vägens längd billig hen sig Tp utan jemväl att denna jern: väg skulle blifva för staden och intilliggande or ter synnerligen välgörande. Om, som redan gan ska många börja tänka sig, möjligheten at er sådan jernvägsutsträckning härifrån icke skulle vara så långt aflägsen, vore derigenom redan et: stort steg taget till förverkligande af den sedar flera år tillbaka öppnade och undersökta frågar om en Wenersborg—Uddevallajernväg, med ut sträckning, såsom mången under sednare tider tänkt sig, jemväl till -Saltkällan. För att taga del af hvad som kan förekomma rörande We. nersborg—Håkantorpbibanan och i detta ämne öfverlägga, är en kallelse utfärdad till dem af sta dens och o.tens invånare, hvilka nitälska försa ken, att sammanträda å residenset härstädes kl. 12 på dagen den 29 innevarande Januari. — Man läser i Gefleborgs Läns Tidning: En Er flicka, dotter af en handlande i W., blef nyligen af en liten hund biten i armen nära pulsådern. Såret var ej djupt och syntes såsom blott ett skafsår. Flickans fader, orolig öfver händelsen, rådfrågade läkare, hvilka dock, lättsinnigt nog, förklarade detta ofarligt. Så förflöto 10 veckor, då flickan natten till den 24 sistl. December sprang upp ur sin säng in till modren, som ville stiga upp, men dottern fattade henne om. strupen och högg med tänderna efter henne som en hund. en hastigt kom barnet sig åter och sade: Mamma, jag har ej velat göra dig illa; jag ville blott att du skulle ligga stilla. Barnets fader befann sig under detta på en hemresa. Med förtviflan uppsteg modren och lät genast kalla en läkare. Denne kom, besåg flickan och skred genast till sjukdomsprofvet. Han bestänkte nemligen-hennes ansigte med vatten, i följd hvaraf hon föll i konvulsioner, fattade krampaktigt i läkaren och bet som en hund efter honom. Under halfannan timmes tid kunde man ej frigöra läkaren från flickan. Sednare kom fadren hem och lossade den ängslige läkaren ur det olyckliga barnets armar, Fadren sjelf lemnade ej barnet mera. Trots den stora faran qvarblef han vid den rasandes bädd och kunde blott derigenom få makt öfver hennes våldsamma utbrott, att han med hela sin kroppstyngd nerhöll henne i sängen. Kort före utbrottet af hennes raseri begärde flickan sjelf att man skulle andas på henne. Ännu några andra läkare kommo til, för att göra iakttagelser på den olyckliga varelsen. Hjelpa kunde ingen af dem, och så dog den blomstrande flickan efter 24 timmars outsägligt lidande i fadrens armar. — Göteborgs Handelstidning berättar: För några dagar sedan hände sig att en person passerade vägen öfver den s. k. tSandabacke och såg nere i sandhålorna en Rd som efter vanligheten var sysselsatt med att lassa sand. Vår vandringsman hade dock endast med några steg fortsatt sin väg, då han får höra ett qväfdt hjelp nerifrån gropen, och när han vänder sig om, stodo häst och kärra qvar, men drängen var försvunnen under ett sandras. Den af en händelse förbigående personen skyndade då genast ner i sandhålorna och tillropade med detsamma till sitt biträde en karl, som å vägen gick cirka 100 alnar framför honom. Framkomna till kärran, började man med händerna rifva undan sanden det ställe, der man ungefärligen sett drängen arbeta, och träffade då genast hans hufvud, som lyckligtvis på några få ögonblick blef så frigjordt att mannen obehindradt kunde andas. Efter ytterligare en stunds arbete med händerna lyckades man finna reda på karlens egen spade, hvarmed man började pa honom. ock stod han i sandraset så bokstafligen inmurad, att det först efter öfver , timmas försigtigt kringgräfvande lyckades befria honom från att lefvande begrafvas. — En insändare till Handelstidningen meddelar följande drag af mensklig uppfinningsförmåga: Förliden sommar lästes i tidningarne att en urmakare i Danmark uppfunnit och förfärdigat ett ur, bestående endast af en visare, hvilken utan både hjulverk, pendel eller fjeder visade tiden. Som äfven i vårt land mången obemärkt förmåga egnar tid och arbete åt sinnrika och gagnande uppfinningar, torde följande vara förtjent att offentliggöras: ; Vid en resa i början af sistlidne December hörde insändaren omtalas att en urmakare på FN MR 2 a ER AS RE NR ör