torn ej vill låta dig flyttas. Detta är verkligen bedröfligt! : 4Lady Clara säger att jag måste stanna här, och 4 Oeh Hvad rättighet har hon att säga någonting om den saken? Jag. menar att hon säger det jag får stanna här, och min for smärtar mig verkligen så mycket vidden minsta rörelse, att jag ej tror att jag: kan tlyttas. Då skall du ej heller röra dig. Hvarföre bråkar di så; kan du icke: vara stilla? Du mäste således stanna här, kan jag tro. CAr pappa ond på mig? Var han dei minsta orolig i går afton? cHm, Du kan väl ej tro att någon af oss var synnerligen väl till mods? Stackars mamma! Jag tänkte på henne så länge jag kunde tänka på någonting. Nå, de var ändå.godt att höra. Me;: vi; sade. henne ingenting förr än vi visete hvar du var. 4 tOch Edgar? Ah, gossen han gret, men åt ändå litci qvällsvard. Gertrud smålog och lade sin hand på din gamle mannens arm. Fader Lifford, jag tror att ni hållet mig ändå, ehuru ni aldrig vill säga det. Prat, jag älskar alla menniskor; det ös min pligt. ; Men jag tror ändå icke, att ni älskar lad. Clara AndleyX, svarade hon skalkaktigt, i med sin nålhvassa skarpsyothet.h:de hv längesedan märkt, att herrskarinnan till Ån ley House af något obekant skäl var ba synnerli a-aversion.. Hon. hade visserlige: ej sett dem tillsammans, men blotta ljud af hebnes namn vär tillräckligt att bring: honom i misshumör. Fröken näbbgädda!4 svarade ban otåligt, i