ENE, SE SEP jgn EE ER REAR er myrar — bt för att se om vi kunna vara den stackarn till någon bjelp, hejdar oss frukthandlaren. påstående, att alltsammans blott är en till ställning för att samla folk, derunder åtskil liga stölder bedrifvas af positivspelarens vän ner. Han har visst betaldt för hvar svimning; han har länge praktiserat och är nu rätt slängd i yrket. Jag hade ej törråd: hemligheten om jag ej vetat att främlinga: alltid äro tresskrade af dylikt? ... och åter igen börjar han prisa beskaffenheten af sin: skadade ananas. Men ändtligen delar sir folkhopen framför oss och vi lyckas komma ett stycke framåt utan hinder. Väl kundt de granna bodfönstren, fullhängda med d: dyrbaraste tyger och schalar, de elegantast: kostymer, allt med påfästade priser: de billigaste i London, fängsla våra blickar; me. du får ej stanna, gode läsare: tiden skyn dar, och du och jag med den. Andtliger hatva vi kommit till den tvärgata, der v skola lemna den stora pulsådern för trafike: och styra kosan inåt en något mindre besök: del af City. Snart stanna vi vid en por och ringa på kloekan, då en ung herre öpp nar och, på vår fråga efter mrs Craig, sva rar: Ah! ni önskar träffa förestånderskar men hon är icke här.? Uttryckande vå ledsnad häröfver nä nana vi, att vi äro främ lingar, uppgifva anledningen till vårt besö! samt beklaga att det är sista dagen af vår vistande i London, hvarföre vi ej kunna för nya försöket. — Välan, jag vill söka hjelp: er, och dermed försvinner den unge tjens: villige herrny återkommer med ett skriftlig tillständ från sin principal samt uppger gat: och husnammer dit vi skola vända oss fö att vinna ändamålet med vårt tilltänkta be sök: Men, spårande en viss oro 1 våra mi ner, då fråga väcks att på egen hand sök oss väg bland massan afsmågator och grän der i det inre af City, tillägger han: Ja märker att ni fruktar att gå allena, jag vi! då skicka någon med er.? Och innan kö erhålla vi en ledsagare, säga the gentlemo. ett tacksamt farväl samt fortsätta vägen ti! ett hus blott några få gathörn längre bor: Vår ledsagare ringer på klockan, säger någr: ord åt mannen som öppnar samt lemnar hc nom vårt tillståndsbref med tillsägelse a bära upp det till chefen. Med förekommand artighet införas vi derpå i ett mottagnings rum, och här, min läsare, får du hemta an dan några minuter. Ej stort längre dock ty eter en kort stunds väntan inträder che fen, en medelålders gentleman med särde le3 intelligent och välvilligt utseende, oc! helsar oss artigt. Af skrifvelsen från ?si ärade confrater i grannskapet? har han för stätt att vi äro främlingar från det aflägsöd: Sverge samt att vi önska träffa ?the Matro — but I am sorry to say she is not at home. Vi äro paturligtvis ännu mera sorry, me fråga om det ej skulle vara möjligt att er hålla inträde, äfven under hennes frånvaro Gentlemannen svarade med någon tveka: att styrelsen egentligen ej under några för hållanden tillåter besök af främmande ?bul — och han tystnar, synbarligen ovis huru han skall handla. Uppmuntrad af det: men? befria vi oss med en ej ringa ansträng ning från den medfödda svenska blyghete; och fråga om hans tid tillåter honom afhör: en förklaring öfver anledningen till vårt be sök, då han i och med detsamma skulle er hålla en liten 7fversigt af de i Sverge tå dande förhållanden inom det yrke han sjel tillhörde. Med punktligheten hos en tjen steman kastar han en blick på pendylen oc) förklarar: Jag skall med nöje egna er e halftimme? samt bjuder oss taga plats, i de han sjelf, med en halft road, halft nyfike: min bereder sig att höra oss. Vi taga d: hela vårt engelska språkförråd till hjelj och framställa en flyktig karakteristik 3 den svenska qvinnan och hennes förhållan den; nämna huru hon, i likhet med sin: medsystrar i de flesta civiliserade länder. på sednare tider kommit till en klarare in sigt af nödvä digheten af en högre ocl grundligare bildning, af en sjelfständi; verksamhet, och till fallt medvetande a skyldigheten att till egen och andras fromma använda sina uppodlade naturgåfvor, i stället att låta dent obegagnade Tförrosta. Vi nämna med glädje och stolthet hvad som af en upplyst styrelse och af rättänkande, fördomsiria individer blifvi gjordt för att främja och gifva en god riktning åt dessa bemödanden; men vi måst äfvenomtela, hvad som af fördomar, trång sinthet och egennytta gjorts för att lägg: hinder i vägen derför. Utrop sådana son naturally! of course! ce. då det gällde befordrandet af dessa strälvanden, förbytte: till. SOK! indeed!?, ig it possible! SI shoulc never hade believed it! åc. då det var fråg: om det motstånd, de rönt, samt ådagalad:t tillräckligt (om vi ej redan förut seit tusen de bevis derpå) den riktaing allmänna opi nionen i England tagit rörande dylika frå gor. Vi afsluta derpå vår berättelse, hvil ken blifvit förlängd genom åtskilliga frågo och inkast af vår tydligen ganska intresse rade åhörare, med en förklaring om hurt jast inom det yrke, han sjelf tillhörde, de: svenska qvinnan rönt det starkaste och enhälligaste motstånd för sina bemödanden. samt att just detta var orsaken till vårt be sök här. Vi visste nemligen, att en mängre qvinnor här hade fritt tillträde till det ho: pss så omtvistade yrket, samt önskade på stället underrätta oss om hvilka fördelar ocl olägenheter denna frihet medförde, för at: sedan kunna härmed jemföra våra inhemska förhållanden. Välan!4 genmälte vår åhörare efter nåot besininander, jag ser huru det är, och ag vill sjelf följa er omkring i huset, om j viljen vänta några ögonblick. Medgif, gode läsare, att vi ej kunna begära ett bättre slut på våra underhandlin: sar och bered dig att följa med, då nu den vänlige gentlemannen vinkar oss i dörren och för oss uppför en trappa och in genom n dörr, hvarefter vi befinna oss på ett slags ND rr RR rer OARA