raskhet och franiförallt dest lilla lg OMR som man hade att tacka derför att åbyggn derna och de i sammanhang dermed åt jernv: gen till upplagda trävaror bergades, hvarig nom ock fri tillgång till vattenhemtning fri hamnen vidmakthölls. Vinden låg från börja utåt elfsidan, hvilket i sin mån bidrog att Smala vägen till möjliggöra eldens inskränknin inom det område, som af densamma redan frå början inkräktats. Utåt strandsidan måste ma deremot prisa sig lycklig att med stora ansträng ningar rädda en i hamnen infrusen skonare, st dan kapats och elf åt elde vända sida blifvit med brandsegel beklädd. Fö! tjensten häraf torde i främsta rummet vara al tillskrifva den rådighet och raskhet, som hä; vid ådagalades af hamnkaptenen R. W. Ede Hela den massa af plankstabbar och annat tr virke, som ER en mot elfven liggande ve stra delen af Lin DE hamnegendomen, ble ett rof för lågorna, och elden öfvergick omede!l bart till grosshandlaren J. W. Wilsons stora väl förgedda brädgård på den af honom arrenderad åt elfven. belägna delen af Gibsonska hamneger domen (Angrepslageriet) i omedelbart samman hang med hr Wilsons egen hamnegendom Denna är genom en densamma tillhörig hamn som sträcker sig ända fram till Smala vägen delad i tvenne hälfter. Den inre delen af denn hamnkanal är betydligt smalare än den yttr och skulle på intet vis kunnät hindra elden öfvergång, ifall de österom densamma utefte hela dess längd lig ande dubbla raderna a lankstabbar hade blifvit ett rof för lågorna är utfördes emellertid ett släckningsarbete som torde hafva få motstycken. I gränsen emel lan Gibsonska egendomen (en gammal vidsträck trädgård) och den samma egendom tillhörand: delen af hr Wilsons brädgård fanns en någor luada bred gata, utmynnande till Wilsonsk: hamnkanalen. Här syntes vara enda möjlighe ten att sätta en gräns för elden; men utsigterna voro ytterst ringa att berga den närmast Smal: vägen, parallelt med densamma liggande rader af plankstabbar, emedan den längst från vatt net belägna och i öfrigt mest hotade stabber hade en så ovanlig höjd, att det skulle vari alldeles hopplöst att ne ifrån skydda den frår antändning, synnerligen från en på andra sidar af nämnda gatat midt emot liggande nästar lika hög plankstabb. rg kn fanns på an dra sidan om sistnämnda plankstabbe en fö! kommunikationen med vattnet lemnad öppning. Här blef, tack vare samtliga eldsläckningskärer nas eniga och oförtrutna ansträngningar, elden hejdad. Samtliga de plankstabbar, som skilde denna öppning eller gata från det böljande eld hafvet utåt elfven, nedbrunno endast till en del. Elden släcktes i sjelfva stabbarna, och rundtomkring desamma KMR ofantliga massor af träkol i stora högar. Sådant har man här al drig sett, när elden en gång kommit lös i brädgårdarne. Man har då för det mesta måst låta elden begränsas af närmaste någorlunda öppna plats. Det är ett godt omen för den nya brandordningen, att denna eldsvåda, den första som inträffat efter tillsättningen af en aflönad öfverstyrelse, så lyckligt aflupit. Bland de flerfaldiga a på raskhet, ihärdighet och mod, som vid etta tillfälle aflades, kunde man icke undgå att i främsta rummet beundra kontorsvaktmästaren Carl Johansson, som först intog och alltjemt bibehöll den position högst uppe på den sist omtalade höga plankstabben, som gjorde det otroliga möjligt att elden fullständigt släcktes i den redan antända stabben. Vid 9-tiden i går f. m. var all fara förbi, men släckningsarbetet måste fortsättas långt fram på e. m. Man beräknar att cirka 7000 tolfter plankor och bräder här blifvit af elden förstörda, till ett värde af omkring 200,000 rår. Allrastörsta delen lärer vara försäkradt i engelska bolag. Skandia lärer vara i skadan delaktig med 25, rår. De i ARE hamnegendomen förstörda trävarorna tillhörde C. Sirenius komp. samt H, J. Hibner; en mindre del tillhörde hrr Wallin Apelberg.