förutom flera prester I samma förening! År det värdigt upplyste män, år det anständigt af religionens högt uppsatte vårdare ? Ifalli någrasaf ofvannämnda personer eller andra föreningens medlemmar i kreftaf eget inflytande ejeliva i ; lett —mårgöra — ha sate vare värd förtroende för sin ställning i samhälletsech aktning om han vunne framgång under uppoffrande af lugn och begqvämlighet. Men det är temligen oförsynt om han vill göra anspråk på dessa attributer och sanslacon öfverflylta dem på en lätting af hvad skrot och korn som helst, hvilken blott utmärker sig för svada i talförmåga och finnersin räkning vid att på evangeliska fosterlandsstiftelsens stat och allmänhetens kost drifva landet omkring, hålla bibliska föredrag och samla in bidrag till sällskapets kassa; Aj, aj — dessa insamlingar, de äro fördömdt kinkiga i granlaga fall. Men så räknas de ej så noga, sällsknpet använder dem nog väl, ty det står tryckt i årsberättelsen. .Den väckte rike ger af sitt öfverflöd och enkan ger sin skärf, båda med nöje när de få höra så vackra predikningar ätt de gräta ögonen röda under hela 2—3 timmar åt gången, hvarefter hjertat käns så lätt. På förenämnda sätt utrustade och utsända, vandra nu evangeliska fosterlandsstiftelsens predikanter omkring från ort till ort på landet, dröjande längst der de som bäst tritvas och jömmast somhuldas. De inskränka sig ej till det af ingen tadlade föredraget med husbondens begifvande i enskilda hus och för mera sluten krets af åhörare, utan uppträda frankt och begära, nej fordra af presterskapet, att få göra sina förklaringar offentligt i kyrkan, i sockveoch skolhuset; Det är väl-att sådant ejpä grund af allmän läg kän förvägras dem och hedrar vår tids lagstiftning, men det är å andra sidan ej att förmoda annat, än att vederbörande presterskap alltid hemställer sådana fordringar till församlingens medgifvande, likasom det är antagligt att hvarje samfund, som vill -häfda sitt seget anspråk på sanh öch sansad upplysning, förbindligäst tackar evangeliska fosterlundsstiftelsen och dess ombud. för det alltför goda anbudet, men höfligt anhåller att enhvar får sköta de :der sakerna sjelf, utan bearbetning på närmare eller fjermare håll och utan -Inflytelse af associationsandan hos Hvangeliska fosterlandsstiftelsen. Det sanna andliga behotvet är för hvar och en något helt annat än en modsak, der man får l0f att följa med strömmen. Man mäste för dess verkliga tillfredsställande sjelf söka upp, ej uppsökas; ty detta blir något tillfälligt, något utvärtes, om man aldrig så vänder ut och in -på känslomenniskan. Om evangeliska -fosterlandsstiftelsen funderade på denna sak sämt såge blott på det anständiga i valet af sina redskap, om den fördömsfritt betraktade hvad den bör göra och hvad den till så väl godt som ondt kan göra, så finge den skäl nog att slå sig för sitt eget bröst och falla till — intet. De menskliga driftjedrarne kunna i intet fall af andra röjas. För sakens och ämnets skull antaga vi, bona fide, evangeliska fosterlandsstiftelsens vara deallra bästa, nemligen sann åstundan att verka i Kristi anda för att befrämja Guds rike på jorden och utbreda ren kristendom. Men, hvad är ren Kristendom? Papisten, metodisten, den ortodoxe greken, lutheranen, kalvinisten — hvar och en svara på silt vis, i tro aft han svarar bäst. Och skulle man på god anledning tro dem alla, så ha alla orätt och ingendera rält. Förmodligen får man anse sig berättigad att tänka på samma sätt om evangeliska fosterlandsstiftelsen såsom religiöst samfund. Den rena kristendomen tyckes nåledesej ännu vara funnen af något helt kyrkosamfund och till full evidens-i lära ådagalagd; hvartill tjenar det då att associera sig i en ensidig riktning? Det synes vara bättre att använda sina krafter på lärans verkliga renande och att på den sanna upplysningens väg, ej på den subjektiva känslans eller känslorusets, söka -ernå sitt höga mål. Att tro det nittonde århundradets andliga behofi vara desamma som det åttondes eller sextondes är mer än ett fel, det är en-dumhet, förnekande mensklighetens i alla afseenden framålsträfvande odling, hvartill man ej gerna vill tro att sannt upplysta personer kunna låna sig. Men — förutsatt. alt evangeliska fosterlandsstiftelsens sträfvan likväl är god och ärlig (ty mången har velat påstå att den går i hierarkiens och den tillbakahållande obskurantismens ärenden, samt blott söker efter makt öfver själarne) vilja vi närmare betrakta och betänka sättet, huru den går tillväga och de antagliga följderna af dass verksamhet. Att döma af den olika blandningen af dess utspridda skrifter, vänder sig derE. F, S:s verksamhet egentligen till menniskans känsla, hvilken alltjemt anslås. Tron spe: lar ock hufvudrollen i det andliga lifvet sådant E. F. S:n:tycks vilja. modellera det. I Lagens element, isynnnerhet den fria förnultslagens, träder -deremöt i bakgrunden. Den andliga betraktelsen, bönen, är icke Blött himlastegen, den är himmeln sjelf — den salighet hvaruti den andligen väckte frossar och hvaruti kärnan af gudligt lefverne framställes. Denscpraktiska, förnuftets och hjertats kristendom, sådan man i Jesu lära finner den som ett verkligt fast enkelt mönster, är något som antages följa af sig sioölf hlatt man mad All flit PonRAr ajv dt