Londons ölstugor. Af Alphonse Esquiros. (Forts. fr. n:r 302.) Dessa talrika etablissementers inre har något intresse, så till vida-eom det bidrager att förklara det engelska samqvämelifvet. Der finnes först källaresalen (bar-room), ete slags neutralt område, hvarest män och ymnnor sammanträfta för att släcka sin törst. Värden tager åt hvarje ny gäst ned en kanna från hyllan, der flera sådana af olika storlek hänga, och trycker med handen på en kran af elfenben eller mabogny (bier engine), hvarvid den hvita eller svarta saften skummande flyter fram. Dessa kannor ha väl icke de etruriska vasernas elegans, men en od sachsisk form, som tiden efter hand örändrat. Källaresalen är så till sägandes förhuset. Man stannar ej bär, utan gårigenom densamma. Dersammanträffa alla Londons typer, lumphandlaren, dödseller brandjägaren (death and fire hunter), den kringvandrande försäljaren af hot eels (kokt ål) med sina hvita blecklådor, lindansaren, mannen med marionetteatern, hvars båda förnämsta skådespelare äro Punch och India, grönsaksmånglaren, tiggaren till profession, positivspelaren, den aristokratiska gatsoparen, juden, som handlar med gamla kläder, och korfgumman. De öfriga delarne af publichouse äro tap-room och parlour. Tap är arbetarnes mötesplats och-har derföre vissa företrädesrättigheter. Arbetaren kan taga med sig dit sitt råa kött och låta det kokas gratis af värden (enligt lagens stadgande), hvaremot man i parlour måste betala några silling derför. Der finns äfven öl af sämre slag, som blott framsättes På borden i tap. The parleur, som är snyggare, bättre upptyst och prydligare, med ett ord, mera respektabelt, såzom engelsmännen uttrycka sig, besökes i allmänhet af den lägre borgareklassen, köpmän, handelsbetjenter, skådespelare, mer eller mindre bekanta författare amt tidniogsskrifvare. Borden i parlour äro il en del isolerade medelst It rädväggar al en viss böjd, vid hvilka stolarna stå. Från-kiljonde midt i sammanvaron, hela det ensel fvet ligger häri. Hvar och en af lessa r har sina stamgäster, hvilkas karakter omvexlar efter de delar af staden, ler de äro belögna, och efter vederbörande sublic-houses välbekanta traditioner. I några it dem bildar sig en politisk krets, som sam. när göromålen äro slut, för att läsa serna och sumspråka om dagens hänandra sysselsätta sig med litteratusen); men den konst, som oftast idkar ,å dessa ställen, är musiken. Musiksällskaper vifva der en gång i månaden eller veckan amaörkonserter. Man afbryter då och då konversationen eller sången för att dricka. Engelsnännen ha mer eller mindre bibehållit sina fäders bruk, att den ena efter den andra ker ur samma glas eller bägare, Detta drie ) Föreningen af öl, litteratur och de sköna kon serna är lika gammal som det gamla England. Shakspear besökte gerna en tavern i grannska: af Temple-Bar, hvilken hölls af den glade a0ld Sim. :