icke brottslig eller straffbar grund, och som om nu efter Inga Lena Danielsdotters död, sedan hon blifvit urståndsatt att sitt beteende härutinnan sjelf förklara, ingen vore berättigad att för berörda underlåtenhet stämpla henne till en såsom den der i grofva synder aflidit. Hvad vår lag menar med grofva synder, som kunna föranleda domstols bestämmande af en neslig begrafning, inhemtas på flera ställen. Så t. ex. stadgas i 24 kap. 10 S missgerningsbalken, att om två dräpa hvarannan i bråd skillnad eller om två kasta hvarannan i ström eller sjö, utför ställning, tak eller annat, och båda deraf få död, så skola deras kroppar afsides i kyrkogård läggas; i kobhgl. brefvet den 6 Juni 1739, att den, som i duell dräpes, skall utan prest eller ceremonier begrafvas; i kongl. förordningen den 16 November 1841, att den, som så omåttligt förtär starka drycker, att han deraf dör, skall varda i tysthet begrafven; i kyrkolagens 10 kap. 5 S att en bannlyst, som dör i obotfärdighet, icke får af någon prest eller uti kyrkogård begrafven varda, o. s. v. När något sådant dödsfall inträffar, inträder ock prestens skyldighet att, enär han icke efter eget tycke får anordna den dödes begrafning, underställa vederbörlig domstol pröfningen af sättet derför, hvarpå just 18 kap: 12 8i Kyrkolagen uppenDbarligen har afseende; men ingalunda kan denna föreskrift tolkas så, som om presten vore berättigad att när som helst undersökning härom inleda. Hvad följden deraf skulle blitva kan lätt slutas, då man hör förseelser emot sjette budet, begångna för ett par tiotal af år sedan. åberopas till stöd för en dylik undersöknings påkallande. Då nu hr kyrkoherden Warholm icke gittade uti sin angifvelseskrift uppgifva sådana förhållanden, som lagligen berättigade honom att underställa häradsrätten pröfningen af sättet för Inga Lena Danielsdotters begrafning, var häradsrätten för sin del hvarken berättigad att en dylik pröfning sig inlåta eller skyldig att p grund af samma angifvelse någon undersöknin företaga, helst lagens stadgande om vilkoret fö en dylik angifvelse, eller att den aflidne skal hafva både fört ett ogudaktigt lefverne och döt i grofva synder, är så tydligt, att det ej bö kunna af någon missförstås. Detta oaktadt ble af undseende för angifvarens presterliga ka den begärda undersökningen företagen; men dä dervid icke inhemtades något, som gaf stöd för angifvelsen, utan snarare motsatsen, borde eller kunde häradsrätten icke stanna i annat beslut. än det af hr kyrkoherden Warholm nu öfver-. klagade. Under bestridande således af allt vidare afseende å hvad hr kyrkoherden Warholm anfört och med bifogande af närlagda domboksutdrag, får jag slutligen anhålla, att, som under den korta tid jag förestått domareembetet i Wäne härad, redan ett par angifvelseskrifter Bl varande syftning från hr kyrkoherden Warholm. inlupit, af hvilka en med ännu mindre giltig-: het än denna, och jag således med skäl tyckes kunna motse flera dylika, ett exemplar af kongl.. hofrättens utslag i målet må genom vederbörande tjenstemans försorg till min framtida ledning åt mig utskrifvas och mig tillsändas. Öna-. fors den 5 Okt. 1861. G. Ryding. Kongl. Maj:ts och rikets Göta hofrätts utslag på de besvär kyrkoherden R. Warholm anfört deröfver, att sedan t. f. kronolänsmannen J. M. Olsson, i anledning af klagandens i aflåten skrifvelse gjorda framställning, vid Wäne häradsrätt anhållit, att som pigan Inga Lena Danielsdotter från Wassända, hvilken den 20 sistl. Maj aflidit, skulle, på sätt sagde skrifvelse innehölle, i lifstiden fört ett öppet ogudaktigtlefverne, föreskrift alltså måtte meddelas huru med begrafning af hennes döda kropp borde förhållas; så har häradsrätten, genom utslag den 27 sistl. Augusti, sig utlåtit: att enär det ej kunnat ledas i bevis att Inga Lena Danielsdotter, efter att hafva fört ett ogudaktigt lefverne, dött i grofva synder, utan fastmer de i målet hörda vittnen intygat, att hon under slutet af-sin lefnad sedan lång tid tillbaka uppfört sig ärligt och oklandradt; alltså och då klaganden sålunda saknat skäl att påfordra häradsrättens pröfning, huru med ifrågavarande begrafning skulle förhållas, blef Olssons omförmälda anhållan lemnad utan vidare afseende; i anledning af hvilka besvär tillförordnade ordföranden 1 häradsrätten vice häradshöfdingen G. Ryding med infordradt utlåtande inkommit. Gifvet i Jönköping den 21 Nov. 1861. Kongl. hofrätten, som granskat handlingarnes innehåll, finner klagandens här förda talan, som afser åläggande för häradsrätten att pröfva klagandens derstädes genom Olsson gjorda framställning, icke kunna någon vidare åtgärd föranleda. Actum ut supra. På kongl. hofrättens vägnar: Underskrifter. Lika lydande med det från K. M:ts och rikets Göta hofrätt expedierade utslag, intygar Jönköing i kongl. hofrättens fiskalsexpedition den 2: ec. 1861. x officio. C. M. Branting. Att förestående handlingar blifvit rätt afskrifne, varder härmedelst, på begäran, intygadt. Wenersborg och Önafors den 7 Dec. 1861. Å domareembetets vägnar: G. Ryding. ESR Mu. ES255