tagen rotermgsskyldighet. Förmodligen har detta varit ae famösa 78 rotarne, hvilkas erJäggande vakansafgift nu sent omsider kommit på tal. Tvisten mellan England och Förenta Staterna blir för hvarje dag allt mer och mer invecklad .och synes hota att ej lemna rum för en fredlig lösning. Engelska regeringen fattade hastigt sitt parti. Önsdagen den 27 November ankom till England underrättelsen om angreppet på postfartyget Trent; fredagen derpå sammanträdde kabinettets ledamöter och beslöto afgifva sitt ultimatum; lördagen justerades grefve Russells depesch, och dagen derpå den 1 dennes afsändes densamma. Enligt till Europa ankomna Newyorktidningar har presidenten Lincoln på förhand förklarat, att sedan nu förbundsregeringens jurister ansett kommendören Wilkes åtgärd stå i öfverensstämmelse med sjörätten, så har han fullt och fast beslutit att icke lösgifva fångarne, om ock ett krig med England deraf skulle bli följden. I samma. tidningar berättas, att berörtle kommendör handlat på eget ansvar utan instruktioner af sin regering: och Times meddelar, att denne officer skulle vid sin ankomst till fästningen Monroe: uti en inför general Wool affagd muntlig rappor ha förklarat att han ansåge sig ha handlat rätt, och tillagt, att det må nu ha varit rätt eller orätt, så var det nödigt att försäkra sig om dessa personer, samt att ifall han handlat orätt, så löpte han dervid ej annan fara än att afskedas. Ar denna underrättelse enlig med verkliga förhållandet, så synes härigenom en utväg lemnad kabinet tet i Washington att kunna utan förödmjukelse ge efter. Emellertid befinner sig berörde kabinet, i trots af sin i vissa punkter nu erhållna diktatoriska myndighet, i den ställning till folket och det s. k. patriotiska TA att det ej kan, om det äfven ville. ifalia Englands fordringar. Sannolikt är derföre, att engelska regeringens ultimatum kommer att med förakt blifva afslaget. Hvad England åter angår, så skulle det vis serligen, som Times uttrycker sig, för att undvika ett krig gå in på allting utom — vanäran, men vår nationalära och vårt oberoende, och ännu mera denna obetingade gästfrihet, hvaröfver vi med skäl äro så stolta, har blifvit angripen i sin allraömtåligaste punkt; och det är för oss omöjligt att träda tillbaka från den ställning vi nu intagit.? I en af de tre artiklar, som det stora citybladet egnar åt detta ämne, upprepar det ånyo hvad det ett par dagar förut a i fråga om sakens juridiska sida. iden synes emellertid vara förbi, då man kan inlåta sig i rättsdiskussioner och saken ställd så på sin spets, att afgörandet måste öfverlemnas åt svärdet, såframt ej Amerika vill, hvilket är föga troligt, beqväma sig till en eftergift. Härtill kommer ytterligare en omständighet, egnad att än mera förveckla förhållandena och öka spänningen. Redan innan någon misshällighet yppats emellan de båda makterna hade Amerikas utrikesminister utfärdat instruktioner för befolkningen. när: Canadagränsen att göra sig beredd på ett krig med England. Times sätter detta i sammanhang med angreppet på Trent, som ov det hela varit frukten af en på förhand inlagd plan att bryta med England och sålunda kunne i Canada finna en ersättning för de södra staterna, hvilka gått för förbundet förlorade. och slutar sin tredje artikel med en uppmaning till Canadas folk att tappert emotsi första anfallet, enär det visserligen står i Englands makt att från bafven bortsopa för. bundsflottorna och blockera kuststäderna vid Atlantiska hafvet, men icke att besätta och hålla garnisoner öfver en sträcka af 350,000 engelska qvadratmil. Englands regering har i dessa dagar vidtagit en åtgärd, som kommer att i betydlig mån försvåra, om ej omöjliggöra krigförandet från Amerikas sida. En order är nemligen i dessa dagar utfärdad, innehållande förbud för export af en ofantlig mängd salpeter, som blifvit uppköpt för förbundsregeringens räkning, och derjemte en kungö relse, utsträckande samma förbud till alla de materialier, som utgöra krutets beståndsdelar. Ifall ej detta förbud mellankommit, så skulle inom 14 dagar all inom England befintlig salpeter ha varit utskeppad till de norra staterna. Och då nu nästan all saleter kommer från Oude i Ostindien, så innear England i sjelfva verket ett monopolium på denna vara. Sedan vi skrifvit detta har ett telegram ; kommit oss tillhanda, som bekräftar, att kommendör Wilkes åtgärd vidtagit: på eget ansvar. Återstår nu att se huruvida Förenta Staternas regering vill och kan begagna: denna för densamma öppnade utväg att ge efter och sålunda undvika ett krig, som: blefve för hela den civiliserade verlden en