DEN GRÖNA PLÅNBOKEN. ) Af CHARLES DELYSLES. Icke låta vi inbilla oss historien om der förlorade plånboken, sade andra. Denise råskyndade sina steg; hon ilad: öfver trädgården, uppför trappan och änd: in i köpmannens arbetsrum. Denne satt. stum och orörlig i en länd stol, bredvid hvilken stodo hans hustru oci dotter,-begge gråtande. I ett hörn af rum met stodo några missnöjda personer, for dringsegare, som ej heller ville tro på för lusten af den gröna plånboken. Denise gick rakt fråm till köpmannen oci: smålog mot Bertha, som förundrad betraktade henne samt framdrog ur sin tröja något, som hon under hela vägen från klippgruttan ej vågat släppa ur handen. Herr Duvernay!? sade hon, min far hå: skickat mig hit med denna plånbok, som han nyss har funnit på stora landsvägen Skulle det vara densamma som ni förlorat? ? Va Belöningen. Det var afton — en dyster och stormir afton — och Madeleine satt på trappsteget utanför sin dörr. Hastigt stod Jean Mail lard framför heme. Han var dödsblek och saarare vacklade än gick framåt. Hans hu stru frågade hvad söm felades honom, mean i stället för svar, fattade han hennes hand och förde henne in i stugan, hvars dörr han tillstängde. Under tiden vandrade Denise omkring i närheten. Hon lade begagnat sig af familjen Duvernays förvåning och glädje öfver plånbokens återfående, för att skynda bort, och hade ej sedan vågat sig hem. Då Jean Maillard inkommit och väl stängt dörren, ställde han sig med ryggen dere) Se A. B. n:r 274—276 och 178,