adden för att dölja för sig sjelf och de vittnesbörd slätt intet, hvilka åtskillige per:oner aflagt, att de först i logen ha lärt känna menniskans moraliska uppgift... Ett sådant påstående kan mycket väl vara sann! och är psykologiskt lätt förklarligt. Men detta bör icke hindra oss från att förklara, all vare gig-nu-att frimureriet vill framställa sig såsom något som är högre än kristendomen eller åtminstone en finaste form deraf, eller att det lär den naturliga religionen och den rena moralen, är all logens predikan och sedelära blott tomt tal, hvilket hvar och en, som känner hvad som talas och tryckes i frimurareanda, lätt skali kunna besanna. Med allt det storståtliga ordandet om brödrakäiles4, trots all den gifmildhet, som logerna här och der utveckla, kan brödrakärleken i frimureriet väsendtligen taget icke vara ammat än social vänskap och hbjelpsamhet, uppstyltad: till att se ut som den kristliga kärleken eller något ännu mera. Korteligen — för att sammanfatta hela vårt ttrande i få ord: Frimureriet är såsom helet betraktadt ett bedrägeri och måste förblifva det, så länge det vill gälla för eninstilution, som har betydelse för menniskoslägtets förädling. Dess hela tillvaro med fin hem!ighetsfullhet, sina gradvis skeende invigningar och sina pretentioner att ha ett närmare förhållande till Gud och sanning än menskligheten och kristendomen är till sitt väsen en lögn, som drager den förbannelsen med sig, att det ständigt måste frambringa sken och bedrägeri, för att gå de förväntningar till mötes, hvilka detsjelf väcker. I dess korta historia af ett och ett halfhundrade år har det derföre frambragt först en förvånande mängd af rent af dikter och påfund, dels till förherrligande af ordens fordna historia, dels såsom grundval för fåfängliga och egennyttiga spekulationer, samt Gerpå inbördes strid:gheter till bedrägeriernas afslöjande. Genom sin brist på en naturlig uppgift har detta sällskap, som vill gälla för ett ljus i mörkret, än spridt den plattaste upplysning och den fattigaste moral. än verkat för den dunklaste obskurantism, likasom det ännu på den sednaste tiden frammanar från ofta eljest hederliga män en mängd förblommerade och mystiska röderna, att deras tempe!tjenst är en sjelfdyrkan. På de tiver, då logerna voro som mest berättigade, drefvo de en naturalistisk öch humanistisk kultus; men till och med då var det uppstyltade talet i logen om Gud, dygd och humanitet blott ett matt och svagt eko af den djerfva och manliga kampen utanför logen, der den egentliga ordoch vapenfejden mot fördom för frihet föreföll. Då konversationslexikonets frimurare menar, att frimureriets historia är mensklighetens förä :lings historia, fördrista vi oss säga: icke en enda stor, sann och upplyftande tanke är född i frimureriet; allt är eko eler ett långods från mensklighetens lif utanför logen; icke en enda stor institution har utgått från den skrytsamma frimurareorden ). När derföre artikelns författare yttrar, att frimureriets litteratur Xerbjuder ett särdeles intressant och rikt stoff isynnerhet för tcologen och historikern, måste vi svara: åter skryt! Frimureriets, litteratur är naåturligtvis en återspegling af frimureriets väsen — bjellerklang, tomt innehåll och pråliga former. Teologen kan ingenting lära af frimureriet; historikern finner få afdelningar af civilisationshistorien så fattiga, så toma, så tröttande som detta; ja, man kan säga, att det innehållslösa och tröttande i frimureriets litteratur är ett af de bästa värnen för dess Hemlighetsfullhet. Blott psykologen kan finna en del intressant, isynnerhet den psykolog, som går på spår efter de särskilda former, hvari de menskliga dårskaperna hölja sig. år frimurare slutar sin artikel med ati uppräkna en rad af store män, som slutit sig till orden, naturligtvis såsom ett bevis på, att denna ändock måste ega ett stort och lockande innehåll. Äfven detta är sken och bedrägeri. Det gäller ej att 1å veta, hvilka stora män som af nyfikenhet, för att undgå kält, af hopp om att verkligen lära något eller af andra skäl inträdt i orden, ulan huru många af dem som icke funnit sig :svikna. Om flera bland. de utmärkta män, som varit frimurare, är det veterligt, att de med hån eller ironi yttrat sig om det toma skenet i ordens väsen. ) Härmed förnekas icke, att frimureriet på sina tider och ställen kan ha medverkat till att nedbryta ståndsskilnaderna, gjort godt mot fattiga eller lemnat främlingen ett gästfritt understöd... Men dylika förtjenster krympa ihop till ett intet mot. dess pretentioner och missvisningar, och äro ingalunda ett bevis för riktigheten af sällskapets. form, ty utan sina eder och hemlighetsfullhet kunde det mtan tvifvel ha verkat-långt mera, isynnerhet dångt mindre i fåvitsko. f ett häfte af Dansk Maanedsskrift berttas det efter en fransk resande, att frimuraresällskaper ha i Kälifornien varit utvandrarne till betydlig hje:p. Detta är i och för sig ett icke osannolikt faktum; i linder utan rättssäkerhet måste-organiserade sällskaper kunna bistå den enskilde mot.allt. slags våld, likasom gillena. gjorde i medeltiden. .-Men..den nytta frimureriet gör under-s: dana förhållan Hden, är icke heller en följd af dess eder och Ihemlighetsfullhet eller af dess stora pretentioner. : Teatern och kritiken. 4 Försök att inverka till ett bättre på det offentliga bedömandet af våra teaträrs verksamhet ! yttrade nuvarande teaterdirektören för någon tid :sedan i svaret till den Xteatervänt, som sistlidne vår utgaf en broschyri detta ämne, I och för sig sjelfva betraktade, innebära dessa ord endast en önskan. som utan tvif