ön ng ger RA NE BT RR Äg NN arr centriciteter, kan ursäktas, enär den dock alltid eger nödig styrka att hålla dem uppe; men för. Kom är sådant föga annat än en barnslig utklädning eller matt härmning. Ingen -förvånas. öfver att se en sund och stark. person. roa sig med fäktning eller brottning; men det skulle vara ett ömkligt och löjligt skådespel att få se ett försök till samma lek göras af en tvinsjuk, som blifvit öfvergifven af sina läkare och som är färdig att ge upp andan. i Det ligger en besynnerlig motsägelse i det romerska presterskapets ställning till folket. . Detta presterskap är ofantligt rikt i jordegendom, i kapifaler, i inkomster; det är .egare till större delen af det gamla Latium; det har ståtliga tempel, prunkande ceremonier, ett lysande hof. Det eger ett talrikt följe af anhängare, klienter och fromma; det umgås med hvarje. klass i samhället; det. har i sin vård otaliga välgörenhets-inrättningar, fonder, hoöspitaler, barnhus och andra medel att utöfva barmhertighet. Det är i besittniog af Ordets allsmäktiga embete, af de andliga samfunden, af predikstolarne, af -biktstolarne; det eger alla medel att verka på och leda fölkets vilja, passioner och samvete. Fastän de ega alla dessa vilkor för makt och inflytande, sådana oemotståndhga lockelser till sitt förfogande, så skall man, om man noga lyssnar efter, från ena ändan af Rom til! dev andra få höra enstämmigt hviskas: Bort med presterna I Grundorsaken till en Få djup afsky är. att -menniskonaturen: har sitt Non possumus likaväl som påfven. Det gilves inkönse qvenser, skrymterier och orättfärdigheter. hvilka hon, ehuru länge tålmodig, slutligen ej kan fördraga. En tid kommer, då hon med den föga ömsinte: statsmannen utbrister: Nej detta är alltför rasandel Annuu några tilldragelser i samma stil som den skuldlöse Locatillis juridiska mord, oth rg det romerska tålamodet skall taga en ända. Det torde hos någon väcka en viss förvåning, att en kardinal, en andans man icke drabbas af något ansvar från sjelfva kyrkans sida. Men Liverani upplyser 038 om, tt Antonellis bigtfader är en jesuit, Förfaltaren bekänner sig hysa en stor aktning för denna orden, hvilken han kallar ett samfund af dygdiga och lärda män; men han nödgus medgifva, att vid sidan at hvarje stor brottslivg finner man alltid en dygdig jesuit. Vid sidan af Pompadours namn finner man en dygdig jesuits. Under de sednare ären har pater Mignardi, en jesuit, varit kardinal Antonellis andlige ledare, ehuruväl romerska folket, uthungradt genom ministerns bröders och vänners monopolium, hyser allvarsamma tvifvelsmål huruvida kardinalen ens har ng själ att leda. Och jesuiterna kunna ej här förebära okunnighet: ty deras barmherlighetsverk och utöfningen af deras embete sätter dem i -en: daglig be söring med folket; och de känna ganska väl hvilka lidanden detta får vidkännas till följd af ett nu nära femtonårigt tyranni. Jesuiterna ha siva ena åsigter i fråga om historia och politik. En af deras stora häfdatecknare säger: Den helige konungen (Ludvig IX) invigdei egen hög person, biträdd af sextio biskopar, den heliga inqvisitionen genom en afrättning på Grevelatsen af.95 kättare, hvilka der brändes efvande. Detta goda verk var så angenäm: lör Gud, att han förunnade Frankrike ep öfvermåttan god årsyext.t Sjelfva fakta äro här. fullkomligt -sanningsenliga; deras sammanställning åter i äfseende på orsåk och verkan fullkomligt jesuitisk. 1politiskt afseende utöfvar stråtröfverict en alldeles egendomlig kraft och verkan. I neapoli tanare, heter det, I dåraktiga menniskor. som fördrifven eder rättmätige konung och antagen en inkräktare, hvad godt vinnen I Ne på bytet? Edra halsar komma fortfarande att atskäras, edra Hus att uppbrännas, edta vinnor att våldföras, tills I återtagen eder älskade bourhön och hans följe af fromms rådgifvare. Är sådant barbari och grym-het? Kan väl vara, men ändamålet helger medlen. i De som utplundra värnlösa bondhejar, erhållas från Rom sina banditfullmakter: men hvem det är som i sjelfva verket sty: Rom är en fråga, bvarom de lärda ännv icke äro fullt. ense. Den heliga fadern rta —-säga somliga. — men de högvöriga jesuiterna styra. När romerska hofvet besvarar de makter, som Aillråda reform. med ett Non possumus; irgen dagtingan! så är det icke den stackars Pius IX som talar, än mindre är; det kardinal Antönelli, som i detta fall åtminstone ej är aunat än ett lydigt redskap, utan det är jesåiternes general, som. genom en mun (örkunnar Ignatius Loyolas ofelbarhet: Liveranis uppgifter om det heliga kardiublkollegiet sätta ej detta i någon förmån ig dager. Hvad lärdom angår, säger hat. så ha de ett ryktbart. namn, kardinal Wisemans, som med. sin mantel: öfverskylår resten. Der märkas: äfven män af v ut skaplig förljenst såsom Gouset, Morichib ch Balnffi, men dessa äro ontingen frener ock hållas de så långt från Rob praktiska egenskapdi tankar. Så förvisadde Osimo, och kardivå) nisköpte semma förs, yshan Dec Flårenbet, heder och g avenh synta växter i Roms blimet) förenar tomhet, värdig bättre tider: Den. öfrigt open är sammansatt af medelmåtta, lunåenhet, oduglighet, grof. okunnighet, iserad andäktighet, efemeriska rykteh. ippgjorda och utputfade för att göra lycka, slastiska samveten,så till ondt som godtl ade kunskaper och talanger, legom stort ör att tillfredsställa Dunnor, i bvilkas sällkap de tillbringa en stor del al sin tg, i slutligen äregirighet i hvarenda lem. agg a