Dalsland, att den först kan hitväntas kl. 4 i eftermiddag. — Från Kristinehamn skrefs den 16:e: Vintern. har nu inträdt på fullt allvar. Frosten är så stark att elfvarne blifvit isbelagda, ehuru de ännu icke, äro säkra för skridskoåkare. Från och med i torsdagsatton till i dag på morgohen här en stark storm rasat. Påfven Pius IX och hans. omgifning, skildrade af eit ögenvittne. (Ur Dickens tAUN the year iround.4) (Slut fr. gårdagsbladet.) Hvad de mera framstående aktörerna på den påfliga scenen angår, så känner hvar menniska kardinal: Antonelli genom det ytterst trogna porträtt man bar öfver honom, ;tecknadt af en. väl underrättad författare. ehuru med ett sken af lättsinne. De flesta dragen i Edmund Abouts tafla bekräftas at Liverani med fakta, som bestyrka likheten. . Under sommaren 1860 kom prins Torlonia en dag att uppvakta päfven. Romerska hofvet befann sig just då i en ytterlig finan--siel förlägenhet. Pius IX frågade honom Å på det mest grannlaga sätt buruvida han ej kunde Vispringa skattkammaren för dess tryckande -behof, såsom prinsens far och hän sjelf äfven tillförene gjort under dylika omständigheter. :Torlonia svarade, att han visserligen vore den heliga stolen lika till. gifven nu som förr, men alt bans bistånd vore alldeles opåkalladt, så länge som påf ven hade vid sin. sida en kardinalminisier, värd så och så många millioner franes; och han upplyste att kardinal Antonelli nyss hos en bankir i London insatt åtskilliga millio ner. Primsen erbjöd sig att, ifall. hans helighet så önskade, visa honom qvittenser samt andra handlingar, som egde gemenskap med denna affär. Historien om denna kolossala förmögenhet är rätt märkvärdig. Hans eminens började sin bana från en ganska låg punkt i samhiällsordningen, såsom andre kierk hus en juridisk embetsman. Prelaterna Pentini och Marulli voro samtidigt domare vid Montecistorios tribunal, Den sistnämnde hade till sekreterare advokaten Mertel, och till underskrifvare Jakob Antonelli och Josef Berardi. Den ryktbara rättegången emellan Torlonia och hertig Cesarini var då å bane. Parternas stora rikedöm kunde bli en källa till vinst, deras inflytande till gunst och befordran. Pentioi undgick hvarje misstanke om bestickning; men allmänna rösten an klagade Marulli ätt ha blifvit mutad; en anklagelse, söm understöddes af bevis. Marulli alsattes från silt embete och fick hvarken bibehålla titel eller pension. Han etterträddes af monsignor Manari, och under denne fortsatte de tre. ofvannämnda personerna sin bana och rustade sig till. nya eröfringar. Icke långt derefter gjordes en af de tre till prelat och understatssekreterare; han drog snart med sig. sina två kamrater, och Merid och Berardi blefvo äfven prelater. Några händelserika år gingo förbi; Antonelli upphöjdes till Pius IX:s minister Mertel var innan kort kardinal, och Berardi har utsigt till de högsta värdigheter. Antonelli kunde ej ha gjort sig af med sådana stallbröder som Mertel och Berardi. Han behölfde dem såsom stöd, redskap, förkläden. Med en så misstänksam suverän som Pius IX, hade det varit farligt att låta rekomendationer från vänner utgå direkt från honom sjelf... Så begagnades grefve, Rossi att föreslå Mertel, och dennes upphöjelse föregafs vara en frivillig handling från påfyens sida i stället för en förstärkning af kardinal Antonellis parti. . Roms bank har, enligt Liveranis utsago, varit Roms ruin. Dess stiftande är samtidigt med Antonelliska ligans öfvertagande at regeringsärendenay den. är ursprunget till och symbolen af deras rikedomar. Attförmå den tveksamme påfven att oktrojera denna bank fordrades ingenting mindre än 1849 års v kris samt landsflykten till Portici och Gaeta. Romerska banken bemyndigades att utgifva sedlar till ett obestämdt belopp och utan något slags inskränkning. Roms; penningemarknad öfversvämmades; räntorna stego till en-fabelaktig höjd. Filip Antonelli var bankens guvernör; Ludvig Antonelli innehade en annan plats inom direktionen; båda flankerades af en trupp monopolister, utvalda af deras broder kardinalen, och åtföljde al en armå af mjölnare, bagare, oljehandlare, kryddkrämare och arrendatorer, hvilka. alla slutit sig. tillsammans för att bemägtita sig hvarenda handelsgren och stänga den för all fri täflan, : Romerska folkets tankar om saken kar man lätt slata till af det faktum, att poli sen under de sednaste tio åren varit nöd sakad att använda konstaplar för att skydd: bankguvernören grefve Filip Antonellis li: undan raseriet at det folk, som genom han: familjs snålbet blifvit bragt till den ytter sta grad af elände och förtviflon. Af de tvenne herrar: som satte sina namn vid si don af påvens under det dekret, som stad fästade Roms bank, blef den ene, Clement Giovanardi, hvilken: uppsatt dokomentet, ec dermera i Bologna dömd för bedrägeri oci förfalskning, och saftes på grund häraf un der lås och nyckel i Imolas fängelse. De andre, monsignor Galli; finansministern, rönt en Helt annan behandling. Mun tillät hoHOm at, efter en länge fortsatt bana arvalära, draga sig tillbaka, försedd med ett irtyg om trogna tjenster samt en rundlig pension. Man köpte hans tystlåtenhet jä staters bekostnad. Men för att ej tala om heder och är het, kan man väl vänta sig ens vågon yttr: anständighet af embetemän, valda ur 6 andlig kär, hvilken tillåter sig framställni gor, sådana som de följande? Sunta Mar: Muggiore är en.af de tre patrierkala basii korna, och denna kyrka eger några oc åttio andliga medlemmar i skepnad af pr ax