Afvogt sinnade utländska tidningar, bland andra och företrädesvis Times?, hafva icke underlåtit att emot Preussen tillgodogöra dessa yttranden samt håna vårt s. k. konstitutionella statsskick för dess svaga för fattningsbasis. Afven inom Preussen ha ganska många röster försports, som fästat uppmärksamheten på det kungliga talets betänkliga karakter och påstått, att hela den preussiska statsrätten derigenom blifvit för långliga tider bragt i fara. Å andra sidan ha just liberala blad, så som National-Zeitung och den likaledes de mokratiska Volks-Zeitung, bemödat sig om alt framställa saken på ett något indre oroande sätt. Volks-Zeit ng gick önda derhän att säga, att alltsedan trontalet i Kö nigsberg striden mot absolutismen numera ligger helt och hållet bakom oss och freden mellan folkmakt och konungamakt är beseglad. Bladet erinrar i en historisk återblick om de olika faserna i vår konstitutionella utveckling, om i årtionden ou; pfyllda löften från 1815, om den urrevolutionsstor marna ursprun na oktrojerade författninger och de farliga förbehåll, med hvilka Fredrik Wilhelm IV besvor denna författning den 6 Februari 1850 — förbehåll, hvilka sedermera al reaktionens, representanter tyddes så, som om eden på förfallningen vore en ed mot densamma, sådan den nuär. Under den nuvarande konungen ba de reaktionära intrigörerna sökt utbilda en tcori, enligthvilken ingen. författning är i stånd att ändra kronans oafuändeliga rätt, som är at Gudi. En konung kan väl regera efter författningsenliga grundsatser, men khan gör intrång i sin kronas rättigheter, om han går längre och förklarar, sit hädanefter ingen af hans efterträdare skall ha rättighet att regera annat än författningsenligt, ty kronan är ett absolut arf. Denna det vanmäktiga reaktiomspartiets sista tillflyktt, säger VolksZeitung till slut, fär numera genom kröningsakten likaledes tillintetgjord. Vår konung hr i sina tal förklarat kröningsakten sålunda, att denna varit nödvändig, emedan, sedan tidsenliga institutioner omgifva tronen, d. v. 8. sedan författningen numera herrskar, han, konungen, är den förste, som i ödmjukhet inför Gud på det heliga rummet i denna anda mottagit kronan ochi den besvurna rätten ser räddningen ialla faror! ... I denna mening är kröningsakten i sjelfva verket en statsrättslig akt, och såsom slutstenen i en strid, som i långliga tider förbitt-: rat folkets sinne, är den äfven för folket en akt af glad betydelse. Så yttrar Volks-Zeitung, hvars stora spridning och obestridliga inflytande väl kunna berättiga till att ordagrannt anföra dess omdöme i denna sak. National-Zeitung har varit mindre optimistisk i sin tolkning af trontalet i Königsberg, meh ville emellertid icke heller låta oroa sig af de mångtydiga orden från tronen. Frasen Saf Guds nåde. hvilken konungen flera gånger med så mycket eftertryck betonade, har, säger det lilie: rala ! erlinerbladet; blifvit använd så väl sf de tyska valkejsarne som af konstitutionella furstar. Kamrarnes erkända, förfottningsen liga rätt kunde ej längre sättas på spel genom ett mera gemithligtt än statsrättsligt yttrande af konungen o. s. v. För öfrigt förklara äfven de feodala bladen KreuzZeitung och Berliner Revue, att de ej tolka konungens ord på det sättet, att H. M. derigenom ifrågasatte författningens rättsgiltighet och 1tolkrepresentationens derpå grundade rättigheter, el!ler kanske rent af ville nedsätta den preussiska landtdagen till rollen af en konsultativ församling. En dylik tendens skall man ej ens finna hos de mest reaktionära medlemmarne af deras eget parti. — HEdra läsare kunna nu göra sig en temligen tydlig föreställning om den stämning, som Wilhelm I:s yttranden framkallat hos de särskilda partierna här i Jandet. Erkorrespondent måste dock sin pligt likmätigt tillägga, aft efter mångas åsigt ministeren i alla fall borde ha satt sig emot dessa ord, som isypnerhet utomlands varit utsatta för många misstydningar. Äfven förebrås det, och detta icke utan skäl, den afrepresentationen valde talaren, presidenten Simson, att han försummat att i sitt svar på konungens tal uttryckligen framhålla de preussiska kamrarnes författningsenliga rättigheter. NERON VG