samvand med inkomstbevillningen. Riksdagens afblåsning var beramad, och då antogo samtliga stånden i yttersta stunden ett af expeditionsutskottet uppgjordt förmedlingsförslag, uttryckt i en underd. skrifvelse, hvari anhölls det K. M:t Cfäcktes taga under nådigt öfvervägande, huruvida några förändringar eller tillägg i afseende på ofvannämnda sex formulärer kunna finnas erforderliga för att bringa desamma till full öfverensstämmelse med bevillningsstadgans föreskrifg Vill man — hvartill insändaren visar en afejord böjelse — betrakta denna framställning såsom af ingen betydelse och icke innefattande något verkligt bemyndigande för regeringen — hvad blir följden deraf? Jo helt enkelt den, att ifrågavarande framställ-ning allenast var en fintligt utlagd snara för presteoch bondestånden. Men en sådån oförsvarlig åtgärd eger man ej rätt tillvita utskottet och de två öfriga stånden, ehuru obestridligt är, att den animositet, som åtskilliga riddarhusledamöter utvecklade, gifver anledning förmoda, att de rätt gerna se om den nyå beskattningsmetodens tilllämpning möter allåhanda svårigheter, som befordra en återgång till-det gamla. Ständernas anförda framställning gjordes också icke i någon annan än godafsigt, den nemligen att åstadkomma en, såvidt möjligt är, rättvis inkomstbevillning, och: derföre var det som ständerna, med en 1ojalitet som fordrat ett mera välvilligt till-mötesgående, lemnade regeringen den undantagsrättigheten att göra förändringar eller tillägg i alseende på de sex formulären, hvilket ock kunnat samt bort ske, utan att grundbestämmelserna i bevillningsstadgan derigenom i minsta mån rubbats. Det skall emellertid snart visa sig,i hvad mån olägenhheter uppstå genom de antagna formulärens beskaffenhet. Önskligt är att de icke må föranleda till missnöje och klagomål, äfvensom att de icke må tjena till uppslag för möjliga försök att få den så mycket omordade bevilningsgrundenu prifven. Genom insigt och förstånd hos dem som skola tillämpa den nya bevillningsstadgan — d. v. 8. framförallt hos vederbörande beredningsoch beskattningskomitger, bör denna grund tvärtom vinna i fasthet och styrka, tills densamma, oberoende af mer eller mindre fullständiga formulärer, blifvit af allmänna omdömet fullt rättvisad och uppburen. Lyckligt är ock i detta fall, att då ordförande och ledamöter i den såkallade beredningen, der beskattningen föreslås, skola först hos taxeringsoch sedan hos pröfningskomiten lemna nödiga upplysningar, detta icke gerna ändamålsenligt kan ske utan att iberedningen föres, om icke något fullständigt rotokoll, åtminstone ettregister, upptagande hr skattskyldigs inkomst från olika försörjningstitlar af kapital eller arbete. Genom iakttagande -häraf underlättas meddelandet af dessa upplysningar, arbet sättet förenklas och det jemförelsevis obetydliga besväret blir mer än ersatt i den ökade säkerhet och reda såmt den besparing af tid vid beskattningskomitgernas förhandlingar, som derigenom onekligen vinnes. Dessa anteckningar, eller hvad man nu vill kalla dem, kunna sedermera biläggas taxeringskomitns protokoll. Genom ofvan anförda åtgärder, men också endast derigenom, kunna de olägenheter förekommas, som utan tvifvel annars skola uppstå till följd af det summariska? i de nu antagna sex formulären. Om således missnöje med och misstanka om oriktig beskattning af inkomst för kapital eller arbete kan förebyggas, så är detta icke till följd af, utan oakladt regeringens förfarande. Ganska betecknande är äfven den åtgärden att samtlige kronofogdar och häradsskrifvare inom Stockholms län haft sammanträde här. fr att öfverlägga om huru den nya författ ningen skall förstås och tillämpas — en åtgärd som ganska säkert ej behöfts om den icke påkallats just af den enkelhet?, som insändaren så högt lofordat. Att här tala om bibehållandet af benäm-: ningen ordinarie ränta kan väl synas öfvertlödigt, då en hvår, som intresserar sig för denna fiåca, i gällande författningar kan söka och äfven skall finna ledning för sitt omdöme. Dock bör upplysningsvis meddelas, att om denna benämning fortfarande begagnast — som insändaren förmäler — i kronans landiboksräkenskaper, sådant icke bevisar annat, än att den gamla slentrianen ännu fortgår, hvilket just icke helle? förundrar någon, då den hyllas till och med af regeringen. Emellertid kan det dock måhända ej vara olämpligt erinra derom, att äfven i andiboksräkonskaporan; efter hvad vi med visshet känna, är benämningen i sjelfva verket på retur, och mångenstädes, der man gjort sig mödan att faga kunskap om gällande förfättningar, har den blifvit utbytt mot ordet ränta. — För öfrigt torde vi böra erinra, att den ledamot i kammarrätten i kammarrättsrådet Printzensköld), i hvars långa reservation insändaren funnit en så stor hugsvalelse, stått alldelestensam i sin mening. Slutligen anse vi oss böra erinta om tvenne ganska märkliga omständigheter. Dels har regeringen verkligen, med ånledning af kammarrättens underd. utlåtande, gjort åtskilliga förändringar eller tillägg i bevillningsstad