NTA RITV FÖR LG RÅ MKR S SV AM RR OV bygga en egen. På vår tillfrågan, om vi kund få någon middag, svarade värdinnamatt det vis ;serligen lät sig göra, så framt vi gåffe oss tic att vänta tills hon fått baka, ty för Märvarande ihade hon icke ett enda bröd i husefö. Med mir lilla kunskap om så kallade hushållsgöromål och van att i Sverge höra bakninj alas så :som ett ibland de mest vidtoch fidsomfattands bestyr, trodde jag att vi på så sätt skulle få wänta länge nog på vår middag, oehransåg de under sådana omständigheter bättre tatt genasi fortsätta resan. Men Lange wförsäkratle ått de icke skulle deja länge. Snart funnowi oek våi värdinna sysselsatt med att kå8da ihoplitet hyet mjöl och mjölk i ett bleckfatzren elttuppgjotdes i spisen; degen bragtes medelst ett slags jästpulwer i jäsning, och snart voro ett par mindre bleckförmar fullradade med biscuits, ett slags skorpor, hvilka insattes och gräddades i en så ikallad reflektor, en ungefär 2 fot lång och er fot hög, af bleck förfärdigad ställning, som pla. cerades framför eldbrasan, och i hvilken kött stekes, bröd gräddas och äfven andra rätter ko kas och uppvärmas förmedelst reflexion och kon centrering af den ifrån spiselden utgående vär san, utan att komma i närmare beröring med sjelfva elden. Sålunda hade vi inom mindre tid än en half timme ett hvitt, färskt och ganska wälsmakande bröd till middagen, hvars öfriga rätter bestodo af stekt fläsk, kokta ägg och te, hvilket allt tillagades under det att brödet gräddades, och derjemte ett slags pie eller tårta, en stående rätt, som. den amerikanska husmodern wanligtvis alltid har till hands, men som i vesterns nybyggarekojor och värdshus jag för min såel helst lemnar orörd. En husgerådsartikel, sådansom den omnämnde reflektorn, är en mycket ändamålsenlig persedel i hus, der man ännu icke haft råd eller tillfälle att inköpa en jernspis, utan bäde för värme och matlagning måste nöja sig med den mot ena väggen af huset eller, hvilket är detsamma, af rummet särskildt uppförda spiseln, som vanligtvis är gjord af lera samt några större och mindre stenar, och öfver hvilken, i brist på annat, en bottenlös tunna gor tjenst som skorsten. Denna reflektor ersättes också mången gång helt simlt af en vanlig jerngryta med tätt lock, i hvilen degen lägges, och brödet gräddas, sedan hela grytan med sitt innehåll blifvit inbäddad i den glödheta askan. Genom denna bakningsmetod, så underlig den än tyckes vara, erhålles dock ett ganska godt och välsmakande hvetbröd. En bland de intressantaste delarne af boken äro de der förekommande naturbeskrifningarne. Författaren behandlar dem ej blott ur synpunkten af det pittoreska, utan företrädesvis med afseende på deinybyggarens hushållning nyttiga produkterna. Om olika sorters land — prairie, skogsland och Xopeningst — erhålla vi många intressanta upplysningar, liksom om de mångfaldiga granna och ypperliga trädslag som der förekomma. Slutligen en karakteristisk teckning af en typ, som nybyggaren ofta träffar i vestern, — en bankrutterade köpmannen, som på allt sätt söker att göra sig till godo hans oerfarenhet och behof af de enklaste förnödenheter, här representerad i hr Pearmains person, i hvars logghus Unonius och hans följeslagare bodde innan de fingo sitt eget färdigt: Pearmain och hans hustru voro begge ett par högst egna personer, värda en särskil beskrifning. Deras förflutna lifs historia var mycket hemlighetsfull. Mannen var född engelsman, och hade en bildning, långt öfver sitt närvaTande stånd såsom farmer och värdshusvärd. Många. omständigheter utvisade, att han fordom varit i välstånd, måhända rik. Troligen var han en bankrutterad köpman, som efter felslagna spekulationer i den gamla verlden velat försöka om ej lyckan i den nya vore honom mera bevågen. Efter ett par års vistande i en af de östra staterna måste han äfven der taga the bemefit of the bankrupt-law i anspråk, och hade nu, i likhet med -hundradetals andra, som genommn samma öden, slutligen retirerat till den föga Defolkade vestern, för att der på ett eller annat sätt åter söka repa sig. Med ett litet logghus invid den dittills varande största och mest trafikerade landsvägen ifrån Milwaukie, skötte han mindre sin farm, som var ett utmärkt godt jordstycke — ola och betaldt icke i hans eget, men i en-af hans frånvarande söners namn, på det att icke hans kreditorer skulle kunna tillegna sig densamma — än sin krogoch värdshusrörelse, samt var för öfrigt en person, som sökte inblanda sig i hvarjehanda kommunala affärer. Han var en ifrig demokrat och haranfär vid alla politiska möten, running, som det eter, vid hvarje val för att erhålla något embete, som, så vidt jag vet, dock aldrig föll på hans lott. Han var gift andra gången, ehuru jag lemnar osagdt huruvida den qvinna, som nu bar namn af att vara hans hustru, verkligen var vigd vid -honom. Tillsammans med-henne hade han inga barn, men deremot i sitt förra fö flera nu mera fullväxta söner och döttrar, vilka, dock alla för styfmoderns Skull hade flyttat Äl En — en ift och a 1 grannskapet, men umgicks aldrig med sina föräldrar. a z en Den så kallade mrs Pearmain var en af de mest originella varelser i qvinnokläder jag nåun vet mig hafva sett. Hon var nu omring 40 år, men så kokett och tillgjord som trots någon hoptorkad mö, den der känner sig vippen att uppföras på öfverblefna kartan. et magra, nu mera af tidem och nybyggare lifvets mödor härjade ansigtet bar ännu spår a! en försvunnen skönhet. ennes gestalt mått likaledes hafva varit vacker. Hon bartännu sitt hufvud högt i vädret, använde, icke utan en viss ledighet, mycken gestikulation när hon ta lade, och förstod sig ännu på, att, som man säer, kunna föra sig, der hon svängde sig omring jernspisen och de simpla trästolarne ide: låga kyffe, hvilket äfven bon tycktes hafva utbytt emot en yppigare lefnads elegans och njutningar. Hela ehnes sätt och ut minde om en förfallen och afsigko aktris, hvilket jag äfven sedermera fick höra att hon hade varit i England, innan hon derifrån, i sällskap med Pearmain, reste till Amerika. HenNES Person. och historia skulle hafva gifvit en A. Blanche ämne till en ypperlig lefnadsteckning. Man tänke sig den firade prima donnan i sin boudoir, omgifven af lyx och öfverflöd, i lättsinnig yra skämtande bort lifvets flyende stunder, tömmande den af glädjen Och njutningen kredensade champagnebägaren; och sedan, samma qvinna i ett amerikanskt logghus, lik en kasserad möbel undankastad i ett skr hon sjelf, ett luggslitet öfverdrag, det en vittnade om den fordna prakten och herrlig ten; skö: hetens spira förvandlad i en sc den fina: anden, som fordom fransarne omkring divanens vetslivende handterad. nu diskämbaret; kinden; hvarsroso: fordom fuktades af champagnens doft, hemtadc nu sin enda rodnad ifrån whiskybuteljen. De sistnämnde var en vän, med hvilken mrs I KE UERATEE OAara S r r