liga sympati som förefinnes mellan dessa tre länder gör hvarje urskuldande öfverflödigt, då jag nu åter upptager detta ämne. Många anledningar finnas för en sådan sympati —: religion, språk, kommersiella intressen, gamla konstitutionella institutioner, en fri press, allt detta bildar en likhet i åskådningssätt, som gör att engelsmannen har lättare att blifva ense med nordbon i dessa hänseenden än med något annat folk i verlden. Jag tillåter mig derföre säga att det ej borde bli utan inflytande på verldens öden i allmänhet, om dessa länder äro i godt förstånd och blifva förbundna med hvarandra genom samma intressen och öfverensstämmande åsigter om politisk frihet. Jag begagnade med flit ordet borde, då, i saknad af stor materiel styrka, änskönt de svenska och norska sjömännen alltid äro väl värda all uppmärksamhet, det inflytande som möjligen kan utöfvas af dessa länder måste hufvudsakligen bero af deras egna framsteg i liberal riktning, hvilken, såsom jag med tillfredsställelse rinetts blifvit följd, isynnerhet på sednare åren, ehuru ej med så hastig fart som de britiska idterna älska: Det skall således bero af dessa länder sjelfva att draga fördel af sitt geografiska läge, som gör att de äro aflägsnade från de förvecklingar, som uppstå i den öfriga verlden, att förbättra sin egen ställning och öka fastheten i sina politiska institutioner, likasom de äfven kunna än mer utveckla sin industri samt anskaffa de för organiserandet -och upprätthållandet af en aktningsbjudande krigsmakt nödiga medel, en krigsmakt stark nog för eget oberoende och tillräcklig också att göra dem respekterade af andra. Men för uppnåendet af dessa ändamål och för att tillförsäkra sig en tast politisk ställning, är det neturligtvis nödvändigt att allvarligt gripa verket an, att ej på minsta vis gilva efter i den oförminskade energi, som säkert ingen nation eger i så hög grad som den britiska, och hvilken jag har all anledning tro skola finnas hos våra nordiska vänner, när de en gång fått klart försig att den är af nöden. Om någonstädes i verlden det är nödvändigt att gifva fritt rum åt de liberala institutionerna, hvilka hos hvarje enskild skapa denna energi, som törvärfvas endast genom vanan att tänka och handla å egen hand, så måste det säkert vara i ett litet land, der de förenade ansträngningarne af hela befolkningen, hvars individer uppskatta ögonblickets vigt och vilja göra det yttersta derför, behöfvas för att åstadkomma något resultat. Jag har anledning tro att Sverge i detta afseende har åtskilligt att lära at Norge, dess ungdomsfriska med sjelfförtroende rikt utrustade yngre syster, på samma gång det blir nödvändigt för den sednare att lägga bort något af sin orimliga ömtålighet och förekaffa sig något mer af den verldskännedöm, som den äldre och stadigare systern, hvilken i århundraden varit en ansedd medlem af det europeiska statssamfundet, mer än en gång haft tillfälle ådagalä -Jag bekänner, till min små ta örhålJandena mellan de två länderna närvarande ej är : lldeles sådant det borde vara: men då jag påminner mig huru en gång förhållandet var mellan England, Skotland och Irland, hyser jag ej något tvifvel -om att ju de båda folkens sunda förstånd skall komma till insigt om hela vinsten al en förändring härutinnan. Som jag ej är alldeles obekant med tvistepunkterna dem emellan (jag vill ej nu närmare inlåta mig å ämnet eller uttåla någon opinion om frågornas högvigtighet eller futtighet), vågar jag hoppas att dessa husliga tvister skola upphöra så fort och med så få uppoffringar som möjlig, ty utan ett godt förstånd dem emellan och fast beslut att handla öppen hjertigt med hvaranera, att uppbjuda alla medel till såväl den enas som den andras lycka, kan man med säkerhet förutsäga, att, utom det att de allt mer och mer förringa sitt-anseende i utlandet, de skola förlora hvarje utsigt att vinna 1 ågot inflytande inationernas råd, hvilket väl näppeligen kunnat nekas konungariket Sverge och Norge, om deras förening vore verklig. Då och först då kunna de blicka på den så kallade Novembertraktaten med en tillfredsställelse, som de svårligen kunnat hysa så länge de ej sjelfva gjort allt hvad på dem berodde för deras frihet och oberoende. Jag vet fullkomligt väl att ej något kongtitutionelt lands öden bero på dess mini. strars enskilda åsigter; än mer, jag kan med säkerhet säga, alt båda nationerna gladt sig öfver att se den unge konungen af Bverge och Norge göra sin visit hos drottning Vic-totia och att se huru hennes briliska maje stäl med nästan mer än vanlig artighet reste för att möta denne monark öfver tvänne nationer, mot hvilka England alltid hyst vän kapliga känslor, hvilkas intressen äro i flera afsetnden Jika dess egna och hvilka man bör hoppas alltid skola finnas redo att kämpa tillsammans för civilisation och politisk frihet. Jag förblifver o. s. V. 4 En vän till båda länderna. Patis den 30 September. bstn ÄRR ln I fråga om ny kommunalförfaltning för Stockholm har i dag betänkande JR förslag blifvit tll. magistraten afgifvet af de sex komiteråde, som för detta ändamål blifvit utsedde; fyra af magistraten och femtio äld