skola misskänna min afsigt, andra ogilla den och till och med finna den löjlig. Jag känner hvilka olyckliga följder mitt företag måste medföra för mig sjelf; men jag hoppas att det skall utöfva ett lyckligt inflytande på Tysklands framtid. Måtte tyskarne öfvergifva sina gagnlösa diskussioner och skrida till handling. Öscar Becker.4 Det enda, som skulle kunna mildra domen, säger åklagaren, vore om Becker ej varit vid sina sinnens fulla bruk. Men alla omständigheter som förekommit före, under och efter dådet ha undanröjt möjligheten af detta antagande. Lagens bokstaf tillät emellertid icke åklagaren att yrka ansvar å Becker för annat än oqvalificeradt försök till mord. Vid ransakningen voro en farbroder och en broder till Becker närvarande. Denne är liten till växten, var mycket blek och såg lidande ut. Hans blick var stirrande och skarp samt förrådde ovanlig exaltation. Efter vanliga formaliteter uppmanade ordföranden i rätten Becker att uppgifva hvilka motiver som föranledt det begångna brottet. Becker svarade att han ännu icke hade yppat sanningen fullständigt, men att han nu skulle göra det. Det är anblicken af hvad som nu föregår i Italien som bragi mig på den tanken att Tyskland skulle kunna komma till enhet på samma sätt om det ville, sade Becker. Som det synes mig vara en erkänd sak att Orsinis mordförsök varit den bestämmande orsaken till den italienska rörelsen och till franske kejsarens beslut att understödja denna rörelse, så föll det mig in att jag skulle göra Tyskland en stor tjenst, om jag kunde förmå det till en sådan rörelse som den italienska. Det är icke sannt att jag velat döda konungen af Preussen. Jag har bara genom ett låtsadt anfall velat väcka tyska folket ur dess moraliska dvala. Jag ville icke åt konungen af Preussen, och jag tänkte efteråt att hans död icke ens skulle i någon mån ändra förhållandena, eftersom kronprinsen skulle efterträda honom, och denne blefve lika litet i stånd att styra den tyska rörelsen. Jag upprepar att jag bara ville göra ett låtsadt merdförsök i den öfvertygelsen att jag dermed gjorde gagn åt den tyska enheten. Becker skildrade nu sin sinnesstämning, när han skulle göra sitt tskrämskott. Han tvekade att skjuta på en person utan eskort och utan försvar. Men han tänkte åter på Orsini och de herrliga följderna af dennes gerning, fastän den misslyckades. Han tänkte på denne man, hvars död hade gjort hans fädernesland fritt. Han ville verka lika mycket för sitt land, han ville väcka det och pånyttföda det genom att tvinga det att skaka af sig en olycksalig dvala. Denna tanka beherrskade mig ånyo... Här måste den: anklagade afbryta för starka snyftningar. Då han blef uppmanad att öfvergifva denna idgång, förklarade han under fortfarande snyftningar att han ville forttara, och sedan han i ett tag tömt ett helt glas vatten, fortfor han att tala i samma anda om Orsini och Italien samt att försäkra, det han ej:velat skjuta konungen och i haft någon kuta i pistolen på morgonen. an trodde att det honom ovetande funnits en kula i den andra pistolen, som han aflossat i sitt upprörda tillstånd. Då domaren fästade hans uppmärksamhet på att han vid första förhöret erkänt att han haft för afsigt att mörda konungen, förkla rade han att han gjort detta, emedan han då ovilkorligen ville dö. — När jag nu säger hela sanningen, sker det för min familjs skull och i trots af det löje jag ådrager mig. Domstolen ansåg dock att det var andras inflytande som nu gjort sig gällande, och sedan ett antal vittnen hörts, blef Becker lömd till 20 års straffarbete.