STOCKHOLM den 30 Sept. Telegrafen medför i dag underrättelse om oroligheter, . som utbrutit i Geneve uli Schweiz och att derstädes råder fullständig anarki. Af hvad som på sednaste tiden försports från Schweiz är det ej lätt att sluta, hvad som kunnat framkalla dessa händelser. Man har förut erfarit att Bernertidningen 4Bund i dessa dagar inneh Nit en ertikel, i hvilken det säges att inom franska regeringskretsarne råder en fiendtlig sinnes stämning emot Schweiz. Måhända är det förbittring öfver det sätt, hvarpå förbundsregeringen t ehåndlat Savoyerfrågan, som nu gilvit sig luft i Geneve. James Fazys organ i Geneve, Nation suisset, har på den sista tiden uttalat häftigt missnöje med de sednaste förbandsrådvalen och isynnerhet öfver det val, hvarigenom hr Dubs, -hvilken såsom utgifvare af Neue Ziiricher Zeitung? redikat eftergifvenhet för Frankrike, blifvit fdamot af förbundsregeringen. Under dessa förhållanden torde ett med sednaste post mottaget nytt bref från Schweiz, från en vår der vistande korrespondent, rörande Schweiz förhållande till Fränkrike och Tyskland, kunna läsas med intresse. Det är af följande innehåll: ; Gengeve den 23 Sept. Efter att i mitt förra bref ha framställt de olika angrepp, för hvilka den schweiziska neutraliteten kan komma att utsättas genom ett europeiskt krig, och de bevekelsegrunder, som förmått de högre militärern: och. statsmännen i Schweiz att betrakta upprätthåHandet af denna neutralitet såsom af högsta nöden, vill jag tillägga några ord om samma kompetenta personers åsigter i fråga om Schweiz allianser med främmande makter. Det har ej saknats röster, som visat sig i allmänhet obenägna för hvarje allians för förbundet med hvem det vara må. Dessa efter sin tid varande personer påstå, att Sehweiz bör taga sig till vara att bli indraget i den utländska och i synnerhet dynastiska politikens ström. Man har svarat dem, att det otvifvelaktigt vore en dårskap att föreställa sig en allians mellan Schweiz och en utländsk makt i ändamål att gagna nämnda makts intressen; att Schweiz åandra sidan utan gensägelse är alltför litet, för att vilja vara tongifvande i de stora politiska kriserna, samt att dess politik aldrig kan bli anfallande och i hvad fall som helst icke bör ha något annat syftemål än så till sägandes ett konservativt. en hvad man ej får glömma är att vid hvarje krigs slut ett ögonblick inträffar, då underhandlingarne inträda i stridens ställe. På det att Schweiz må kunna ha ett ord med i laget, mäste det kunna räkna på en af de krigförande makternas stöd. Antaget att Schweiz i ett krig mellan Tyskland och Frankrike har bistått den förra makten genom ett kraftigt försvar af Jura, hvilket gjort att fransmännen förlorat 8 å 14 dagar och att de tyska generalerna kunnat koncentrera sina trupper och erhålla betydande fördelar öfver fransmännen i Donaudalen, så vore dåt att förutse att Schweiz under sådana förhållanden sannolikt skulle ha vidkänts stora förluster i folk och penningar. Det skulle då vara berättigadt att fordra skadeersättning, Savoyens neutralisering, krigskostnadernas betalande m. m. Det är då tydligt att endast Tyskland skulle kunna och vilja genomdrifva realiserandet af dessa rättvisa anspråk af Schweiz. Men en allians med Tyskland, ingången på lämpliga vilkor och hvarigenom de båda parternas rättigheter och skyldigheter noggrannt bestäm mas, vore enda medlet att bevara Schweiz från isolering och förmå Tyskland att mel lankomma till dess förmån. Dessa äro de skäl man andrager för en allians mellan Schweiz och Tyskland, en helt och hållet defensiv allians, som Frankrike derföre icke kan misstycka, icke ens om den skulle förstärkas genom Belgiens och Hollands biträdande derat. Det allvarsammaste hindret, som verkligen möter afslutandet at en dylik allians, är att Tyskland, så vidt dess yttre förbindelser angår, endast finnes till i teorien. Den toma skugga af en centralmakt, man kallar tyska förbundet, skall aldrig föra en underhandling af denna natur till ett godt slut. Här såsom öfverallt är det Preussen som måste taga det gemensamma fäderneslandets sak om händer och söka åstadkomma ett när mande mellan Schweiz och Tyskland, hvilket i en a stund -skulle kunna förvandlas till en formlig allians. Det påstås att det under det schweiziska statsrådet Dapples beskickning till Berlin under den diskussion, som sistlidet år uppstod i anledning af den savoyska frågan, var fråga om att uppgöra grundvalarne för en dylik allians. Saken br ej ha kommit längre. Den tveksamhet, som i alla tider karakteriserat ministåren Schleinitz politik, var ej synnerligen egnad att uppmuntra schweizarne. Men det kan ej förnekas att den allmänna meningen i Tysklånd med mycket blida ögon betraktade en allians, som händelsernas makt inom en måhända icke aflägsen framtid skall nödga hela verlden att erkänna såsom en befallande nödvändighet. Måtte de båda länderna då icke svika sitt värf, utan erfå en enighet, som så tydligt föreskrifves af defas gemensamma intressen. Måtte isynnerhet Preussen icke alltför sent inse de pligter, som dess sänd: ning i Tyskland ålägger det i detta afseende. Man kan vara viss på att Frankrike,