oupphörligt orn det herkulesarbete, som erfordrades för att redigera Veckobladet, hvilket, oaktadt den använda mödan, vanligen en gång i månaden innehöll en uppsats af en högaktad insändares, hvilken utfor i otidigheter mot deliberala, samt -eft ar gånger om året bravorop för medelmåttiga teatertrupper, Föröfrigt bestod tidningenshufvudinnehåll af annonser och. ber rättelser om gubbar och käringar, som dränkt sig, supit eller osat ihjel sig. Hela stadens väl hvilade på redaktionens axlar. Han gaf ordentlig audiens åt de mera inflytelserika en fång i veckan, och uppvaktades hvar fredag af krukmakare Tinnerlund, som vär särdeles, smickrad afatt vara medarbetare i CBladet4, det vill säga af att få lemna notiser om torgpriserna och väderleken. Redaktören. hade tinnerlundska partiet;.på sina fingrar, ty sjelfve anför. tären förespeglades af honom att blifva vald til riksdagsman... Hela noblessen? — sade han : ämnade rösta på Tinnerlund, i fall han medshänder och fötter ville motyerka en genomgripande representationsförändring, och dessutom: ville Tinnerlund gerna; stå väl hos de förnäma, ty hansifru: sträfvade af alla krafter att få umgås i den högre societeten, : hvars hufvudmun var, stadens ende baron, f. d. major Hägerstjerna, hvilken med: förnäm nedlåteuhet umgicks med stadens embetsmän oeh spatserade med en hållning, som en grand af Spanien ibland den ofrälse hopen. Allmänna namnet istar den på majoren var hans nåd. Kumming kallade honom vår herre. Börgmästaren yttrade sig alltid i samma anda som hans nåd,, magistraten instämde i ödmjukhet med hans nåd och Tinnerlunds anhängare bugade sig för de nådiga och välvisa åsigterna, Stadens tidning ta