Article Image
STOCKHOLM don 8 Aug, Aukomesten till Stockholm of bondedeputationen från Wormsö i Estland synes ka ådragit sig uppmärksamhet i utlandet. Man. finner denna sak omnämnd i flera utländska blad, och till och med tidningari Wien om-. tala efter Aftonbladet i korthet de förhållanden, som föranledt de fem klagomännens hitresa. Man borde kunna hoppas att saken åtminstone på detta sätt omsider kunde: bli bekant för högsta vederbörande i Peters-: burg, så framt svenska regeringen icke skulle finna sig af pligt, hederskänsla och medli-: dande uppmanad, att med stöd af fredstraktaten i Nystadt göra någon officiel eller halfofficiel framställning rörande denna sak, i afseende å hvilken utan tvifvel nödig och verksam rättelse skulle komma att ega rum, om densamma blott kunde komma till kejsar Alexanders egen vetskap. Man kan icke gerna föreställa sig, att den monark, som velat frigöra tjugo millioner ryska bönder, hvilka förut varit slafvar, skulle kunna med likgiltighet erfara, att en eller annan adlig godsegare i Estland vill förslafva, förtrycka och, om möjligt vore, utrota en befolkning, som. från uråldriga tider varit fri, och hvilken man vill lägga till last de med den personliga friheten och den svenska nationaliteten följande egenskaper, hvilka så fördelaktigt utmärka denna befolkning, och hvilka, om de icke blefve förspillda uti en fruktlös kamp mot smådespoterstyranniska godtycke, skulle kunna vara till gagn och prydnad för det land der den befinner sig. Hvad som ryktesvis förspörjes synes ej vittna derom att denna sak ännu kommit till den kejserliga regeringens kännedom, utan att underordnade myndigheter låta baron Stackelberg fara fram på vanligt vis. Några ester, som nyligen hitkommit på en båt från Dagö, för att köpa salt, berätta, att Dagöboer nyligen vid ett besök på en mellan Dagö och Worms liggande holme, som kallas Harris, erfarit att femtio man ryska soldater, efter reqvisition af baron v. Stackelberg och förmodligen efter tillstyrkan och medgifvande af den s. k. hakedomaren, adlige godsegaren v. Rosen på Nuckö, nyligen kommit till ön, medhafvande, utom sina vapen, stora spöknippor. Öns manliga befolkning, som anade att man nu ville bestraffa dem för det de afsändt klagomännen och att det nu vore fråga om spöexekutioner i massa — sådana som blifvit försökta äfven en eller annan gång förut, då bönderna, hållande fast rid sina gamla rättigheter, vägrat godkänna nya anordningar, för så vidt de kommit i strid med dessa — öns manliga befolkning hade till följd häraf tagit sin tillflykt till skogarne och åtskilliga utholmar. Ryktet förmälde äfven, att några af Wormsöbönderna blifvit gripna och piskade samt att deras hår blifvit afrakadt på halfva hufvudet, förmodligen Imedan man, för att statuera exempel, ärnade låta inkasta dem uti något arbetsfängelse på fasta landet. Vi veta icke, om hvad sålunda ryktesvis blifvit meddeladt kan anses 1 någon mån tillförlitligt; men osannolikt låter det åtminstone icke inför dem, som genom historiska akter och rättsliga urkunder tagit någon närmare kännedom om Wormsöfolkets pinohistoria från äldre alltintill den seduaste tiden. Vi lägga saken ännu en gång vår utrikesminister på hjertat. Såsom svensk man kan han icke gerna vara alldeles likgiltig för den grymma behandling som våra stackars stamförvandter på andra sidan Östersjön lida och såsom skicklig diplomat känner han utan tvifvel flera utvägar att kunna bringa denna sak å bane och till vederbörandes kännedom utan att derigenom stöta eller framkalla några förvecklingar. Svenska regeringen har visat omtanka för de svenskar, som nedsatt sig i Nord-Amerikas Förenta stater, och vidtagit åtgärder till deras fromma; hvarföre skulle den då icke äfven kunna visa något intresse för en svensk befolkning uti ett land, som fordom lydt under Sverges krona, men blifvit af Sverge afträdt med uttryckligt förbehåll, att denna befolknings rättigheter icke skulle förkränkas? Posttidningen meddelar följande regeringsbeslut: — K M:t har den 20 sdådlidna månar

3 augusti 1861, sida 2

Thumbnail