ämmen, i afseende på hvilka landtdagen icke har beslutande-rätt och i hvilka den der grundlagsvidriga representationen kan komma att göra framställningar, som läggas till grund för lagstiftning från regeringens sida. Härigenom blir ett ingrepp gjordt uti den dtändema förbehållna petitionsrätten, i det densamma med anspråk på att ha samma :kraft, verkan och giltighet utöfvas. af en annan representation, om hvilken grundlagen ingenting vet. Och denna petitionsrätt — det har hr Snellman ännu för två år sedan erkänt — den är dock mycket vigtig såsom öppnande den enda säkra väg, på hvilken folkets önskningar och behof kunna af styrelsen bhfva kända?. Hr Snellman yttrar: Ett par år äroi ett folks lif ett ringa ögonblick och det ligger föga vigt derpå om en behöflig lagreform sker något år förr eller sednare?. . Om det så är, då synes det som skulle man icke ha synnerligt skäl att önska ett sådant tvetyigt förparlament, som det nu bebådagde. Man har då snarare skäl att se tiden.an, tills det ieke längre blir möjligt att undvika en verklig landtdags sammankallande.