roll och angifvit vissa missbruk, hvarför bolaget. varit nödsakadt. att-stämma. honor såsom baktalare (calomniateur). Det lycka des: detta. bolag, som åtnjuter såhögt be skydd, att få sin motståndare dömd; me det kom illa. tilltygadt ur Jules Favre obarmhertiga händer. Han beskylde det fö att bedrifva börsspel, och när hr Pereira dess styresman, ropade: Det är osanning! svarade den demokratiska advokaten mer iskall ironi: Ni glömmer hvär ni är; n tror att ni befinner er bland aktieegare. Längre. fram karakteriserade han bolage med dessa ord: Credit mobilier är en bank som bland. hederliga banker intar sammt ställning som demi monde dans le monde. A allmänheten mottogs detta yttrande med sto pladjes man känner sig sjelf eller Frankrikt ämnadt på den oblyga penningeverlden och dess beskyddare — men blott moraliskt hämnad. Det är att märka, att dessa mål alla he en politisk sida, som gör dem mycket olika de engelska rättegångarne mot oärligt för valtade banker eller finansiella förbrytare. T England tänker ingen menniska på att vid ett dylikt tillfälle sätta rättegången i något slags samband med drottningen, dynastien eller regeringen. . Här är det annorlunda. De mest välvilliga säga: Det är väl att domstolarne småningom få tillfälle -att ta i tu med börsväsendet, och att kejsaren kan göra sig af med persorer och förhållanden, som en gång stodo tronen för nära, Det är ett bevis å att kejsaren sjelf är oberoende af spekulationen och dragit sina slägtingar, vänner eller hjelpare ut derur. — Mindre välvilligt folk tala annorlunda om saken och fortfara hårdnackadt att karakterisera det hela såsom en strid mellan demokratien å ena sidan och hela det rådande systemet å den andra, och de upprepa beständigt, att hvad som saknas är just en obehindrad, oberoende lagskipning. Den allmänna meningen har också, med rätt eller orätt, rotat rod fast i den föreställningen, att man alltid från högre ort ingriper i det dömmande maskineriet. Här kommer tanken onekligen att beröra en af de ömtåligaste punkterna i vårt. offentliga lif. Detta omnämdes också af lord Brougham, då. han kort före hr de Persignys sista resa till London gjorde en jemförelse mellan de engelska och franska domstolarne, och yttrade att i England är hvarje borgare stolt öfver domrarne och betraktar dem såsom lagens tjenare, oaktadt de kallas drottningens domare, hvaremot man i Frankrike har sett lagens handhafvare visa eftergifvenhet för FoRera en såsom ett medel till befordran och belöning. — Om nu detta på sista tiden just icke blifvit vederlagdt, t. ex. genom den patterssonska rättegången, genom förföljelserna mot hertigen af Broglie och KN en otrolig mängd embetsmannachikaner, för hvilka medborgarne måste böja sig vid valen, så uppstår frågan: Hvems är skulden?? — alldeles uppriktigt taladt, lägger jag icke den egentliga skuldeh på kejsaren. Han har uppträdt såsom nödtvångets man och måste sjelf göra många saker af nödtvång. Ingen kan med ärlighet tadla honom för, att han lägger band på det oberoende som visar sig i abstrakta teorier och oppositionssystemer. Hvad han skulle skona, vore det personliga oberoendet, öfvertygelsen, karaktersfastheten — om han blottfann dem! Vår atmosfer har genom revolutionen blifvit mättad med ett ämne, som bedöfvar eller. dödar dessa egenskaper, och när demokratien träder fram och erbjuder sig att bota detta onda, att åvägabringa en mera idgel lyftning i sambhällslifvet, så kan till och med denv, som eljest af hjertat är demokrat, tviflande fråga, om ej just vår demokratiska nivellering har knäckt karaktererna på samma gång den knäckte aristokratien. Till ersättning för den inre litenheten än den yttre storheten onekligen i ständig tillväxt. Man har mycket skrattat åt de sia:mesiska sändebuden och deras slafviska ceremoniel, öfver den komedi, som våra majestäter spelade i tronsalen med dessa barbarer; men en blick i kartan skall visa, att saken är mycket allvarsam. Öster om Siam, som ödmjukt sänder oss sina ambassadörer, ligger halfön Kambodja, hvilken vi tagit i besittning, och inom loppet af ett års tid skola vi vara i besittning af 10,000 qvadratmil, en ersättning för vårt förlorade herravälde i Indien och ett värdigt föremål för vår nya, väldiga flotta att försvara. Ju mera vi se på kartan öfver Orienten och Asien, desto bättre förstå vi kejsaren och begripa, hvarföre han rustar Frankrikes sjöstyrka så mäktig, att Storbritannien lefver i henndsen och -— ångest. (Hjemme og ude.)