VILI UL teeg Me SER kes rördt. VESA SJ NR ER DR VEYSIRPPEE SIR OMELETT FAR Det af hr L. Alm anhängiggjorda tryckfrihetsåtal mot Aftonbladets utgifvare för förment förklenliga yttranden om käranden i n:r 70 och 140 af denna tidning, förevar i dag inför rådhusrättens tredje afdelning. Parterna voro båda personligen tillstädes. Sedan stämningen och de åtalade yttrandena i nämnda tidningsnummer blifvit upplästa, utvecklade käranden närmare sin talan uti ett skriftligt anförande, deri han häntydde på svårigheter, som skulle vara förknippade med ett företag sådant som etablerandet af det läsekabinett, om hvilket yttrandena i Aftonbladet handlade, och hvilka svårigheter förklarades vara orsaken dertill, att kabinettet ännu icke blifvit öppnadt; anhållande käranden slutligen om uppskof med målet till dess svaranden kunnat Ta tillfälle att taga kännedom om läsekabinettet, till följd hvaraf han måhända skulle finna sig befogad att i sin tidning införa ett annat omdöme. Det tycktes vara kärandens mening att i sådant fall låta vid ett dylikt beriktigande bero, enär han anhöll att, om hans ifrågavarande anbud icke af svaranden antogs, målet måtte till pröfning upptagas. Svaranden anförde derefter till en början de omständigheter till följd af hvilka det i åtalade artiklarna omförmälda läsekabinettet fått genom kärandens egna tillgöranden karakteren af en angelägenhet, hvars omförmälande i offentligt tryck icke innefattade något inträngande på privatlifvets område. (Han hade bland annat i de utfärdade aktiebrefven intagit den bestämmelse, att om han, stiftaren, icke uppfyller sina åtaganden, står det hvilken aktieegare som helst fritt att, med omförmälande af ett sådant faktum, genom annons i allmänna tidningarne sammankalla öfriga aktieegare.) Visade vidare att de om sagde kabinett uppgifna förhållanden, att det ännu icke blifvit färdigt och öppnadt, samt att käranden disponerade dess fonder och redbarheter, vore med verkliga förhållandet öfverensstämmande, och förmälde denna saks lindriga vidrörande i Aftonbladet ha föranledts deraf, att svaranden betraktade det såsom pressens skyldighet att då och då visa allmänheten, huru åtagna förbindelser uppfyllas af personer, som, under uppgift att de hafva för händer något allmännyttigt företag, gå omkring, uttrötta Pårsoner. enom tal .och dymedelst lyckas samla idrag till sina s. k. iders realiserande. Svaranden, som förmilde sig icke hafva någonting vidare att i afseende å sjelfva saken andraga, utan anhöll det jurymannaval måtte försiggå, trodde sig emellertid för exemplets skull pligtig att dessförinnan yrka ansvar å käranden, dels för obefogad rättegång, dels ock för det han, som isin stämning och nu äfven inför rätten uppgif: vit en annan person såsom den der skulle ha begått den förmenta förbrytelsen, för hvilken han tilltalat svaranden, sålunda på ett mot tryckfrihetsförordningens anda stridande sätt inblandat hvad till saken icke hörde. Förklarande sig svaranden ha för afsigt att till fonden för ett lasarett för obotligt sjuka öfverlemna de ersäöttningar för tidspillan m. m. som käranden kunde blifva ålagd att till honom utgifva. Något afseende kunde svaranden icke fästa på kärandens förslag att han, svaranden, skulle taga kännedom om läsekabinettet, enär derigenom ingenting förändrades med afseende på hvad som blifvit yttradt i de uppsatser, hvilka käranden åtalat, utan endast onödig tidsutdrägt deraf föranledas. Käranden genmälde härpå, bland annat, att han ansåg sig ej ha förfarit mera orätt, att isin stämning uppgifva hvilkcn person, som betecknades genom en viss pseudonym, än då en tidning omförmäler ett sådant förhållande. Käranden vore vän af tryckfrihet, men fiende till tidningsdespotism, och derföre hade han väckt detta åtal. Båda parterna förklarade sig derpå icke ha någonting vidare att anföra, men då käranden yrkade att protokollet måtte justeras innan jurymannaval företogs, blef målet uppskjutet på åtta dagar. — Uti en buske på Observatoriibacken har i lördags afton anträffats liket efter ett nyfödt barn, inlindadt i ett hvitt lakan. Stadsläkaren har i dag obducerat liket och funnit att detsamma blifvit vid lif framfödt, men bar tydliga mätken genom blånader å halsen, att det blifvit strypt. — BSödertelje den 29 Juni. Vid stadens rådhusrätt har ransakning förehafts angående en grof våldsbragd. Arbetskarlarne Eriksson, Johansson och Edström, på Hanstavik, voro för några veckor sedan inne i staden, för att köpa diverse matvaror. Då de, efter intagen måhända något för grundlig förplägning på krogarne, begåfvo sig hemåt, företogo de sig det orådet att öfverfalla alla som voro olyckliga nog att komma i deras väg. Så hade de, under passerandet framåt på gamla Turingevägen, å icke mindre än trenne särskilda ställen emellan staden och prostgården högst illa slagit. 4 personer, dervid såsom tillhygge begagnats stenar. Tvenne af de slagna fingo 7 djupa häl i hufvudet och alla lemnades liggande sanslösa på vägen. Våldsverkarne blefvo genast efterspanade, men endast den ene af dem anträffades då, enär de tvenne andra tagit till flykten. Slutligen återfunnos dock äfven dessa såsom rekryter vid Svea lifgarde. TItisdagsfingo de sin välförtjenta dom, Eriksson 14 samt Johansson och Edström hvardera 12 månaders straffarbete, hvarjemte de ålades att till målsegarne uatgifva skadeersättning. (Söd. T.) — Bollebygdsmålet. ; Ransakningen med förre gästgifyaren Anders Andersson från Fläskjum ortsattes och afslutades vid häradsrätten derstädes den 14 sistl. månad, dervid Anders Andersson dömdes till ett års fästning och 50 rdr I böter för olaga häktning, 10 rdr för fylleri, 100 rdr för oloflig bränvinsutskänkning samt att för a ee Fe mat Är Rn IAEA MN a iklar, hvilka exporterats från nedannämnde ov Mal månad 1861.