De nordiska konstnärerna på exposiEee tionen i Paris. Revue des deux Mondes för den 15 dennes har en uppsats af A. Geffroy om nordisk konst, hvari denne författare först uppkastar frågan, huruvida man öfver hufvud taget kan säga, att det finnes en skandinavisk konstskola, samt derefter redogör för dennas förnämsta representanter, som insändt taflor till den nuvarande expositonen i Paris. Frågan, huruvida någon skandinavisk konst:skola finnes, besvarar författaren jakande; ty hvad erfordras väli konsten, spörjer han, för att bilda en skola? En gemensamhet i afseende på motiverna och en viss öfverensstämmelse i utförandet, hvilken måhända ör att tillskrifva ett par stora mästares inflytande på ett större antal konstnärer. Den holländska skolan skulle blifvit grundlagd till och med utan Rembrandt, hvilken gjort den så namnkunnig, och man erkänner för närvarande flera konstskolor, hvilka endast utmärka sig genom ett egendomligt och en.formigt maner, utan att ha frambragt obe:stridliga mästerverk. Medgifves detta, så finnes mycket af hvad som erfordras för att af de skandinaviska målarne bilda en skola, på hvars betydelse de europeiska expositionerna och isynnerhet den stora expoitionen i Paris visat prof. Sedt från kon:stens ståndpunkt, beröfvar väl protestantis-; men dem en rikhaltig religiös källa; dervasj kalla kyrkor sakna allt mystiskt, deras pensel möter blott en abstrakt kristendom, hvilken som oftast finner sitt uttryck i hvardagslifvets rörelser, men isynnerhet i familjlifvets allvarliga och välgörande inflytande. Derigenom inskränkes konstens område ofta för dem till genremåleriet, hvilket de för öfrigt adla genom en med naivitet blandad enkelhet och nykterhet, hvilka stundom göra stor verkan. Tidemands taflor kunna i dett afseende betraktas såsom rmönsterbilder, oc företrädesvis böra de arbeten framhållas! med hvilka han prydt Osearshal i Kristial nia. De skandinaviska målarne ösa äfven ur en annan källa, som visat sig vara mycket rikhaltig för dem, och det är den nordiska naturens egendomliga behag. Ingenstädes erbjuda himmel och jord en mera fängslande skönhet, antingen den korta, men varma och strålande sommaren oafbrutet ut:gjuter sina ljusströmmar öfver nätterna, eller snöns magiska sken mildrar vinterns möriker, eller bergstopparna, de tysta och ensliga insjöarne, de majestätiska vattenfellen, de alltid gröna talloch granskogarna, hwvilIkas barr vid höstens första vindpust förgyllas och färgas purpurröda, utveckla det mest förtrollande skådespel för vår blick. Nordboen har ett öppet öga för denna naturskönhet: ingenstädes älskar man mera fädernesiandet med dess hemtrefna blomstergone NERE EET SENAST SER