terande svaghet som från en blind envishet. — som ser svårigheterna der de äro och sådana de äro, förstår att taga tiden i akt för att lösa demnär de kunna lösas, och som ej beslutar sig till att lösa dem förrän sådant blir ouhdvikligt. Den franska alliansen skall i herr Ricasolh finna en konseljpresident och en utrikesminister, sorh dela grefve Cavours åsigter rörande vigten al denna allians, och lika med honom hyser en djup erkänsla för de tjenster den redan rt Italien, och inseende likasom han hele värdet af de tjenster: densamma ännu kan komma att göra. 1 Wien känner man alli detta ganska väl, .och denna hufvudstads officiella tidning yttrade för tvenne daga sedan, anande hans utnämning, med en illa dold förskräckelse: baron Ricasoli är Ca vours sannskyldige efterträdare, det är andan af hans anda. Ricasoli skall förstå att styra med kraft. ; Den under nuvarande förhållanden så ytters vigtiga krigsportföljen, som under Öavow innehades af Fanti, har blitvit erbjuden åt general Della Rovere, en krigare berömd för sin administrationsförmåga. Generalen, son nu vistas på Sicilien i egenskap af kunglig ståthållare, lärer ha efter någon tvekan emottagit uppdraget. Tills vidare förvaltas portföljen af konseljpresidenten med genera! Cugia som generaldirektör. Marinportföljen, hittills förenad med krigs portföljen, är anförtrodd : åt general Mena brea; ett val, som anses vara en stor winsi för ministåren och en lycka för Italie . Man lärer ej ha velat utse en man af yrket: då amiral Persano ej ansågs lämplig för befattningen. f Miglietti, en ansedd Turineradvokat, utnämndes till justitieminister, sedan den förre innehafvaren af detta embete, Cassinis, bestämdt hade beslutat afoå, och den högt aktade Vegezzi, hvilken bäst af alla ansågs härtill passande, oaktadt sin höga älder. ej kunde förmås att återinträda i ministeren. Till handelsoch åkerbruksminister är utnämnd en annan aktad advokat, Cordova. Endast trenne ledamöter af det gamla kabinettet qvarstanna i det nya: finansministern Bastogi, ministern för allmänna arbe ten Peruzzsi, båda toscanare, samt neapoli-tanaren De Sanclis, minister för den offent liga undervisningen.