STOCKHOLM den 20 Junt, De som vistas på höjderna blifva mycket bemärkta. Det är derföre naturligt att. framför andra, kungliga personers steg föl jas med uppmärksamhet. Man ser tidninrne. redogöra för deras minsta förehafvanen, understundom till. och med för hvad de ämna företaga. I sednare fallet händer emellertid icke sällan, att uppgifterna visa sig ogrundade. Dermed är vanligen ingen skada skedd, då meddelandena oftast röre obetydliga ämnen, hvarföre det heller icke väcker förundran, att ingen bryr sig om att beriktiga de felaktiga uppgifterna. Någon ång händer likväl, att ryktena äro af den eskaffenhet, att de i afseende på de höga personernas ställning, karakter och böjelser föranleda betraktelser och slutsatser, som hos: en stor del af landets invånare kunna väcka oro och bekymmer och i sådana fall vore det ganska angeläget att uppgifterna derom skyndsamt vederlades, om de nemligen äro ogrundade. Helt nyligen har t. ex. i offentligt tryck varit synlig den uppgift, att hertigen ai Östergötland skulles under loppet af sommåren komma att göra ett besök i Gefle. med anledning af förestående öppnande derstädes af en frimurare-loge. Uppgiften har icke blifvit vederlagd och man kan således icke veta om densamma, såsom man i det längsta vill hoppas, är ogrundad, eller huruvida så förhåller sig som ryktet förmält. Många antaga otvifvelaktigt det sednare; de utbreda efter hand sin öfvertygelse, och slutet blir, att ett stort flertal af tänkande inom nationen tror och beklågar, att en tronen så nära stående. person är mycket införlifvad uti och varmt gynnar utbredande at något, som i hög grad strider mot helg tidehvarfvets anda, något som med så djupt misstroende betraktas af massan af folket, och på hvars i ene hänseende förkastliga tendenser man haft talrika, men helt nyligen ett eklatant och för alla påtagligt exempel; rimureriet må hafva haft sin mission i verlden. Tider och förhållanden hafva förefunnits, då de ädlaste sträfvanden, den ärligaste forskning nödgats dölja sig och, om dertill fordrats fleras samverkan, en sådan kunnat vinnas endast genom hemliga förbund. Tillvaron af sådana kunde då rättfärdigas, trots den stora fara för missbruk, som är oskiljaktig från allt hemlighetsmakeri, från allt smygande i mörkret. Annorlunda gestaltar sig saken i vår tid och under våra förhållanden. Vi njuta lyckan att lefva i ett land, der offentligheten är, så att säga, samhällets lifsluft, och der rr annat behöfver söka mörkret än brottet, lasten, lumpenheten. Deraf också den misstro, hvarmed folket här i landet betraktar frimureriet. Vi tala icke om de gamla, måhända icke ännu öfverallt utrotade föreställningarne om hemska gerningar, som af. frimurarne: föröfva des; men den naturliga sunda instinkten säer gemene man, att enär intet lofligt föreafvande behöfver dölja sig, så lära väl de. som insvepa sig i hemlighetens mörker, ändå bedrifva någonting, som icke är lofligt, någonting som icke tål vid dagsljuset. Resonnemanget är logiskt och man skali förgäfves bjuda till att utrota den derpå grundade öfvertygelse, som finnes utbredd öfver landet. Månne det är önskvärdt, att folket ser regenthusets medlemmar med förkärlek omfatta och nitiskt utbredå någonting, hvarom en sådan mening är den allmänt rådande? Vi tro det icke, och vore förhållandet, hvad det icke är, att den nämnda öfvertygelsen endast vore den okunnniga hopens; så skulle vi redan deri finna tillräcklig anledning till vår önskan och: förhoppning, ati det rykte må vara odd som påstått att den prins, som står tronen närmast, sysselsätter sig med förkärlek med frimureriets utbredande och vill lyckliggöra landet med nya loger till de åtskilliga här redan finnas: ty icke kan det vara nyttigt för samhället. att en mängd af dess medlemmar, vore det också företrädesvis de okunniga, föranledas att med misstro betrakta medlemmarne aj konungahuset. Dock finnas äfven andra anledningar utt se med ledsnad om ryktet angående prins Osears verksamhet för frimureriet bekrättadt sig. De, som ha tillfälle se sakerna på uågot närmare håll, veta ganska väl att bland frimurarne finnes en mängd hederligt ocl rättänkande folk och att stor öfverdrift lig ger i de populära föreställningarne om fri mureriet, — den krassa föreställningen derom alltjemv lemnåd ur räkningen; men de känna äfvenledes, att då frimureriet här i landet är en anakronism och de af traditionen från andra tidehvarf fortplantade formerna icke längre erfordras för de syftemål, för hvilka de en gång tillkommit, låter organisationen. förträffligt begagna sig för andra syften och inledas på vägar, som lätteligen kunna våra afvägar. Att dervid medlemmarnes. frimurarepligter kunna råka i en Betänklig konflikt med deras offent. liga och medborgerliga pligter, derpå har. såsom vi nyss erimrade, ett högst ärlig exempel blifvit framdraget i ljuset. Det Ahil