ket ej) var annat an en diptomatrisk formenling inellan detest stridiga åsigter, uppstodo två hufvudpartier af missnöjda. Det ena ansåg förbundsstyrelsen vara för litet sjelfständig i förhållande till de särskilda staterna och för inskränkt i sin makt föratt kunna åstadkommå en kraftig nationalenhet i afseende på såväl det inre som främmande makter; det andra partiet fann deremot i den, åt förbundsstyrelsen öfverlemnade makten-anledning till-farhågor för de särskilda, staternas sjelfständighet och suveränitet, som i deras tanka vorö enda värnet mot möjliga försök af förbundsstyrelsen att inkräkta på deras rättigheter; — det: ena partiet arbe: tade för en starkare centralisation af den politiska makten, för upprättandet af en nivellerande helstat, hvari de särskilda staternas,..olika anspråk och intressen skullc uppgå så mycket som möjligt — det andre ytkade det Vvidsträcktaste erkännande afd:c unionsstaterna förbehållna rättigheter oci ansågo förbundsstyrelsen såsom blott en gemensa agent eller förvaltare, hvilken may ej med nog misstroende kunde bevaka. Det: förra) klassen var själen i det gamla federa-, listpartiet, ::som.. blott till skenet afträdde från scenen för att desto verksammare fort. sätta sina sträfvanden i skötet af andra paärtier; den andra åsigten kom till sin ytterstr punkt, genom. söderns bekante :statsman Calhoun och ledde redan år 1832 — under Jacksons presidentskap — till Syd-Carolina: försök att medelst annullerande af Förentt Staternas tulltaxa äsidösätta förbundsstyrelsens makt — ett försök, som då omintetgjördes dels medelst användande af väpnad styrka och dels genom utfärdandet af en annan tulltaxa. De partier, som uppkommo genom de olika åsigterna rörande det tjenligaste beskattningssystemet; stodo mereller mindre i samband; men voro icke alltid. identiska med förenämnda begge riktningar. A ena sidan förordades höga införseltullar och ett konistladt befrämjande af vissa inhemska in dästrigrehar, då deremot den andra sidan fordrade -den fullständigaste opartiskhet emot de. särskilda producerande klasserna i landet och ansågo en sådan ej kunna åstadkommäs annat sätt än genom absolut fri införsel af utländska varor; medlen till Dbestridande. af. kostnaderna för den gemen: sammåä styrelsen skulle upptagas genom direkt beskattning. Frågan huruvida skyddstull eller. frihandel skulle erkännas för hufvädprincipen intog länge alldeles afujordt främsta. platsen bland alla politiska. tvistefrågor, och den har i alla: tider — mer-än man vid. ytligt betraktande kunnåt upptäcka — legat till grund för nationens tvister. De facto var Förenta Staternas tulltaxa med få undantag en förmedling mellan då begge riktningarne, vanligen medbetydande lutning åt frihandelssidan. På sistatiden har agitationen rörande slafveriet, kommit främst bland orsäkernå till den nuvarande brytningen. När förbundet stiftades herrskade allmänt den meningen. att slafverisystemet, som moderlandet hade åtvingat kolonierna emot deras vilja, skulle innan kort upphöra af sig sjelf. Man hade då icke aning Om att orden i oafhängighetsförklarihgen: allå menniskor äro födda frie och jemlika? skulle kunna blifva en källa til Bittra tvister: Så snart slafyerisystemet hade vunnit fasthet genom slafbefolkningens ofant ligt hastiga förökning och de oväntadt föra m nliga resultaterna af dess användande till odling af vissa oumbärliga produkter, bör: jade. detta system att utöfva verkan på statskroppens politiska utveckling. I samme mån. som det tilltog i omfång och statseko nomisk vigt, nöjde det sig icke med att vare tolergradt, utan ville äfven att. förbundet skulle taga särskild .hänsyft till det: och gynna det: Med hvarje årtionde blef eman cipationsfrågan svårare och : mera: invecklad; Emancipationens vänner och: deraf motståndare — i början spridda bland: all stater och partier — söndrades mer Och mer efter de geografiska gränserna. I norradelen uppstod ett i förstone litet men i sin verksamhet outtröttligt abolitionistparti, hvilket förklarade att alla menniskors, af hvad färg och race somhelst; borgerliga frihet och likställighet vore grundprincipen i amerikanska statsförfattningen, samt yrkade att slafveriet skulle genast utrotas eller ock alle dermed behäftade stater skiljas från unionen: i södern stegrades ömtåligheter för denna agi.tation till den häftigaste ofördragsamhet och! der uppställdes såsom politisk norm ati Förenta Staternasstyrelse vore uteslutandej tillsatt af hvita för Hvita:! europger öch deras afkomlmgar. Utvägen att stillatigande anvisa åt slafveriet en plats bland de oundvikliga olägenheternaöfvergafs mer och mer af begge partierna, och slut: ligen kom det derhän att männen i. norden rentut förklarade slafveriet för en orättvisa och en förbannelse, -medan det motsatta partiet i södern ej kunde nog pan slafveriete . fördelår och välgörande verkningar. Oafsedt alla, omtvistade praktiska punkter. .kan det ej förnekas att under tidernas lopp en antagonism utbildat: sig mellan norden och södern, härflytande ensamt från de begge befolkningarnes. olika karakter, betingad af olika härkomst samt af skiljaktigheten i klimatiska, industriella och sociala förhållanden, i lefnadssätt, föda och upptostran. En obestämd afundsjuka och ett lindrigt ömsesidigt förakt förefunnos redan under sjelfständighetskriget och framträddemnågot skarpare då entusiasmen för den fede rativa republiken började: svalna. Om sydmannen ansåg sig mera ridderlig och mera egnad att styra, så stoltserade yankeen? ej mindre öfver sin öfverlägsenhet i sedlig kraft, intelligens och manår. Under den fortgående utvecklingen framträdde allt bjertare de ömsesidiga fördomarne samt de verkliga egendomliga felen och förtjensterna hos begge parterna. En specifikt nordlig och en specifikt sydlig patriofism utbildades. AA TON fed isla. Jönn toan Ada fö JD AA AM M (fa hy —tfö et stNO Ft MM MM DR Re a a AE TATT AT TR