SKUGGSPEL: TISOCH SEDEMÅLNINGAR EMILIE FLYGARE-CARLEN. ) Liljan på Sotenäs strand. Na hade man hunnit långt in i Novejnber. Intet bref och ingen underrättelse hade ånkommit hvarken från kapten Lauritz eller rederit. omsider Började det gå illa med Juannas öga beslut om tålamod och sinnesstyrka, och det skulle ha gått vida sämre, om hon ej fruktat för sitt barns helsa. Hvad som emellertid mer än allt annat oroade henne var att hennes fader och svärmoder icke ae bort: hennes ängslan. Hon hade lifvit van vid att man alltid skulle låta henne se allt i: solljus, men då de stundom 7 sådant, syntes-de ängsligare än hon sjelf. Vid -denna tid sade sig fru Stefana beöfve göra en resa till Göteborg för afyttrandet af sin drällväfnad. Men Juanna lät häraf icke narra sig: hon förstod att modershjertats mäktiga instinkt, anande fara, hade vaknat -och-att hon sjelf ville tala med chefen för det handelshus, i hvars intresse Lauritz reste. Under en af dessa dagar, då Juanna ville bestämdt hålla sig uppe med hela den styrka, hon kunde befalla öfver, gjorde hon ett besök på Grafverna och fann då med häpnad jatt äfven Konkordia, som eljest alltid var tröstrik, såg besvärad-ut, när Juanna talade som sitt glada hopp att snart få hem sin make. Derjemte försökte den unga prestfrun slå bort ämnet och i stället tala om Se AB. n:o 4; 45, 4749, 51—59, 61,63—61, 65, 67, 68, 72—74, 76, 77, 90, 92, It, 26, 97, 99, 100, 102, 103, 106, 108, 109, 111 och 19, i