STOCKHOLM den 13 April. Tidningarne ha berättat, att komiteradel för Ra af förslag till -:stadgar för Stockholms frivilliga skarpskytteförenihg nu ha sitt arbete färdigt och att detsamma oförtöfvadt kommer att delgifvas .korporalska-: perna. Åfven på andra orter är man sysselsatt med tndgars uppgörande och diskuterande. Tiden torde derföre vara inne att! a några ord angående en härvid ifrågaonimande vistig bestämmelse, hvilken redan blifvit gjord till föremål för ofientlig diskussion, frågan nemligen om, det område, som frivillig skarpskytteförening bör bestämma för sin tjenstgöring i krigstid. Dagligt Allehanda har i en artikel för några dagar sedan, undertecknad H. H., uttalat den åsigt, att ingen inskränkning bör göras i K. M:ts rättighet att vid fiendtligt anfall använda de frivilliga skarpskyttekårerna hvar helst. försvaret krafoerdt Allehandaförfattaren förmenar, att bestämmandet af ett visst område för förenings tjenstgöring skulle utgöra ett bevis på en ljum nationalkänslaX, skulle komma tanken på den svenska fosterjorden att förblekna, och innebära ett återtagande med venstra handen hvad man gifvit med den högra, då man beslutat sig för att lägga bestämmelserna i kungörelsen den 8 Mars till grund för blifvande stadgar. ; För att inse halten af detta resonnement behöfver man endast göra sig reda för orsaken hvarföre en mängd skarpskytteföreningar, och bland dem äfven Stockholms, bestämt sig för antagandet af de i den kongl. kungörelsen rea runder. Orsaken dertill var helt enkelt den, att nämnde grunder tillerkände föreningarna full sjelfbestämningsrätt såväl i afstende på ordnandet af sina I egna inre angelägenheter som i afseende på utstakandet af-det område inom hvilket förening vill förbinda sig att vid krigstillfälle km EN visade sig inse att erförutan. de frivilliga föreningarne icke skulle vilja eller kunna ställa sig till Kongl. Maj:ts förfogande i krigstideller under en af. konungen . utnämnd öfverbefälhafvare i fredstid; regeringen insåg att derförutan skulle hennes ingripande i: saken ha betraktats såsom ett försök att förqväfva den fosterländska rörelsen; något som skulle ha ådragit henne ett tungt ansvar inför samtid och efterverld. Men sedan föreningarne sålunda antagit kungörelsens grunder derföre att de tillerkände föreningarne den frihet de måste. ega, om de skola komma till stånd och tortfara, så. vill. Dagligt Allehanda att föreningarne skola sjelfvilligt afsäga sig samma frihet! Vi för vår del tro deremot icke, att många frivilliga skarpskyttar, och ännu mindre att några skarpskytteföreningar skola anse Big ådagnlägga en ljum nationalkänsla genom att: begagna den frihet, som regerinsjelf ansett föreningarne böra ega. Också ar icke någon af de föreningar, som redan antagit stadgar, fått det infallet att ställa sig till,disposition !hvärhelst försvaret kräfver.? Huru föga Allehandaförfattaren gjort sig reda för hvad han säger, visar sig af hans yttrande angående den styrka, vi från första uppträdandet mot fienden kunde gifva försvaret, om lagen medgaf högste befäl håfvaren öfver krigsmakten att använda en på förhand i bataljoner och armekårer organi serad nationalbeväpning i större eller mindre massor efter behof.4-Det der låter onekligen: storartadt. Skada blott att författaren råkat förgäta hvad en organiserad amn6kår vill säga. Litet hvar vet, att det kostar vårt land icke ringa ansträngning att hålla den stående: armån fullt organiserad med befäl; tross, sjukvård 0. s. v. Det är icke. ens: någon hemlighet, att i flera af dessa stycken mycket återstår att önska till och med för ensamt den stående armån, och tager man i beräkning etbnågot betydligare uppbåd af beväring, så fordras utan tvifvel. stora ansträngningar för att den pställda styrkan skall blifva försedd med allt hvad en mobil armå behöfver. Men Dagligt Allehanda, som talar om en genom nationalbeväpning åstadkommen : styrka af mer än 300,000 bevärade och vapenöfvade soldater, påyrkar käckt att dess : ,000 man skola organiseras i armekårer, så att de såsom sådana kunnasammandragas i hvilken del af landet som helst, för att marschera hvart helst försvaret: kräfverX, Med andra ord: landet skulle hålla i beredskap materiel, fältutredning m.m. för en styrka af 300,000 man utöfver den reguliera armen, på det hvilken del som helst af denna styrka skulle kunna när som helst sammandragas till en armekår och såsom sådan sätta sig i rörelse mot fienden. Orimligheten af ett dylikt projekt är alltför påtaglig för att tarfva någon bevisning. ; Allehandaförfattaren kallar sig en varm anhängare, af nationalbeväpnings-idn?. Vi a ingen rätt att betvifla att han verkligen är det, men vi beklaga att han så fögå gjort klart för sig vilkoren för idns förverkligande. Den väg han utpekar, detta uppställande af stora förpligtelser och oinskränkta åtaganden skulle nätt upp ha till. resultat att omöjliggöra en nationalbeväpning. Ty hvem som vill se förhållandena sådana de verkligen äro och ieke nöja sig med att konstruera lysande projekter eller svarfva stortaliga fraser, måste begripa att öfver. . drifna fordringar endast kunna ha den påföljd, om man vill realisera iden på frivillighetens väg, att inga frivilliga anmäla sig, I eller, om man vill genomdrifva den på lagstifftninosväo. att förslagen stranda inom re-!