p Hr Sundevall omnämnde vidare en märklig upptäckt, som blef känd 1860, angående I de största djur man känner, hvalarne; nemligen att den af hvalfångarne så kallade Nordkaparen (Balena glacialis), som länge varit så sällsynt, att man börjat anse den vara utrotad, verkligen ännu finnes. En diande unge — men likväl 30 fot lång — som åtföljt modren, hade vågat sig för nära spanska kusten utanför San Sebastian, der han strandade och fångades i Januari 1854. Skelettet skickades till Pamplona och blef förvaradt i den zoologiska samlingen der städes, och har der af en dansk zoolog professor Eschricht från Köpenhamn nu igen känts för, skelettet af en verklig Nordkapare. Hr Sundevall omnämnde slutligen de forskningar, som just nu med ifver fortsättas angående vårt eget slägtes äldsta tillvaro; åtminstone i Europa. Flera afhandlingar hafva under de sednare åren utgifvits häröfver; och af hvad man fått att läsa häröfver i Frankrike gjorde Piectet i Gendve några sam manställningar förlidet är, utgående på att bevisa menniskors tillvaro i Frankrike sam tidigt med flera bland de stora utdöda dju ren nemligen mammuten (Elephas primi genius), grottbjörnen (Ursus spelaeus), grotthyenan (Hygena spelaea), den stora irländ ska hjorten, den fordna noshörningen, der fossila hästen m. fl. — alla lefvande unde: en aflägsen urtid i mellersta Europa, der ben efter dem träffats inbäddade i de gamle: jordlager, som man betecknat med namn at diluvianska, och som i allmänhet kunna igenkännas såsom skilda från andra, äldre ock nyare. Det antages att efter dessa lagers bildning hade inträffat en geologisk period. under hvilken det mellersta Europa blifvit småningom upplyftadt, på sätt som ännr sker med norra hälften af Svergey men lyftadt så högt upp öfver hafvets yta; att dc förut af dessa djur bebodda trakterna för vandlats til isbetäckta fjell, höljda med ofantliga isbäddar, sådana som nu finnas i Alperna och i Norge. Sedan denna köld: period efterlemnat de märken och spår, från hvilka man hemtat slutsatserna för dess tillvaro, hade landet åter så småningom sänkt sig ungefär till sin nuvarande höjd och Europas nuvarande klimat inträdt, hvarefter de djurslag och vextslägten, som bibehållit sig uti de icke upplyftade eller mindreupplyftade länderna, småningom spridt sig till de trakter, som under köldperioden hade intagits af glaciererna; hvaremot de förutnämnda stora djuren tyckas i allmänhet hafva dött ut under köldperioden. Efteråt har intet allmännare geologiskt omskifte egt rum i medlersta Europa, utan naturen der förblifvit sig lik, med undantag af de förändringar de dit sedan invandrade menniskorna ästadkommit genom skogshygge, odlingar, vattenaftappning o. s. Vv. Men nu har man upptäckt att menniskor funnits i Medlersta Europa före köldperioden, och der lefvat samtidigt med de sedermera utdöda mammutdjuren, noshörningarne, hyenorna, 0. 8. v. Bevisen derför har man funnit i de lemningar efter menniskor och menniskoarbeten, i synnerhet vapen af sten, som träffats djupt ned i samma gamla diluviallager som innehålla de förutnämnda utdöda djurens ben; äfvensom deri att de dessa fynd innehållande lagren icke visat sig vara rubbade sedan deras tillkomst i urtiden, utan ännu bibehållit sin ursprungliga bäddning oförändrad och ej heller befunnits genombrutna af remnor eller grafvar, hvarigenom lemningarna kunnat nedkomma i en nyare tid. Det är i synnerhet Bouches de Perthes i Abbeville, som upptäckt dessa fynd, inom Sommedalen i Norra Frankrike. Ihuru han redan för längre tid sedan gjort sin upptäckt och förkunnat det upptäcktas höga ålder, hade man betviflat hans uppgifter ända till dess flere bland Europas utmärktare geologer helt nyligen granskat dem noggrannt och funnit dem fullkomligt bekräftade. En del af de i Frankrike upptäckta benen af de utdöda djuren bära äfven tydliga märken efter stenyxor, — märken, hvilka ej kunna förvexlas med sådana skador, som uppkomma under rullning och slitning bland stenar. Äfven i Sverge hafva liknande forskningar anställts af professor Nilsson, som i det sydliga Skåne träffat ben af den stora utdöda björnen i samma lager, som innehöll flintvapen, bildade af menniskohand. Qvarlefvorna efter björnen hade icke här varit utsatta för rullning genom vågsqvalp och slitning bland stenar, utan lågo uppenbart nära intill det ställe der djuret omkommit. I Skåne hafva flera nu utdöda djur lefvat, och detta land har tydligen deltagit mer eller mindre i samma geologiska förändringar som det Medlersta Europa; medan förhållandet med det öfriga Sverge, ända sedan de äldsta geo logiska perioderna, varit olikt det i dessa mera sydliga trakter. Hvad som alldeles icke kunnat bestämmas ännu, ej ens med någon grad af sannolikhet, är tiden för de nyss omtalade förändringarne och för menniskors tillvaro i det tedlerstå Europa. Å ena sidan bar fantasien ännu fritt utrymme att skåda tillbaka i en obegränsad tid; å den andra sidan tyckes det som om ett eller annat årtusende före historiens eller sagans början, kunde vara en fullkomligt tillräcklig tidrymd. Arms ake re. hån ont on ha bn — Fr fl VV OJ fn DA fö JERK frn Be Ö AM Mm Fr MIO KL — At AA AN fo. io Professor Anderssons botaniska berättelse lyder : I början af 1600-talet upptäcktes Nya Holland, och den första växtsamling man cger från detta land utgöres af de 40 exemplar den beryktade Dampie derifrån hemförde. Annu på Linnes tid var denna yngsta verldsdel i botaniskt hänseende nästan okänd, men blef snart genom Banks insamlingar derstädes under Cooks första resa samt sedermera genom R. Browns långvariga undersökning af flera dess kusttrakter i början NR AN ch bär a fn PI brat RR