De försök, som blifvit gjorda att häm rörelsen och splittra kralterna i den nte reformfrågan, hafva hittills inskränkt sig till följande: ör det första har man påstått, at allmän petition om framlä sinde af ett yt å liberalare grunder bygdtrepresentationsj ralag, borde afgifvas till ständerna och ER till regeringen. Vi svara härpå i kortock tillkännager antingen bra mycken skap med korporationsintressenas makt och väsende, för att föreslå något sådant, eller också draget man en io s H g stark vexel-på folkets blindhet och enfald, för att and komma fram med ett dylikt förslag. hist man någonsin i alla länders och tiders ustoria sett prof derpå, att en representativ församling afsatt si själf, utan Mt d i a ö 2 ertill ep och tvungen? Och har väl Sversails varande Ae roproserfaron visat a Mera beredvillig, än någon annan, att lyssn.? till den allmänna folkrösten? Huru mång förslag till ny riksdagsordning hafva icke blifvit amlagda under forny af motioner och blifvit qväfda — redan inom konstitutionsutskottet, d. v. s. innan de ens kommit till sjelfva riksståndens enande Och huru mycket motstånd tarfyas väl, för att hindra, att de icke skola hitta vägen dit? En förseglad sedel! Och sedan de vackert och väl genomgått denna första skärseld, hvilka ytterligare hinder alt besegra, hvilka ytterligare prof att bestå! ÅA gynsammaste fall en hvila till nästkommande riksdag, till följd af ett lyckadt lotteri i förstärkt konstitutionsutskott. Och följande riksdag kommer. Det hvilande förslaget företages till behandling — och hvad blir följden? Jo — att majoriteten inom ett enda af de tvenne privilegierade stånden med grundlagsenlig rätt befordrar detsamma till glömskans hvilokammare. Och att en såan majoritet när som belst kan åstadkommas på riddarhuset eller i presteståndet, då det gäller en sådan fråga, hvem betviflar. väl det? — Under allt detta sitter emellertid regeringen med armarna i kors och ser på samt låter saken gå sin gilla gång. Men, invänder man, är det då antagligt, att ständerna skola blifva medgörligare, om regeringen tager frågan om hand och framlägger ett förslag? Har man icke sett exempel på, att det enda förslag i detta hänseende, som af regeringen blifvit framlagdt, af ständerna förkastades? — — Det låter svårligen tänka sig, att ett representationsförslag, tillkommet på grund af en petition af folkpluraliteten i landet, skulle kunna af regeringen så likgiltigt behandlas, som ; 1848 års förslag. Att något akta på tidens tecken, tillkommer hvarje klok och upplyst regering, och tidens tecken äro i detta fall verkligen så allvarsamma, att de icke blott böra, utan måste tagas i närmare betraktande. Hvad som gick an för tio år sedan, torde icke gå an nu. Vi tro således, att om en så allmän önskan rörande ett liberalt representationsförslag gör sig gällande inom landet, som. vi hafva skäl att förmoda och hoppas, skall regeringen ovilkorligen deraf finna sig uppmanad att framlägga ett dylikt förslag för ständerna. Det är visserligen sannt — hon kan låta det bero dervid och ej göra något vidare åt saken; men vi tro, att äfven dettå numera ens knappt låter tänka sig... Allmänheten skall ofelbart med alltför uppmärksamma blickar följa regeringen under frågåns behandling, för att icke snart lära sig inse, hvad den har att hoppas eller frukta. Och hvarföre skulle icke regerinfa uppriktigt vilja se denna nationens ifsfråga bringad fill ett snart och lyckligt slut? Uprg såsom hon är och böl vara, öfver alla Kotterioch skråintressen. kan hon i längden icke undgå att inse, ati det är hos sjelfva folket, icke hos några ka ster eller korporaticner, som hon har ati söka det egentliga stödet för sin makt och silt anseende. Uppfuttar vår närvarande styrelse sin ställning till saken på dettö sätt — och vi ega ingen rätt att tvifla der. på, förrän vi sett bevis för motsatsen — så skall hon icke sakna hvarken medel elle: ryggstöd, för att forn sitt inflytande uti helg dig vidd gällande i representationsfrågan Man har sett, hvad son kunnat åstadkom ma i andra frågor, hvilkas framgång hor velat befordra, för att exempelvis blot nämna alla större anslagsfrågor, jernvägs frågan, löneförhöjningsfrågan m. m. Hvar före. skulle hon icke mäkta göra det samma i represenialionsfrågan? Vi mens icke här något köpslagande med ständerne eller enskilda medlemmar deraf, några kor ruptionsmedel, af; hvad sort de vara må. eller dylikt. Har då icke regeringen bättre medel att använda, än så? Hon har jo ministrar, både. trälse och ofrälse, som kun na förorda den stora reformfrågan på rid darhuset, dels under ständernas gemensam ma och dels under ridderskapets enskild öfverläggniugar derstädes, Inom prestestån det har hon aidrig saknat och bör väl e heller nu sakna varma anhängare, som de) kunna föra hennes talan. Hvad de folk valda stånden beträffar, kan man väl hop päs, att de utan många omsvep och utär vidare behof af påstötningar, vare sig upp eller nedifrån, skola antaga ett af landet pluralitet gilladt representationsförslag. Ta ger man alltydetta i betraktande, är de pr er a TG a a en