BLANDADE ÄMNEN. — Först pnbliken, sedan storfursten. Då storfursten Nikolaus i förra månaden återvände från Berlin hem till Petersburg, var hans ankomst till Dinaburg utsatt till kl. 2 e. m., vid hvilken tid ett extra tåg skulle stå i beredskap åt honom. Hans kejserl. höghet ankom emellertid redan kl. I på förmiddagen till Dtinaburg. För att slippa vänta fem timmar i 18 graders köld, lät storfursten höra sig för, om ej extratåget kunde expedieras straxt. Först ville stationschefen icke gå ! in härpå; men slutligen gjorde ban det dock. och kl. v, 11 afgick tåget. Naturligtvis uppstod. härigerom stor förvirring på hela Jernvägssträc-; kan ända till Petersburg. Alla passageraretåg måste vänta otillbörligt EDER på alla stationerna, och storfursten sjelf kom långt sednare fram till sin bestämmelseort, än han skulle gjort, om han: väntat de fem timmarna i Dtinaburg. Jernbans-: direktören Collignon afsatte derföre stationsche ten i Dunaburg. Sforfursten lade sig väl ut för, honom, men Collignon, som eljest alltid lär vara, ppb mot allmänheten, men ödmjuk mot alla grossås epaulettes;y fördristade sig vid detta till-j fälle yttra, att man först måste betjena allmän-: heten och dernäst storfursten. Denne skall. af; förbittring häröfter begärt att direktören skall afsättas. ; — Hä okehaglig upplysning. En engelsk missionär, Frederi dun rättar om sin an-!? komst till den i det inre af Nya Zeeland belägna. missonstutionotBanotadres fö ljande: Minnakna menighet mottog mig med stor vänlighet och! förde mig till det obebodda missionshuset. Jag: frågade förundrad efter hr Reynolds, den u Pri offrande hedningsapostel; som jag skulle bistå ij hans svåra kall. Vildarne visade mig då bort till en stor bakugn, hvarest en gammal man tog: till ordet och sade: Fader Renolo injagade skräck ! för helvetet hos oss, och då han icke på något sätt kunde förmås upphöra dermed, och vi icke; mera ville höra talas om hans helvete, kastade vi honom i ugnen der, samt stekte och åto upp honom.