eunelsoch Irinetstriumt. Det började sim strid under Marsdagarne 1848, men dessa dagar likna icke de nutida. Då var det en revolutionär folkrörelse, som iideel entusiasm sträfvade efter att med storm uppnå sitt mål och hvars ström ryckte med sig sardinska regeringen. Nu firar Italien framgången af en storartad nationel plan, som sardinska regeringen ursprungligen har uppgjort och hvarefter den ej blott satte folkrörelsen i gång, utan äfven med klok beräkning ledt den till seger. Då var det en revolution, som dref diplomatien fram; nu har diplomatien beherrskat revolutionen. Målet är enahanda, men vägen dit har varit olika. Då rusade den ådeella entusiasmen långt framom klokheten och beräkningen; nu förde beräkningen och Aklokheten den nationella entusiasmen under sitt banår. Då var de usla förhållandenas störtande dagens lösen; nu är planmessig reorganisation hufvudsaken. Då liknade Italien den brusande ungdomen; nu befinner det SI8 på den trygga mandomens ståndpunkt. Oca märkligt nog finner man i rörelserna land alla Kuropas folk samma skiljaktighet mellan förr och nu. Äfven revolutionen i Frankrike var blott ett ungdomligt och stormande rus af entusiasm, hvilket ej förmådde skapa någon fastare form i stället för den hastigt störtade monarkien. Intet land i Europa är mindre -egnadt att vara republik än det vid centralisation vana Frankrike. Republiken segrade utan att hafva republikaner. Hon var ett förhastande, som tillintetgjorde sig sjelf och tycktes leda till sin fullkomliga motsats, för-hjelpande en envåldsherrskares i stället) för folkets politik till seger. Men betrakta vi nu samma Frankrike, så finna vi att sjelfherrskaren med klok beräkning har ö älbrlng den uppgift, som revolutionen ej lyckades lösa. Louis Napoleon gör sig af med det band af äfventyrare, som hani början begagnade För att korrumpera allmänna meningen. Hans nd är nu grundad på desamma framtskridandets stora grundsatser, som uti ideel form döko upp 1848, men då ej funno nåNm ledare, som kunde beherrska dem och Tmga dem i tillämpning. Republiken talade visserligen om folkens befrielse, men hade ej ens mod att räcka Italien handen till förlossning. Den drömde om andlig friihet, men öfverlemnade äran att vinna den mest storartade seger öfver det romerska själsförtrycket åt sin kloke efterträdare, hvilsken derigenom förskaffat sin regering verldshistorisk betydelse. Den upplöste en undergräfd stat, men utan att organisera en ny, och öfverlemnade detta arbete åt en makthafvande, hvilken nu organiskt sammanfogar folkpolitiken och nationalitetspolitiken samt hejdar i hela Europa den reaktion han sjelf. tycktes hafva frammanat. : Afven i Österrike finner man i lika hög grad samma karakteristiska skilnad mellan förr och nu. År 1848 påtvingade revolutionen hofvet för tillfället en politik, söm slutades med den ohyggligaste reaktion. Men denna segrande reaktion, som ej fann någon gräns för sin triumf och med tyngden af en alp tryckte hela Europa, hår sjelf gifvit sig banesåren. Ett djupt missnöje hos folken, anddig och ekonomisk bankrutt, moraliska och finansiella nederlag ha -gjort slaget vid Solferino till ett dödligt slag i kejsarstatens hjerta, och följden deraf är att hofvet nu finner sin enda räddning i samma medel, som för tretton år sedan. revolutionen trugade det till att försöka. Märkvärdigast af allt är dock den förändring, som försiggått i de konservativa intressenas fordna stamhåll, i sjelfva Ryssland. Under de förra Marsdagarne var ropet: Ryssen kommer! en anledning för de reaktionäre att jubla och en skräck för revolutionen. I Nu för tiden är Ryssland deremot på väg att blifva en skräck för reaktionen och oranisatör afrevolutionen. Derigenom blifva buropas förhållanden väsentligt förändrade. Rysslands inre reorganisation genom lifegenskapens upphäfvande är ett steg af europeisk vigt. För ögonblicket försvagar det Rysslands makt mot utlandet, men på samma gång påtvingar det regeringen en politik, grundande sig på folksympatier. Rörelsen i Polen är icke tillfällig, utan står i noga sammanhang med rörelsen i hela Europa. Det är uppenbart att polska frågan snart blir en af dagens mest framstå ende ärenden; och endast stockblinda statsmän kunna undgå att inse, det man i Pe-l tersburg icke sätter sig emot denna rörelse, utan tvärtom befordrar den genom måttliga eftergifter. Dessa statsmän misskänna helt och hållet de yttre omständigheterna likal. väl som de inre. De märka väl likheten mellan marsdagarne 1848 och i år, men de begripa ej den stora skilnaden dem emellan, nemligen att Europa står i oTepp att under sina mäktigaste regeringars ledniag sätta i verket de programmer, som de revolutionära folken för tretton år sedan uppgjorde af outredd stormande drift. Och emedan de ieke begripa detta står Tyskland alldeles ensamt qvar på sammaj ståndpunkt som den blindasteaf dess or-! ft H