illfölle att förvärfva sådana meriter skulle anderlättas genom hofrättsfiskals och revisionssekreteraretjensternas förflyttring från ordinarie till extra ordinarie stat och göromålens. förvaltande efter förordnande på behaglig tid emot arfvode, hvartill öfverflödig tillgång kunde beredas i de nuvarande orinarie lönerna. För att förtydliga vårt förslag framlägga vi ett öfverslag af dessa blifvande häradshöfdingars meritförteckning: 1:0 åtta till tio 3 tjenstgöring hos domare på landet, dera minstone fem år sedan mean sjelf blifvit domför och hvarunder man väl iallmänhet hunnit hålla omkring 20 ting; 20 en så lång tids fiskalstjenstgöring, att man, hemmastadd med höfrättsformerna, kan förflyttas till öfverrättens dombord, och slutligen 3:0 fyra a fem års fjensigöring aptingen vid detta bord eller såsom föredragande inför högsta domstolen, eller helst begge delarne. Jemför man nu det för unga och friska sinnen lärorika och intresseväckande i en sådan gradpassering med ett under hela tiden utan omvexling fortsatt tingslif, så torde utan gensägelse erkännas, att den förra har stora företräden i fråga om bildande afjust de domare, som framför andra behöfva att tillträda sitt embete med vidsträckt erfaren het, mångsidig bildning, hurtigt mod och lefvande intresse för sitt lagstudium. Och några olägenheter, som kunna motväga dessa fördelar, förmå vi ej inse; ty det enda, som skulle kunna anmärkas, eller att omsättningen of fiskaler och revisionssekreterare, någon gång äfven kanske af assessorer, skulle bli liflig, kan ofta vara en vinst och har dessutom redan länge pågått med kurirfart, utan att någon olägenhet deraf 0ss veterligen försports. Jemte redan anmärkta fördel af den ifrågasalta gradpasseringen, om vi så få uttrycka oss; skulle följa den för domsagekandidaterna stora ekonomiska vinst att de, som nu samla meriter och skulder i Jemn Bl Den vida tidigare ellor så snart dem unde anförtros ett fevisionssekreterareembete, kunde se sin bergning betryggad, hvaraf åicr sermhället vunne den förda! att mången talang, som nu af den åyra väntningstiden afskräöckes från all tanke på domsaga. skulle i stället lockas dertill, Afven för den rättsökande skulle sannolikt den störa vinst uppstå, att mera enheti lagskipningen instanserna emellan komme att ega rum, särdeles i de preliminära frågorna Com domstols behörighet, jäf, uppskofsanledniuger m. m.), hvilkas olika bedömande hos under. och öfverdormatdlar föranleda så outsäpligt mycket tragsel och lidande. . Denna fråga om enhet.är dessutom just för stunden ef större vigt än någonsin, sean man vid sidan af vår gamla lagcodex uppställt en otalig mängd statuter, grundade på belt andra principer än de. som utgöra grundval för 1734 års lag, samt deraf naturligtvis fölst, att den yngre generationen mera studerat, de modernå principerna och bildat sitt åskådningssätt med förkärlek för den uppgående solen och med förbiseende af. den gamla lagboken, hvars lif hänger på Merkna iråder, färdiga att brista den ena efter den andra. Så länge likväl dessa trådar ännu äre vid makt, är det nödigt att äfven hålla i helgd de hållheakar, hvarpå de hängas och som det sär att antaga att den kollegiata luften, O.m icke annat, innefattar all erforderlig kavservatism, torde det icke skada att Uomsagekandidaterna, innan de intaga sin enväldiga domaretren, något litet insupa af den luften och vete, på hvilken princip deras dom skall vara grandad, för att bli bestånande. : Mycket mera till försvar för vårt förslag skulle, kunna anföras, men innan någon betorde det sagda vara tillräcki samhet, som för ämmet. Och hvem är väl e mäste intressera sigför ett irnetatier det allra nödvänUcts och individens trefst Postidninge NBes I och förerdnat: vid Svea Y löjtnent, utexaminerade. kadetten 5 D. 1 3 vid Wendes arälderiregemente: till wnderlöjtnanter, sergeanserna F. C. L. Zovea och N. G. F. Trolle, samt i armån: till mejor, kaptenen vid Got1 nationalbevärins Å. Kyllander.