UTRIKES. FRANKRIKE. Den 14 dennes diskuterades i lagstiftande kåren den demokratiska oppositionens amendement till svarsadressen. Jules Favre erhöll först ordet: I. tio år, sade han hufvudsakligen, har regeringen icke stött på något allvarsamt motstånd, utan har ensam afgjort de största frågorna. Månne alltid i öfverensstämmelse med nationens vilja? Talaren måste påstå, att detta ej alltid varit fallet; i den italienska frågan t. ex. skulle lagstiftande kåren säkerligen varit af annan, åsigt (motsägelser). Men den hade ej blifvit tillfrågad; regeringen -håde. handlat alldeles suveränt och uppbjudit allt, för att göra valagitationerna och hvarje sjelfständig meningsyttring omöjliga (motsägelser). Denna okontrollerade regering hade dåi hela Europa spridt läran om folkrätten. krossat 1815 -års fördrag, förstört de gamla monarkierna. Frankrike kunde dock ej för evigt vara en oegennyttig apostel för andras frihet, utan att sjelt bli fritt. Likasom dess yttre politik måste nu äfven dess inre bli frisinnad. Det är ej nog att kåren tillfrågas om dess mening, den måste äfven i en konflikt med regeringen ega rättighet att fordra en förändring al olitiken och af kabinettet (larm och skratt). Man hör fortfarande officielt försäkras att Frankrike stödjer sig på folksuveräniteten, vå 1789 års idger; inom landet kunde dock ingenting sådant spåras. Hvar är väl den personliga friheten, hvar tal , : pressfriheten, hvar religions-, fö och petitions-friheten? Undantagslagen al den Februari 1858 måste afskaffas. Kommunalmyndigheterna måste vara sjelf ständigare, ty nu äro märerna ingenting annat än regeringens lydiga agenter (knot) och officiella väktare öfver valförrättningarna. I statsförfattningen står ingenting om att regeringen skall skaffa sina kandidater in i lagstiftande kåren; såsom det nu står till, är hela embetsmanna-armåten. danad att leda valen till regeringens fromma. Det finns ej mer någon fri valrätt. Talaren anförde en mängd exempel på, huru regeringen genom sina embetsmän inverkat på valen, och öfvergick derpå till pressens ofrihet. Mini sterns godtycke har varnat Courrier du dimanche och förjagat dess redaktör ur landet, derföre: att han var utlänning. Mini sterns godtycke har helt enkelt Oliviers och Venuillots ansökningar att ut gilva tidningar: sit pro ratione vokmtas! Sådana nesligheter, som: blifvit lagda i dager genom den mird8sska saken, skulle ha vari omöjliga, .om pressen verkligen vore fri, Talaren slutade på följande, sätt: , En sto åsigt har bildat sig i, Frankrike: den frisin nade; den törstorrefter garantier joeh ålsky all träldom, all envåldsmakt.si-Detta stor: parti består af alla dem, som arbeta, con