förhållande till allt det andra, och att p und-deraf; från ekonomisk synpunkt sed åtskilligt dervid är att anmärka: För vå del. må den anmärkningen gälla hvad. de kan. Vi göra icke anspråk på någon ful ständighet. Afsigten med vår teckning he :såsom vi redan angifvit, egentigen endas varit att framhålla, hurusom bildningens för bindelse med odlingen är på väg att om skapa den svenska:naturen till ett uttryc af den förädling, som inom det svenska fol ket fortgår. Vår svenska natur bär ännu på så oänd ligen många ställen prägeln af hårdhet oc råhet och nöd och vantrefnad. Der ligge mellan: de stora herrgårdarna och under de samma, såsom det både juridiskt och mora liskt heter, tusendetals byar, torp och back stugor, ur hvilka månget förnöjsamt ög: blickar ut, och öfver hvilka solens ljus lyser men utan att allt detta både inre och yttr ljus förmår ssingra det nödens och, vi vågs säga det såsom vi känt det, det förtrycket: mörker och otrefnad, som deröfver hvilar Det är så ytterst sällan en syrenbuske, et blomsterstånd eller ens ett träd låter er känna, att bonden eller torparen, Hans hu stru eller barn haft en ledig stund afrenarc glädje att egna åt hemmets åtminstone yttre vård. . Stugorna äro så låga, så mörka och så osunda. Bvinen böka i gyttjan! strax utanför dörren. Kon på den magra backer derutanför har så ofta liksom en tom hand: ske till jufver. Åkerbitarne ligga der mel. lan gärdsgårdsnäten så blekgröna och fulla med ogräs. Det är svårt att förstå, huru man skulle kunna dö för detta land (Runeberg) och likväl kan man det. -Söker man förklaringen till den mörka gåtan till detta landtbygdens sorgliga skick, så hjelpa icke några beskyllningar hvarken åt det ena eler andra hållet. Det är endast vår odlingshistoria i sitt sammanhang somykam gifva den: Söka vi emellertid att göra oss någon föreställning om den fattigare svenska landtmannens och föröfrigt hela den svenska naturens framtid, så kunna vi icke annat än hoppas, att den anda, som utgått från dylika punkter som Degeberg och som nu verkar i och genom det yngre landtbrukareslägtet, som derifrån och från de öfriga landtbruksskolorna utgått och utgår, skall, i förening med verkningarne af en alltmera utvecklad folkskolas och en till den sanna frihetens förverkligande syftande lagstiftning, göra den. svenska landtmannen, hans hem och hans jord till hvad de böra och kunna blifva. Och Nonnens namn skall så blifva ett af dem som aldrig förgätas. Ty i alla dessa riktningar har han verkat. Det går en ny anda genom våra vestra bygder. Ideerna flyga der fram öfver alla vägar, från gård till gård, om de äfven icke finna rotfäste i en och annan sådan gård som t. ex. Rackeby. På jernvägen går det nu med stormfart. Kulturen i det inre at Westergötland fick i århundraden släpa sig fram i den åt sig sjelf lemnade enskilde odlarens spår. Ahlströmernas arbeten kunde genom afskildheten från lifvets allmånna stråkvägar, isynnerhet när de allmänna: intressenås vind med frihetstidens slut började blåsa i annan riktning, icke åstadkomma mer än jemförelsevis mindre verkningar, äfven om den af dem allmängjorda potatisodlingen är kanske det märkvärdigaste draget i 1700-talets odlingshistoria. Men det inre Westergötland ligger nu öppnadt för odlingens framgående eröfringar. Öch ser man ut mot dess gränser, hvilket lif råder ej der på flera håll. Vid Vetterstranden, vid Götaelf, vid Venern, vid Kanalen, kring Kinnekulle — hvilka taflor af odling och stigande välstånd möta ej der! Den nya tidens starkaste makt i fråga om kulturens utbredande, industrien, äfven den häfdar sina gamla vestgötaanor. Låt äfven den få fortsätta sitt arbete i samverkan med odlingen, och Westergötland skall allt mer blifva en af BSverges 1 viss mening lyckligaste bygder. Och låt vidare sådana män, som de redan i början af dessa rader nämnda, fortverka för bildningens spridande och utvecklande i förbund med denna yttre odling, och Sverge skall blifva rikt och lyckligt så i yttre som inre måtto, så som det enligt sin så ofta orättvist öfverklagade natur och sina herrliga anlag kan och bör blifva.