LITTERATUR -TIDNING. Innehåll: Den. nordiska konsten och Dässeldorferskolan. — Tidskrift för hemmet. — Bertin de Pricster, Rosalie. — Hågkomster från Alstervik. — Andersens ; aNye Eventyr. — Litterära notiser. PR Den nordiska konsten och Dässeldorferskolan, Några reflexioner med anledning af konstföreningens exposition. Det kan icke nekas, alt i vårt land en åsigt gör sig oasen som i korthet kunde ignefattas i de orden: att målareskolan i Disseldorf sär en för Sverge fremmande skola, från hvilken det vore önskligt ratt våra könstnärer så snart som möjligt blefve löste emedan den icke kan tjena till att befordra den nationella riktningen i konsten; emedan den alldeles icke gifver våra konstnärer tillfälle satt studera tafvelgallerier och antiker, och emedan den i sin hela rikt8 ansesståi en falsk ställning till konsten i allmänhet. En viss täflan emellan vär konstakademi i:Stockholm och Disselorfarnes är dessutom naturlig, och ståndpujfikten för bedömandet af denna sistnämnda sköla blifver således osäker; domen, som fue deraf, partisk. Och dessutom är det kanhända i sjelfva verket ej många som egentligen gjort sig någon reda för. den ställning. Dässeldorferskolan intazger i förhållande till den svenska och i allmänhet hela den nordiska konsten... En viss dragnig åt det franskå maneret och pariserskolan synes häfvå bemäktigat sig sinnena ien d;. som gör att man blir blind både för fäsgeldorferskolans företräden och för fransmännens fel. Jag vill här ingalunda frame ställa en jemnförelse mellan dessa båda skolor, utan blott visa Dässeldörfs sanna förhållande: till iden nordiska konsten. Det är klart och visst, att ett land först kan sägas verkligen ega en ! konst, när det befinner sig i den ställning, att dess konstnärer kunna finna icke blott sin inre, utan också sin tekniska utveckling inom sjelfva land. då naturligtvis det för nationen egendomliga i uppfattning kräfver ett egendomligt återgifvande, som åter afpräglar sig i konstnärens hela framställningsmanår, och således gör det till en vigtig sak, i hvilken skola konstnären har lärt. En konstakademi inom sjelfva landet är sålede3 af stor betydelse, och innan en sådar finnes kän landet blott till en viss grad sägas vara konstnärens hem och skola: Men ju aflägsnare från kulturens centrum ett and ligger, ju mera man är nödsakad att vända blicken utåt Europa för att finnr konstens mästerverk, desto mindre kan er konstskola inom landet verka. De mästare, landet eger, böra alltid, för att hemta dei djupaste lif för sin konstnärliga existens, rikta blicken inåt. Och de lärjungar, de bilda, komma nu alltid till en viss grad att