Ransakningen med för mord nusstänkta ovh til talade soldatenkan Spång. (Slut fr. n:r 61) Allmänna åklagaren förklarade, det han anså ge de af erkan Spång åberopade personers vitt nesmål icke gifva, något stöd åt hennes bemö danden att göra troligt, att Bloniqvist skulle ta it sig sjelf af daga; tvärtom vore det af hustn Welens : vittnesberättelse tydligt, hurusom hel: uppträdet med arsenikbitens påträffande endas varit en tillställning af enkan Spång, för att dy medelst gifva något slags sken at sannolikhet å en dylik framställning: af saken; och begärd allmänna åklagaren att få hustru Haglind ytter ligare hörd rörande sistberörde af Wellen afgifns vitthesmål: . På grund häraf, och enär, enkar Spång äfven begärde att för sin del få bondeso nen Johan Petter Johansson i Wester-Wäppeby hörd, uppsköts ransakningen samt företogs åte den 1.Augusti, då de trenne förut omnämda vitt nena, hustrurna Haglind och Wellån samt hemmansegaren Gustaf Holmström, äfvensom bonde Johan Petter Johansson kommo tillstäe8. Hustru JIaglind gjorde dervid det tillägg till sina förut afgifna berättelser, att enkan Spång vid det förat omvittnade tillfället, då Spång et: ter Blomqvists död begärt att få ligga hos Haglind öfver natten, en begäran som Haglind ej vägat neka af fruktan för Spång, påföljande morgon vid bortgåendet beklagat sig öfver, att hon vore illamående samt tillagt: om jag nu blir NENeERnde, lärer väl ingen gå till mig, som ni klädde hos BlomqvistenX, och hade Spång då bedt vittnet komma till henne på förmiddagen samt mycket enträget upprepat denna begäran, hvilken aglind ock omsider bifallit. till följd hvaraf hon, i sällskap med hustru Wellen besökt Spång. Vid detta tillfälle hade den af Hustra Wellen omvittnade tillställningen med arsenikbitens upptäckande egt rum. Hustru Haglind, som genast anat, att det låge något under den enträgenhet, hvarmed enkan eka Påyrkat hennes besök och genast, då enkan Spång ur byxorna framtagit ett Koprulladt RR och fråmkastat det på golfvet, misstänkt att det innehölle arsenik, hade derföre uppmanat Wellån att följa henne, utan att de från golfvet upptagit eller undersökt papperet, angående hvilket hustru Faglind genast inom siggjorde den anmärkningen, att det vore för rent och hvitt, för att länge hafva legat i de gamla och smutsiga byxörna, en omständighet som vittnet för Welln omtalat, så snart de utkommit. Hustru Wellen intygade ock, att hon. lika med Haglind uppfattat den af enkan Spång föregifna arsenikbitens påträffande såsom endast em tillställning af enkan Spång för att gifva någon sannolikhet åt den at henne framkastade förmodan att Blömqvist tagit lifvet af sig sjelf. Hemmansegaren Holmström, som förmilt sig hafva något att till sin förr afgifna vittnesberätte!se tillägga; hördes härpå och uppgaf, att han vid ett tillfälle, en tid före Blomqvists död, sammanträffat med enkan Spång hos smeden Eindblad i Wäppsby, der enkan Spång kommit i gräl med hemmansegaren Hans Enbom om den rittegång, hon då hade anhängig vid domstolen mot Blomqvist, hvarunder hon svurit öfver honöm samt yttrat: huru ska jag bli af med den sju tusande djefrulen, när inte bönderna i byn vilja Njelpa mig, och dervid tillagt: Nå sin vig ska han dew sju tusande djefvulen. Holmström anmärkte äfven, att Blomqvist veckan före: den innan han dog q klagat öfver något illamående samt att han lördagsqvällen, innan han suknade; sedan han under dagen arbetat hos vittnet, aflägsnat sig fullkomligt frisk och sund. Hvad de ifrågavarande byxorna anginge; hade Blomqvist begagnat dem då han varit i arbete hos vittnet på lördagen och sedermera under hela den, då Blomqvist låg sjuk; hade de hängt på en stol inne stugan med hängslena vidfästade: ufvenså hade vittnet sett dem framtagna vid den af åklagaren den. 13 hållna visitationen, då alla Blomqvist tillhöriga kläder blifvit undersökta och af allmänna åklagaren lemnade i förvar till trädgårdsmästaren Lindal; men kunde vittnet ej förklara, huru desedermera kommit undan, Vi visitationstillfället. hade vittnet ej hört enkan Spång tala om någon. blåhvit näsduk, som skulle saknas bland Blomqvists-saker. Bondesonen Johan Johansson intygade att han den 12 Angusti hört. allmänna å gaten fråga Spång huruvida hon icke gifvit Blomqvist något kaffe eller dylikt, hvaraf han, möjligen. kunnat blifva illamående; Härtill; hade-enkan Spång till en början svarat att-hon ej mindes om hon gifvit honom kaffe, emedan. hon cna dagen hade sådant, den andra ej; men sedermera medgifvit såsom hennes ord fallit: Kanske jag gaf honom kafle.s Enkan Spång, nu uppmanad att afgifva en uppriktig bekännelse, svarade att hon in, Er e att bekänna,:emedan hon vore älldeles os vidig till allt hvad mot henne angifvits; och bestred hon allt hvad vittnena berättat, som stode i-strid. med hennes egna uppgifter. Sedan åklagaren härefter tillkännagifvit, att) han ej hade någon vidare bevisning att förebringa och förnyade sin förut gjorda, men då afslagna anhållan, att enkan Spång måtte i mörk cell under någon tid insättas, förklarades ransakningen afslutad, och beslöt nu rätten att med bifall till allmänna åklagarens gjorda. hemstäl lan göra ett försök att medelst enkan Spångs hållande till svårare fängelse få sanningen i ljuset, och uppskjöts för den skull målets vidare handläggning till onsdagen den 12 September, och skulle skrifvelse afgå med anhällan att en-): kan Spång måtte under de sista åtta dagarne näst före nämnde dag i svårare fängelse och, om tillgång till mörk eell-finnes, deri förvaras. Då målet den 12 Sept. åter förekom, anmäldes att enkan Spång e sista åtta dagarne i mörk sell förvarats. Hon vidhöll det oaktädt sitt neande under förklarande, att hon vore oskyldig: Doktor Börjesson företrädde och förmälde, att han genom budskickning från enkan Spång blifvit anmodad besöka henne i häradshäktet.och idag en längre stund samtalat med henne, hyarunder ban försökt beveka henne att lätta sitt samvete ifråga om de mot henne gjorda angifvelser; men att.hon dervid enständigt förnekat all brottsighet i berörde hänseenden; företeende hr doktorn derjemte ett utdrag af Veckholms församings dopbok, utvisande att det af Blomqvist ch Spång sammanaflade barn der fanns anteckradt såsom eft dödfödt flidkebarn, med den anmärkling att som barnmorska icke varit närvarande id födseln, sändes hon dit på besigtning och örklarade sig ingen anmärkning ega att göra. klagaren förklarade att han ej ansåge enkan spångs nekande böra något gälla, emedan om n nn Spång icke blifvit fullt förvunnen att afva afdagatagit sitt ifrågavarande barn och örgitvit Blomqvist, hvad i målet förekommit, ikväl, efter åklagarens förmenande, innefattade evisning derom, att enkan Spång medelst grof årdslöshet och vangömmo varit vållande till arnets död samt särdeles besvärande omstänSaheter Och iknalon: Stoor dar Rd TTT Rs Vane fen og I nd bön Eh