AR AUER SERSN IE STENS MEN Konung Oscar hade ganska grundligt satt ig in uti:de danska förhållandena. Han insåg, af hvilken vigt det var för hela nor den, att det snart kunde bli ett slut på det oroande provisoriska tillståndet i Danmark, på det ändlösa kif med Tyskland, som var. en följd af helstatsförsöket och hvilket alltjemt hotade att vid första lägliga tillfälle ryta ut i fiendtligheter: Han insåg ati detta sväfvande tillstånd måste fortfara ända till dess Danmark antingen blifvit en rent af tysk stat eller också beslutsamt upphäft hvarje författningsförbindelse med de tyska förbundsländerna Holstein och Lauenburg: och derigenom afskurit all förevändning för tyska förbundet till inblandning i konunga riket Danmarks angelägenheter, äfven om: detta qvarstode i en personalunion med de: nyssnämnda hertigdömena. Det var år 1857. Det hade redan visat ig, hvad hvar och en kunnat veta på förhand, att helstatsrepresentationen var en omöjlighet. De holsteinska riksrådsrepresentanterna hade protesterat mot författningens giltighet och fordrat att den nu: sedan den trädt i kraft skulle föreläggas Holsteins ständer. Riksrådet hade natur:ligtvis förkastat denna begäran; men mini:ståren, som förut icke ansett det tillständigt, att Danmarks riksdag skulle få yttra ett ord om helstatsförfattningen, hade det ocktadt sedermera funnit lämpligt att in-bjuda Holsteins ständer attframkomma med sina önskningar rörande helstatsförfattningen, ett medgifvande hvarpå dessa endast svarade med upprepade protester och klagomål. Det syntes nu som skulle tiden kunna vara inne för en dansksinnad minister att. så framt den icke helt och hållet saknade hvarje skymt af mod och manligt hjerta, stillkännagifva att regeringen efter bästa förmåga sträfvat att lösa det 1852 gifna löftet om en helstatsförbindelse, men att då dess sträfvande strandat på Holsteins och: tyska förbundets motstånd, återstode ingenting annat än att uppgifva försöket och åta Holstein organisera sig rr egen hand. Det var för att stärka ministåren Halls mod till afgifvande af en sådan förklaring som: konung Oscar våren 1857 upprepade ett kort förut gjordt anbud af ett försvarsförbund, som skulle garantera Danmark aktivt bistånd till skyddande af Slesvig; men han fick till svar, att högre konsiderationer för ögonblieket gjorde det mindre passande att ingå en sådan allians och att man dessutom trodde sig ha andra utvägar, men att man möjligen sednare skulle kunna begagna sig af tillbudet. Tänk, så nådigt! Sedan man uttömt alla-. handa små advokatoriska konstgrepp, genom ihvilka man hoppades att förhala tiden och mppskjuta afgörandet, och sedan möjligtvis en hel kedja af eftergifter, uppoffringar och förödmjukelser icke visat sig förslå för att depå ens för ett ögonblick uppresa ett nytt helstats-korthus, — sedan med ett ord all-: sting annat först vore försökt, ville man måIhända taga i benäget betraktande, huruvida man skulle mottaga den från Sverge-Norge väckta handen. ; Ingen lärer väl kunna undra på, att efter . slikt der Hallska ministeren icke kan påräkna synnerliga sympatier hos Sverges reering och folk. Emellertid har det lyckats den danska Ministeren att genom nya påhitt spinna ut saken i hela fyra år; men detta innebär ingen reel vinst, då den danska saken, i stället för att devigenom stärkas och-befästas, fått den rät, sgrund på hvilken den stödjer sig genom fvarjehanda lika opåkallade som onyttiga medgifvanden efterhand undergräfd. . Ett ögonblick föreställde man sig att sdlenna minister skulle tagg sitt parti och upphöra att vidare retirera på de gagnplösa efrengifternas och förödmjukelsernäs stråt. Det var när densamma, med anledning 2 förbundsdagens förklaring att: helstatsförfattningen vore olaglig hvad Holstein och j Lauenburg anginge, genom en Kungörelse at den 6 Nov. 1858 tillsvidare upphäfde i helstatsförfattningens gällande kraft för dessa : landsdelar. Den danska regeringen; ifnj den icke hade mod att taga något mera: ositivt steg, skulle lugnt kunnat stanna: ärvid och: med någorlunda tillförsigt afvakta följderna. Sakernas ställning låg Ydå nska klar för Europa. Om tyska förBundsdagen hade dekreterat ett krig mot Danmark i u, opgifvet ändamål att åter intvinga Holstei n i en helstatsförbindelse, ur hvilken bemå ide förbundsdag sjelf ryckt