Johanna Jansdotter i Wäppeby, att hon först varit inne hos Blomqvist Onidagen den 10 RE i sällskap med Haglind och ÅÄugusta Lindal, då Blomqvist legat illa sjuk och haft svår kramp ; och hade han ej haft något annat att förtära än litet vatten i en fläska; vittnet hade hört Blomqvist beklaga sig öfver enkan Spång derföre att hon lemnade honom utan all vård och undvikit att köpa honom mjölk, som han begärt. Vittnet hade då bjudit Blomqvist dricka af den mjölk hon medfört från ängen, der hon varit och mjö kat korna, och hade Blomqvist deraf druckit ett halfstop, men ej fått behålla det; vid ett annat tillfälle hade vittnet hört Blomqvist uppgifva den förmodade anledningen till sin sjukdom, äfvensom andra omständigheter, som genom de föregående vittnesmålen är kändt. Tillfrågad om vittnet hade sig något bekant om soldaten Spångs och barnets död, förmälde vittnet, som efter Spångs död sett hans lik, att hon observerat en blånad å hufvudet, om hvars uppkomst vittnet dock ej visste annat än hvad hon hört omtalas, nemligen att enkan Spång för att påskynda sin mans död skulle ha slagit honom i hufvudet med en eldtång. I lifstiden hade soldaten Spång en gång visat vittnet ett hål, som han hade i hufvudet, under uppgift att hans hustru slagit honom med en eldräng, men detta slag hade icke förorsakat hans död. Om det med Blomqvist sammanaflade barns dödssätt hade vittnet sig ingenting bekant. Hörd öfver dessa vittnesmål förklarade enkan Spång sig mot dem ej hafva något att erinra. med undantag af att hon förnekade, det hon till Holmström ,den 13 Augusti haft de omvittnade Fttrandena. Allmänna åklagaren anförde härefter, hurusore enkan Shängp då hon den 5 December 1859 häktades, till allmänna åklagaren framlemnat en bit hvitt ämne, hvilket åklagaren genast inlagt i ett konvelnt och afsändt till apoteket i Enköping. der det befunnits vara arsenik. Vid öfverlemnandet häraf uppgaf enkan Spång, att hon påträffat arsenikbiten i ett par Blomqvist tillhörig: byxor, dit hon enligt allmänna åklagarens me ning sjelf lagt densamma, för att söka göra trodigt att Blomqvist afdagatagit sig sjelf. Detta Zzöreföll, enligt åklagarens tanka, så mycket san: molikare, som vid den visitation som egt rum alen. 13 Augusti alla Blomqvist tillhöriga kläder och effekter noga undersökts, utan att åklagaren bland dem observerat dessa byxor eller påträffat mågon arsenik. Kläderna hade sedan blifvit lemmade i förvar till trädgårdsmästaren Lindal. Allmänna åklagaren förmodade att enkan Spång. ill följd af åklagarens vid visitationstillfället fällda yttrande, att om någon arsenik påträffades i Blomqvists kläder, så kunde det ha varit tro ligt att han tagit lifvet af sig sjelf, till sitt freslande vidtagit den åtgärden att undandölja by xorna och sedan deri inlägga arseniken. I der omständigheten, att ifrågavarande upptäckt. a: senkan Spång blifvit gjord så långt efter Blom: 3 död, fanns ytterligare en anledning till isstanka mot enkan Spång att hon sjelf ditlagt arseniken, så mycket mer som de ifrågavarande byxorna voro så gamla. illa medfarnä och trasiga, att Blomqvist sannolikt ej på länge besgagnat dem. Denna förmodan fann ock rätten sannolik då nu ifrågavarande klädespersedel för densamma : förevisades, ty byxorna voro nästan sobrukbara. Enkan Spång: fortfor likväl i sitt påstående att Blomqvist under sin sjukdom begagnat byxorna samt att hon i dem påträffat arseniken, men förnekade helt och hållet att hon dHitlagt laencsarma (Farta 1