då man tagit kännedom öm sjelfva telegraf-. depeschen och underskrifterna å densamma. Vi ha förskaffat oss del af denna märkliga hanäling och meådela den här, så lydande: SStormäktigste Allernådigste konung! Undertecknade Wenersborgs stads invånare, som med särdeles ledsnad erfarit den lika smärtsamma som oförmodade tilldragelse, att vår högst vördade och älskade höfding, grefve Eric Sparre, till E. K. M. insändt sin underdåniga afskedsansökning, hvarigenom länet skulle beröfvas frukterna af hans utmärkta embetsmannaduglighet, verksamhet och nit, våga inför E. K. M. i djupaste underdånighet nedlägga uttrycken af våra bekymmer häröfver. Den djupa och allmänna sorg, som nämnde tilldragelse väckt inom alla somhällsklasser, föranleda oss att i -känslen af den förlust Elfsborgs län genom landshöfding Eric Sparres afgång skulle lida, tll E. K. M. frambära den varma och innerliga önskan, ott E. K. M. i sin visa omtanka för det allmänna bästa nådigst ville finna utväg att afböja landshöfding Eric Sparres afskedsansökan.? Man finner häraf, att opivanterna, långt ifrån att tillkännagifva någon mening i fråga om det, som egentligen skulle utgöra föremål för regeringens pröfning, nemligen grefve Eric Sparres konduit och dess förenlighet med hans innehafvande embetsställning, i stället, företagande sig att tala å hela länets vägnar, framlägga sina åsigter om den förlust som skulle tillskyndas Elfsborgs län genom grefve Sparres afgång. Och hvilka äro väl dessa opinanter? Man finner bland dem hela landtstaten, snart sagdt in corpore, jemte flere andre tjenstemän, stående i mer eller mindre direkt beroende af landshöfdingen. Bland undertecknarne märker man sålunda landssekreteraren Almqvist, landskamreraren Ryding, landträntmästaren Zachrisson, kronofogden Lindbäck, förste landtmätaren Svedberg; . länsnotarien, länsbokhållaren, två landskanslister, två landskonlorister, en v. kronofogde, en fängelsedirektör, en stadsfiskal och en velerinärläkare. Bland undertecknarne märker man för öfrigt öfverste Sandels, kammarherren Kuylenstierna, öfverstelöjtnant Warberg, major Ericson, fyra telegraftjenstemän, några och tjugu borgare, kyrkoherden samt borgmästare och råd. Man må nu hysa hvilken mening som helst om den grad af frivillighet, som kan anses ligga uti en opinionsyttring sådan som, denna, sedan den en gång blifvit satt i gång, hvem vet från hvilset intresseradt eller beroende håll; men så mycket torde vara visst, atttelegrafiska vinkar, till K. Maj:t direkt ställda, för att influera på regeringsbeslut i ämnen der endast allmänna rättsgrundsatser och regeringens egen värdighet borde tagas i betraktande. och dertill insända af personer, som i ärendet på intet sätt äro vederbörande, hvil kas utlåtande icke blifvit infordradt eller nå gonsin kunde komma att infordras, äro ett alldeles nytt element i vår statsförvaltning. samt alt framför alt embetsoch tjenstemäns uppträdande inför tronen med videtwm rörande deras förmans embetsförvaltning utgör ett fenomen, så märkligt, att det endas! öfverträffas af det ändå märkligare, att regeringen ofliicielt inregistrerar det bland motiverna för sitt beslut. Fr Emellertid ken det icke nekas, att hr grefve Sparre, som en tid bortåt råkat blifva föremål för en mindre behaglig upp märksamhet, såsom genom antagandet ai det ordförandearfvode i Borås-jernvägs direktionen, som han straxt derpå nödgades åter afsäga sig, genom sina bränvinsbränningsoch arrendehistorier m. m. har anlednihg skatta sig lycklig öfver att rege ringen nu åtagit sig att med honom dela det moraliska obehaget af så många missöden, och till och med kan anses ha indi rekt tägit honom under armarna i den anhängiga rättegången, ty, om än domsto larna böra anses höjda öfver ringaste misstanke att taga intryck af hvad som synes vara högsta maktens åsigter och önskningar, så är det otvifvelaktiat, att det fordras mycket mod hös den eller de äklagare. som skola med allvar fullfölja en sak, der det gäller en person, son så uppenbarli gen blifvit tegen under regeringsmakten: speciella hägn.