Räitegångsoch Polissaker. Suspenderade prestmannen Danielsson mot Stockholms stads konsistorium. Då detta i vissa hänseenden ganska märkliga mål sistlidne torsdag åter förekom inför rådhusrätten, inlemnade Danielsson för att närmare utveckla skälen till sitt käromål mot Stockholm: stads konsistorium och bemöta hvad å svarande sidan genom dess begagnade ombud, kopister Tempelman, blifvit anfördt, en af åtskilliga bi äd åtföljd skrift, ur hvilken vi meddela fölande: i Beträffande först svarande ombudets förme nande, det jag (Danielsson), såsom född inom Lunds stift, i egenskap af prestman tillhörd. samma stift, och att jag på grund af egen begäfan fått tillfälligtvis tjenstgöra inom hufvudstaden, från hvilket mig, såsom e. o. tjensteman lemnade uppdrag, konsistorium förmenas hafv: egt rättighet att entlediga mig när som helst, få: jag med bilagde handlingar styrka, att det i Stockholms stads konsistorium, som mig kalla: och på hvars kallelse jag blifvit prest, sedan jar it K. M. nådiga tillstånd att af sådan an ledning i Upsala prestvigas. Alltså har, tvärt emot hvad svarande ombudet påstått och förgäfves sökt i bevis leda, Lunds konsistorium aldrig haft eller någonsin får med mig såsom prestman at: skaffa, förrän jag efter egen ansökan varder i dette stift anställd, utan är det Stockolms stads konsistorium, som efter kallelse anställt mig och tillförsäkrat mig om plats och underhåll.4 — — Beträffande dernäst svarande ombudets påstående att konsistorium egt att, när det så funnc för godt, skilja Danielsson såsom extra ordinaric tjensteman från det honom lemnade uppdra 4 erinrar D., att kyrkolagens 19 kap. 21 S, kongl. brefvet d. 15 Dec. 1762 m. fl. förordningar bjuda. det prestman, han må vara ordinarie eller extra ordinarie, ej kan utan laga kraftvunnen dom på någon tid aihållas från embetets verkliga förrättande. Och anser han, att Stockholms konsistorium alltså hade haft att ställa sig dessa lagbud till efterrättelse, för att ej göra sig förfallet till ansvar enligt kyrkolagens 19 kap. 6 S, kongl. brefvet den 22 Okt. 1784 samt kongl. brefvet den 21 Aug. 1786 2; anseende Danielsson att om konsistorium gjort sig skyldigt till öfverträdelsc af dessa föreskrifter, kan det icke derigenom ha blifvit befriadt från utgifvande af de i kyrkolagens 19 kap. 6 s, 2 kap. 29 S samt kongl. cirärbrefvet d. 14 Sept. 1839 en adjunkt tillför säkrade löneförmåner, helst han enligt 19 kap. 22 kyrkolagen förbjudes mänga sigiverldsliga sysslor. Vidkommande svarande ombudets uppgift, det D., då han sökte anställning i Lunds stift, : ej yppat det han blifvit anklagad för horsbrott. påstår D. att detta icke är sanningsenligt, ent: denna ansökan gjordes innan han till horsbrottet kändes skyldig. : Danielsson öfvergår derefter till en vidlyftig utredning af de kyrkolagens samt kongl. förordningars föreskrifter, som skola vid prestmans kallelse och ordination iakttagas, anförande bland annat, att enligt kyrkolagens 19 kap. 6 8 ingen får till prest ordineras, som sig ej af embetet redligen nära och föda kan; att enligt samma kap. 31 8 den person; som konsistorium, uppå begäran, gifvit rättighet att prest antaga, ej får förskjuta den antägna prestmannen, förrän han kan på annat sätt blifva försedd; att icke flera prester få vigas, än som nödtorfteligen behöf:as samt med lägenheter kunnaförses; att kyrkolagens 19 kap. 6 S stadgar, näpst och plikt för förgripelser häremot samt kongl. brefvet den 2 Aug. 1786 2 bjuder, det sysslolösa prester ej må vid strängaste ansvar skyddas. För att närmare visa huru dessa stadganden af Lunds konsistorium och K. M-. blifvit tillämade, finnes handlingarne bifogad ett transumt af K. M:ts utslag, som anses kunna lända Stockholms stads konsistorium till en nyttig och behöflig lärdom. En prost N. N. hade kallat sacri ministerii kandidaten B. till sin adjunkt, på grund hvaraf ock B. blef prestvigd. Någon tid derefter förklarade prosten N. N. hos konsisto rium, att han ej längre ville hafva embetsbiträde samt entledigade B., hvars uppdrag prosten N. N. alldeles på samma sätt som Stockholms stads Koönsistorium sett denna sak, ansåg vara blott er men det konsistorium, hvarunder B. lydde, hade en helt annan samt förklarade unkten B. berättigad att åtnjuta lön, äfven sedan han blef entledigad, hvilken åsigt äfven K. M. gillade. Sistnärende konsistorium yttrade i sin förklaring: att derest i allmänhet den, som kalla: till embetsbiträde någon, som icke blifvit till prestembetet invigd, skulle vid första tillfälle af missbelåtenhe: ovillkorligen vara berättigad att blifva den kallade qvitt. konsistorium vid ett sådant förhållande hvarken kunde ansvara för adjunkternas uppehuälle, eller derför att sådana :blefve att tillgå för dem, som deraf komma i verkligt behof, enär adjunkternas belägenhet härigenon. blefve allt för mycket vansklig och beroende af de kallande kyrkoherdarnes nyck., Efter en vidlyftig granskning utaf de af svarande ombudet ingifna handlingar och protokoller, afslutar Danielsson sitt anförande sålunda: : Uti det föregående är visadt, att jag blifvit prestvigd såsom Stockholms stads konsistorii adjunkt, hvarföre ock detta konsistorium varit ansvarigt derför, att jag finge åtnjuta min bergning. Då m konsistorium genom sin åtgärd beröfvade mig min inkomst hos kyrkoherden Lindstån och ic ke heller lemnade mig annan anställning, så inträdde för konsistorium, hvars adjunkt jag var, skyldighet att sjelf försörja mig. Oförsörjd kunde jag ej vara enligt kyrkolagers tydliga här ofvan åberopade föreskrifter, och ickt heller kunde jag anses. från prestembetet unde; denna tid suspenderad, enär både konsistorium i afgifven förklaring yttrat, att det icke dömt mig till suspension samt Svea hofrätt och högsta domstolen sammanstämmande förklarat, att jag icke kunde till något ansvar fällas för det jag under tiden förrättat presterlig tjenst, det vill med andra ord säga, att jag icke kunde anses vara från prestembetet suspenderad, samt att konsistorii mig enskildt gifna förständigande att hålla mig från presterlig tjenstgöring således varit af intet värde. Frågan reducerar-sig således helt enkelt derhän: kan den, på hvars kallelse och för hvars biträde jag blifvit prestvigd, godtyckligt beröfva mig min bergnin ? Denna åga är genom förut åberopade transumt af ett Kongl. Maj:ts utslag besvarad med nej! Har Stockholms Konsistorium i det fatet större rättighet än någon enskild? Med nej måste äfven denna fråga besvaras. Men då är ock mitt fordringsanspråk mot Stockholms stads Konsistorium lagligen grundadt, hvarföre jag yrkar att antingen Konsistorium af de medel, som stå till dess disposition. ) eller ock att ledamöterna, eller den af dem som bäst gälda gitter, förpligtas till mig utgifva det omfönda beleppet, äfvensom mina kostnader i målet. : Hvad angår svarande ombudets åstående, att denna sak genom rättens meddelade laga kraftvunna dom i målet mellan mig och kyrkoherden Lindsten blifvit redan förut afdömd, och att jag derföre bör bötfällas till ansvar för dombrottX, så får jag häremot anmärka: Att .ifrågavarande FE