RR RR ERE R RR RR Rn nn väl se, när kriget en gång gått sin väg, om jag behöfver släppa ned ögonlocken: Jag råder hvårken offceräre: eller .gemede man att tala ett snutfagert ord till mej; för så höga hästar som Stina Alsing:kan;sättassej å, när hon blir förgrynimad; tror jag inte är lättfanna Och Härvid: skildes: de båda skönheterna med : fullt bppsåt ättpi hvad-fall som! helst, alltid: sinsemellan hålla ofred... Min käre Krabbe du, yttftade Korpen, i det han rest sig från skansverketj du kan just springa OPP tillsbror din på apteket — kanske blir här allvår af förr än vi trö. Nå, en har inte mer än en lifhank att släppa till... jag är färdig... Hvad säger du, Pelle Kraft? ER Jag säger köt för det — men jag ser inte till någon fiende ännu. a Kalle Krabbe ? AÅh, jag gör som bror min: jag tar tjenst å apteket. Och som j och mångai till er anske bli sönderskjutna, så faller det sej ganska lägligt att jag stannar på den platsen: då kan jag skaffa er frisålver och fribindlar att sätta ihop lemmarna med.? Din fege stackare, utbrast Korpen; 6du är rädd — tillstå det på stund! Nå ja, det håller jag inte på. Jag tyeker inte det är något vidare roligt att bli hvarken spetsad eller stekt: eller rätt och slätt sönderpiskad. SDet sista skall du teminstingen -ha till godo, din kruka, när vi andre hagjort-slut på ktiget... Men gå nu och minna. dej på att, om rjag blir sårad, du: inte undersiår dej: attlägga kvarken bindel eller salva på Mj, för det: skulle jag rifva afrmed tänderna, om jag inte; kunde nyttja händerna: bo Sådan är min talan också! förklarade