TE UVA EE RSA MEN 1 RS VS GUESS kument:: Det romerska påfvedömet är slutstenen i den eutöpeiska verldens byggnad. På alla pänkter i densamma ha de mest djerfvas hand, bultat med förstöringshammaren; nu dröjer och darrar handen, i det ögonblick, då den skall slå ned denna hufvädsten, denna heliga klippa, som uppbär allt och vid hvilken allt håller sig fast. Man inser, att om pålven ej längre sitter qvar Rain plats, skall. ingen makt i denna verlden ängre stå lugn qvar på sin och hela jorden komma i törelser Då Pilätus såg att hän ingenting förmådde ochzsatt. tvärtom--sanspråken ,blefyo. större. och mera befallande; då han, fann; att sedan han ifvit efter för hvarje-hopens önskan, skulle han rifvas till en handling af-yttersta svaghet, så lät Han hemta vatten åt sig. --Han tvådde sinaJ händer och sade: Jag vär oskyldig till dehne rättfärdige mannens blod! Derpå lät han gisslå. Jesusoch-öfverantvardade honom åt judarne, spå-det; att. de-skulle korsfästa honom (Matth. 27: 24, 26). Men har väl efterverlden bekräftat det urskuldande; Pilatus tilldelade sig, och har väl handtvagningen gjort honom oskyldig inför kömmande tider? Hören! I adertoh århundräden har det funnits en formula af tolf artiklar, som alla kristna läppar dagligen uttala. I denna vår trosbekännelse, hvilken apostlarna med så stor körthet författat, nämnas, utom de tre gudomligtpersonerfias tillbedjansvärda: namn, äfven dem jungfrustusenfallt välsignade namn, hyilken födt Guds. son såsom .menniska, samt den mans tusenfallt förbannade namn; hvilken: gaf honom döden. Nåväl, hvem är denne med gudsmördarens brännmärke tecknade, denne: vid vårt symbolums skampåle fastnaglade man? Denne man är hvarken. Herodesy7 eller Kaiphas, eller Judas, ej heller hågon af de judiska eller romertska bödelsknektarne:..denne man är Pontius Pilatus! : Detta. är, rättvist. . Herodes, Kaiphas, Judas och de öfriga hade sin andel i brottet; men, ingenting skulle slutligen ha skett, om Pilatos ej varit. Pilatös kunde rädda Kristus; utam Pilatus kunde man d föra Kristus tills dödöden.sBefallningen dertill kunde; endast -komma från honom. Oss är förbjudet. att taga;af dagassfade judarne. a vå dina händer, Pilatus! Förklara dig oskyldig till Kristi död! I stället för alla svär säga vicdig alla dagar, och dew aflägsnaste efterverld skall alltid säga det: Vitro på Jesum Kristum, Guds faders enfödde son, hvilken aflad är af den helsanda född af jungfru Maria,: pint och korsfäst under Pontius Pilatus. -Jag trör på Jesum Kristum, som är pint under Pontius Pilatus. Sådana saker upprepas ej på jorlen. Vi höra tilldem; som tro på et gifna löftet, och derföre förkasta. vi..de-slutsatser; man. dragit ur broschyren. Häri vare Guds hel. namn anropadt. Vi ha beslutit och befallt, vi besluta och befalla följande: Art. 1. Vi tillbakavisa,j förkasta och fördöma de isden nämnda broschyren mot den romerska kyrkans öfyerhufvud och mot det franska presterskapet gjorda beskyllningarna för otacksamhet, hårdnackenhet, orättvisa, , partianda med flera förklenande uttryck. Art; 2. Vi förmana de troende att vara på sin vakt motalla ogådaktiga och baktalande påståenden af;en del.af.den periodiska, pressen om de nuvarande; händelserna i. deras. förhållande till religion och kyrka. EB Ari. 3. De af oss anbefallda offentliga förbönerna skola fortsättas såsom hittills. Vi bedja alla fromma själar fördubbla sin ifver. Bönen. har redan håft :omätlig verkan; må den. ej förtröttas, och den skall finna fullständig bönhörelse. Art. 4, Detta vårt herdabref skall uppläsas vid högmässopredikan i patriarkälkyrkorna i vår stad Poitiers ocH i de andra städerna: inom vår dioces, äfvensom; i Id dersherrar kyrkoherdar, hacanledning tro. att den.skrift,, på hvilken vi svara, spridt. sig, bland ibefolkningen, Gifvet i Poitiers 1 värt biskopliga palats, med vår underskrift, vårt insegel och vår sekreterares kontrasignation den 22 Febr. år 1861 efter vår frälsning, vid S:t! Petri fest. ; Louis Edouard, biskop i Poitiers. En korrespondent från Paris anser sig kunna med Tull tillförlitlighet försäkra, att franska sändebudet i Rom hertigen af Gramonti anledning af Lagurronnigres broschyr haft-en så liflig förklaring med kardinal Antonelli, att han sjelf hos hr Thouvenel begärt att bli återkallad och. detta .så snart som möjligt: I en korrespondens från Paris till Times berättas, att det varit prins Napoleons afsigt att besöka Italien i.slutet-aft Februari; eller början af Mars; men att--denna resa icke skulle bli af, oaktadt.prinsen fortfarande önskade. företaga. densamma... Prinsen är nemligen icke sin egen vherre;jsoch shans rörelser styras af en Högre makt: kejsaren har förbjudit .sin. kusin att begifva sig öfver Alperna; ty ehutu frågan om påfvens -suveränitet: visserligen redan har funnit. sin lösning hvad kejsaren personligen vidkommer, är dock hans politik. i..denn: riktning ännu: dröjanide och obestämd, ock han vill ej utsättansig förde. svårigheter. som kunna tillskyndas densamma, derigenom att hans kusin kommer i frestelse att uttala sina antiklerikala åsigter,:byilka redamivid senatens sammanträden på ett särdeles skarpt sält gifvit sig luft. Efter en Senatsessiong; hvarunder prinsen med mycket bifall uppträdt mot. påfvens världsliga makt, skall till och-med. ett temligen. häftigt samtal ha .egi rumsmellanis kejsaren ochehonom. Kejsaren säges ha förebrått prinsen att motarbeta hans politik, .handla obetänkt och uttala åsigter, som icke äro. .regeringers. ;Prinsen svarade, aftshancej gjorde-anspråkspåratt talaifranska regeringens namn, han talade blottisitt eget såsom medlem af senaten och medborgare och ville dessutom försäkra H.M, au. han,.på intet sätt eftertraktade äran att för svara ett politiskt system, hvars tendenser hän-var. långtoifrån att gilla. Kejsarenumen nade, att den, som hade den äran att va en fransk prihs, icke hade rättighet att sh sig från. den politik statens öfverhufvud följde: att allmänna meningen aldrig lade vigt jä skilnaden mellan: en-dynastiskoprins. och svnatorn eller medborgaren, sami slutligemctt han, på det prinsen ej måtte få alltför måntu tillällen att uttala sina sjelfständige åsigtur på ett så bestämdt sätt, åtminstone. för na varande förbjöd resan till Italien. Det vu: naturligtvis ingenting att säga häront ock någonting annat att: göra än: lyda: (CU CENGLAND. . På Midland Railway Companys jernbara har vid Sheffield en tunnel. till en de n