tinerierna. Vid närmare undersökmng Tann hr Koeh nio fot under jordytan tätt invid ( det ställe, der qvarlefvörna legat, en askhög t blandad md kol, stora, till en del brända !t vedträd samt mdianska krigsredskap, såsom 1 pilspetsar, tomahawker 0. s. v. samt.mer,1i än 150 stenar, hvilka tydligen ditförts från ( floden. på ett afstånd af trehundra yards !1l och blifvit. kastade på djuret. Några af dju : retständer hade blifvit krossade af slagen :s och undgått den eld, hvarmed jägarne; sökt i sluta sitt verk. . il Megatherium kunde ej ha varit någon sär: deles: fruktansvärd fiende; utom till sitt-utI seende. --Mammothen var deremot ett myc;i ket starkt: djur och af kölossal storlek, ty j! skelettet är trettiotvå fot långt och femton! alnar högt med tio fot långa betar, hvilkas); rötter gå femton tum in. i hufvudet. Antingen nu detta djur dödades af jägare eller). förlorade lifvet i en orkan, hvilket man skulle) kunna antaga på grund af deh omständigheten att några af de träd, af hvilka frag.ji menter funnos, nära.till djuret, Shade blifvit: uppryckta medrötterna och kastade omhvarandra-och splittrade i tusentals stycken tyd1 ligen af ljungelden i förening med en Tförfärlig orkan4, så är det säkert att i båda fallen påträlfandet af. pilspetsarne så nära. detta. vidunders ben alltför mycket instämmer med hr de Perthes upptäckter; för att vara blott och bart ettslumpens verk: Det är äfven att anmärka, alt jemte skelettet anträffades eypressblad, en stor del af en väldig blomma och flera -palmstjelkar, hvilka i och för sig äro ett bevis på att om menniskan ännu ej uppträdt på skådeplatsen;j. var dock hennes stund nära för handen, ; Hr Koch har sökt bevisa att hang Missourium var Jobs leviathan.. Käkarnes.styr-j: ka, förmågan att frambringa ett trumpetande läte, hudens hårdhet, det vilda och fruktansvärda utseendet, tänderna, förfärliga röndt omkrin. 5, halsens styrka (hvilket bevisar att! leviathan icke var någon krokodil, ty. denne har ingen hals) tala till endel för denna åsigt; men . författaren måste uttala sin T j j j vertygelse att, så vidt mat kan sluta af konstatefade bevis, det djur, Job menar, var mammothen. l Om både vetenskapen och religionen kunna t vädja till den oupplysta traditionen för att-( erhålla bekräftelse på så väldiga händelser ,! som syndafloden; .-om -båda i längt åtskilda t folkstammärs : sammanstämmande :legender : kunna finna bevis, som icke ens den största tviflare vågar förneka, så torde författaren. vara ursäktad, om han söker att ur glömskan draga fram; ett fragment från den gråa forntiden, hvilket förunderligen öfverensstämmer med de nuså allmäntantagnaåsigterna. I längesedan förflutna tider styrde indianen sin Kanot öfver hyad som nu är Mis-! souris ofantliga prairier. Vid en viss epok! kom en skara jättestora djur (mastodonter m. fl.) från öster och begåtvo sig längsuppför Mississippis och Missouris stränder; och en ursinnig strid mellan dem och de inhemska jättedjuren på dessa stränderuppstod.. Stora: massor stupade å ömse sidor, men efter åtskilliga förtviflade sammandrabbningar tycktes de nykomna få öfverhanden och?fortsatte sitt tåg vester ut. Den största af ållå dessa strider stod i grannskapet. af de klippstränder, som nu äro kända under namn af Klippbergen; och då drabbningen var slut; samlade imdianerna ihop många af de dödade djuren (hvilket på ett märkvärdigtsätt bekräftar, att den stora Megatherium vid Burbois: floden blifvit bränd). :oeh brände upp dem såsom ett offer, åt den Store Anden, hvilken — enligt deras traditioner — sjelf begrafda resten i Bigbonefloden.. Dit begåfvo sig in: dianerna årligen 1 förntida lyckliga dagar, för att på detta ställe uppsända sinå tackoffer för befrielsen från dessa fruktansvärda varelser. Men i-tidernas längd kommochvitskinnen, och: en nybyggare tänkte slå upp sina bopålar på denna Dördiga trakt; men indianerna tände sin rådplägningseld och). rökte den röda krigspipan, .och den hvite j. mannen. var glad att kunna fly undan. Han: kom tillbaka, men några gamla chefer vände I om och jagade bort honom, oeh från den dagen kunde inga gåfvor förmå dem att af: stå denna heliga mark, till dess regeringens. starka hand dref dem bört. Då de lemnat:. den återkom nybyggaren; och bland det för-.;. sta han gjorde var attylikasom patriarkerna, ! gräfva en brunn. Här. fann han åtskilliga . en af unga mastodonter och skulle ha funnit ännu flera, om han ej måst upphöra med gräfningen. Kort derefter såldes. platsen, och en ung man, som var sysselsatt att upprensa brunnen, hittade en mastodont-tand. Andra kommo derefter och funno ännu flera ben, tilldess slutligen i Mars 1840 saken nådde hr Kochs öron; han begaf sig dit och räfde upp qvarlefvorna af mastodonten; fika han sedermera förevisade i The egyptian hall. ; :; varje land, som har enhistoria, kan för:. tälja huru dess första konungar och jätte-; krigare eröfrade och styrde jorden: I Österlandet måbändamera än i något annat klimat ha dessa drömmar ä blott bibehållits vid fullt lif, utan de ha till och medi vissa fall blifvit utsmyekade med en glans och verklighet; som äro det mera nyktra Europas sägor förnekade. En bland demestöfs verraskande, praktfulla scenerna i Valhek är taflan af de köttlösa formerna af de preadamitiska konungarna, som ligga på sängar af oförgänglig cedet. Det vore eget, om. någon skicklig penna en vacker dag skulle: få utväg åt sig beredd att till ett stort faktum sammanlöda traditionerna från Österlandets. mest hyfsade nationer, Firdousis och Zoroasters, Haroun al Raschids och Zobeydes land, Jobs praktfulla skildringar, de olyckliga Ottawa-indianernas för länge sedan förgäna legender samt en fransmans upp täckter i Sommedalen! Poostatentörto ; SS v flnotn de N a