lefde honom endast fjugufyra dagar — och slutadeyräfvenså sitt it på stridsfältet. Li kaledes utexaminerad från krigsakademien, ingiekhan vid Nylands dragoner. Såsom tjenstgörande brigadadjutant hos Adlercreutz bevistade han kriget. I Sikajokislaget spelade han ingen vanlig adjutantsrol.Sjelf förde han: skarorna 1: attack, då han ; såg de trupper vackla, hvilka skulle verkställa genombrytningen af fiendens center. Han var äfven ibland dem, som-hedrades med: svärdsorden för affären. Klarast lyste dock hans stjerna vid Lappo, der den äfven slocknade bort, för att nu blott låta oss ana hvad han en dag kunnat blifva. I detta slag kämpade han såsom Döbelns adjutant ibland Björneborgarne och stod vid fänrik Blumes sida med jägarne i spetsen för ide stormande bataljonerna,. .:Begge störtade döda till jorden. . En da deltagare..i detta krig, tecknar i sin. dagbok, den scen då de döda och sårade buros från valplatsen; han säger: Cunder det: jag på min kärra åkte; till byn, afled baron Ramsay, vår snälla och raska brigadadjutant, och jag tryckte igen hans ögonlock. . Blek som en lilja låg han der, den unga krigaren med det stora modet. å Montgomery säger med anledning af Björneborgarnes tapperhet denna dag: Också bevittnades denna fördelnings tappg af fyra på stället stupade officerare, varibland tvenne för sitt mod, sin duglighet och sina fosterländska tänkesätt utmärkte och allmänt saknade, brigadadjutanten, frih. Ramsay och löjtnanten Magnus Blum, hvilkas graf på valplatsen fuktades af alla tappres tårar, den ärorikaste Prydne hjeltar kunna få och gifva.s å slöto de båda bröderna Ramsay sin bana, just då framtiden hägrade full af hopp för deras syn. Ara öfver:de båda tappre! Deras moder lät från slagfälten UR deras stoft för att transporteras till familjegeetyen i Borgå. Till minne af sina söner lät hon ad en större medalj, hvaraf exemplar: utdelades till: kongl. kabinettet och till närmaste anhörige. Medaljens åtsida föreställer de båda brödernes bröstbild med omskriften: SAnd. Wilh. Ramsay. .. Carl Gustaf Ramsay. Frånsidan upptages af tvenne urnor, hvilande på krigiska emblemer. Den ena urnan bär namnet Lemo, den andra NG Omskriften lyder: Föllo stridande för fäderneslandet år 1808.4 Nedanföre läses: SAf en sörjande moder. nsam var hon icke i sin sorg; -— den delades af en hel här. I fänrik Stål uppgifves deras ålder till 21 och 19 år. Detta öfverensstämmer. likväl icke med verkliga förhållandet, ty den äldre brodren var öfver 31, den yngre 25 är.. he nämnde nyss löjtnanten Blume. Runeberg gifver honom en plats i Trosskusken.4 Om man äfven icke präglat medaljer till hans minne, lefver-det redan genom att vara omnämndt i fänrik Stål och krigets bulletiner prydas icke så sällan af hans namn. Han omtalas såsom en vacker yngling och fin fruntimmerskarl par excellence. Vi Revolaks visade han dock, att han äfven var krigare par force, ty hans bröst pryddes i anledning häraf med svärdsorden, — hvilken ingalunda då förtiden gällde såsom fattigdomsbevis på öfriga meriter. Han är troligen den enda af krigets hjeltar, som på valplatsen har sin minnesvård. På det ställe, der han stupati Lapposlaget, är en famnshög, skroflig gråsten upprest. Inskriptionen är förut o entliggjord i tidningarne. I. Du påträffar ibland Fänrik Ståls: hjeltar tvenne hedersmän ?von Törne och Gamla Lode?, tecknade af skalden så verkliga, så lifslefvande, att vi tycka oss liksom se dem framför oss. Vi hafva beklagligen högst få detaljer om dessa män, hvilka, nligt samtidas påstående, skola hafva varit äkta finska karakterer, med många, det fin ska lynnet PIE förtjenster och fel. Kanhända finnes det dock någon, somi Papperslyktans spalter: framdeles vill lemna bidrag till deras karakteristik. Vi skola här upptaga dem bredvid hvarandra, emedan man så ofta ser dem på bataljfältet såsom nära grannar. När kriget utbröt hade deras lockar redan hunnit blifva gråsprängda af ålder. De voro då inga dufungar mer, öfverstelöjtnanten Carl Leonhard Lode och majoren Johan Reinhold von Törne. De hade båda pröfvat krigets lek under tredje Gustafs fana och buro hvardera år 1808 sina runda 50 år med heder. : von Törne hafva vi af samtida hört beekrifvas såsom en reslig, axelbred, fetlagd gestalt; klädd i en lång, vanligen hemgjord syrtut, alltid tillreds med en kraftig kötted å läpparne. En äkta ärlighet och heder ds lyst i hans anlete. Gubben tålte ingen skriftvexling och hade derföre kommit så ur vanan att föra pennan, att då nödvändigheten framtvingade några rader af hans hand, voro de vanligen oläsbara. Originel i hela sitt väsende, väckte gubben, med sin oftast bredbenta posityr, icke så sällan de yngre kamraternas munterhet. Montgomery kallar honom kallblodig. och värdigt — detta vittnesbörd, i få ord, teeknar krigaren. s) Geijer har äfven egnat en sång till brödernes minne.