hufvudsakligen riktat sina anmärkningar. Tal. hörde med ledsnad dessa öfverdrifna tal nämnas, särdeles af militärer. 300,000 man utgöra ju nära: en stiöndedel af hela vår befolkning. Efter enahanda proportion skulle Ryssland böra uppsätta en arme af 6 millioner man, Frankrike i millioner 0. s. v. Hvarmed skola vi kläda, hvarmed föda, hvar röra en sådan irme, och hvartill skall den tjena, då ingen ende kan anfalla :oss med en sådan styrka. 120,000 man utgör redan en trettiondedel af vår befolkning d. v. s. samma proportion som om Ryssland uppställde 2 millioner man. Talaren förundrade sig öfver ett förslag, som gick ut på utt: sönderplocka vår förträffliga stående arme ill korporaler, och för hvad? Förettskuggspel, för en dissolving view med oerhörda mått, för en — siffra på papperet! Att vilja göra elementarskolorna till plantskolor för blifvande befäl, att vilja göra dem till krigsskolor, vore ett fullkomligt misstag. Hvad man kan eftersträfva, ir att bilda elementer i trupp. Man duger ej Jäll befäl derföre att mar duger till plutonchet och kan uttala kommandoorden. Om den åsigten gjorde sig gällande, att lärjungarne kunde från elementarskolorna utgå såsom Tfullbildadt befäl, och från folkskolorna såsom fullbildadt manskap hvartill hr kapten W. yrkat att de border bildas mellan folkskoleåldern och beväringsåldern, så skulle man snart vilja förklara beväringsöfningarne onödiga; men det är dock först der det egentligen militäriska kan inhemtas. Allt annat är blott förberedelser. Det militära måste inhemtas under fanan, och ingen blir krigare förr än han kommit till armen. Det förundrade talaren äfven, att på samma gång det talas om att det läses för mycket i skolorna, så föreslår man läsning af exercisreglementet i elementarskolorna. Man synes helt och hållet förgäta,; attman i de läroverk, som kallas och böra vara elementarskolor, Ad. v. s. skolor för inhemtande af elementen för allmän bildning. icke bör sysselsätta sig med spetialstudier. På samma sätt med förslaget om militärlärare vid umversiteten. Talaren hade sjelf i sin ungdom i tryck förordat militärlärares. anställaride vid universiteterna; men en dylik åtgärd strede lika mycket mot universitetets ide, som läsningen af exercisreglementet strede mot elementarskolornas. Vändande sig derpå mot yttrandet af en talare förra gången, att få vi blott folk, nog få vibefält och att alltid är det i som för folket fram, samt att historien skulle bestyrka detta, erinrade tal. att krigshistorien ådagalade, att hvarje armå varit duglig i samma mån som den egt dugligt befäl. Väl funnes exempel på, att trupper, som förlorat sina officerare, utfört hjeltebragder, såsom Dalregementet vid Gadebusch och Westerbottens regemente vid Willmanstrand, men på sådana lyckliga tillfälligheter får man icke bygga och misskänna vigten och värdet af befäl. Tal. ville ännu en gång upprepa hvad han förra gången yttrat, att man ej borde taga för mycket för sig i sina förslag. Den nuvarande -ecklesiastikministern har ej burit epåletter och sporrar, men äfven om han detta gjort och om han ville gå så långt, som tvenne militärer här föreslagit, tro dessa herrar verkligen atthan skulle kunna för konungen framlägga deras för: slag? Skulle han kunna det mot skolstyrelsernas och eforernas mening? Tror man väl, att våra biskopar vilja göra elementarskolorna till ett slags krigsskolor? Tal. trodde att man vid afgifvandet af en meningsyttring borde fästa afseende på hvad som kan ega någon utsigt till framgång; först då har meningsyttringen något värde; i annat fall betyder den er! eles ingenting. Frih. Bonde ville, innan han lemnade ordet åt nästföljande talare, anhålla att få uttrycka sin tacksamhet för det ridderliga sätt, hvarpå han här blifvit försvarad, ett försvar, hvilket han måste så mycket mer uppskatta, då det kom från det håll som nu varit händelsen. Han ville på samma gång förklara, att han måhända sjelf felat derigenom, att det var han som uppmanat major Stjernsvärd att uppläsa sitt förslag, och han ville nu offentligen. uttrycka sin ledsnad öfver det kanske alltför lifliga sätt, hvarpå han besvarat majorens anmärkning, önskande han att hela saken nu måtte vara md. Löjtnant Mankell bemötte de hufvudsakligaste invändningar, som blifvit gjorda mot kapten Wahlfelts förslag. Han påpekade att ofta ett system kan vara godt, om det än icke är i allo tillämpligt för det närvarande och att detta här vore fallet. Vissa delar af förslaget kunde således antagas, utan att man rubbade det hela: Att förslaget ej går för långt i afseende på militärgymnastik visar sig deraf, att det endast beur deråt 2 timmar i veckan, men lemnar 4 åt den pedagogiska gymnastiken. I afseende på tiden. för söfningarne. ville tal. ingå på den af andra yrkade smodifikationen, att den blida årstiden skulle väljas, men då desto flera timmar ah åt militäröfningarne. På en anmärkning af vöfferste Hazelius genmältes att. det-ej vore meningen att er de äldre lärjungarne vid skolorna till befäl; utan till befälsämnen, hvilka genom ytterligare både teoretisk och praktisk undervisning skulle, från 19:de till beväringsåret blifva ytterligare utbildade. Denna utväg att erhålla nödigt befäl torde desto mindre böra försmås, som den af regeringen försökta utvägen medelst eliters utbildande inom beväringen ej torde lyckas. Att läsa ett litet utdrag af excercisreglementet skulle ej borttaga mycken tid i skolorna. Betygs utdelande vore mycket ändamålsenligt; de skulle -blott, innehålla. huru mycket lärjungen inhemtat af det militära och lända till någon ledning då, i-händelse af krig, de sålunda utbildade behöfde användas. Det vore ej meningen attide.genast skulle anställas som officerare; utan de kunde få börja såsom korporaler, men i följd af sin förutgångna öfning borde, de kunna hastigare.avancera än eljest. Det är alldeles Fer att hafva någon sådan tillgång I på befäl vid utbrott af krig, ty det vihafva hinner ej till. : Kapten Ailersparre, instämmande väsentligen med öfverste Hazelius ; anmärkte i förbigående att det vore olämpligt att för härvarande göra åtskilliga speciella stadganden, t. ex. om att florettfäktning skall börjas vid elementarläroverken, helst de flesta sakna floretter och fäktningslokaler. Skulle skolgossarne hafva uniform borde den vara så enkel, som t. ex. gossarnes vid Rydbergska stiftelsen: blå blus, dito byxor, mössa med namn å läroverket, blå skjortkrage. a ör — RR -— — RN kk AV Ål SA DR — ÄH Öfverläraren Llag anhöll med anledning af de olika åsigterna rörande den ålder, hvarvid s. k. Handgrepp lämpligen kunna börja öfvas, att få upplysa, att vid de exercisöfningar med de ä!dre gossarna från flera hufvudstadsläroverk, hvi!ka öfningar 1842—44 (då ännu saknande opinicnens gynnande vind) enligt då gällande exerci reglemente, utfördes gemensamt af de näm skolornas mera utbildade gossar under d. v. 1 nanten Georgii och major Ösbecks ledning, gåf,o det resultatet att med en bas af fyra gymnastiklektioner i veckan handgrepp med gevär i medeltal -ej borde börja före 15—16 år, bajonetifäktningen ett par år sednare och florettfä tning oftast ännu längre uppskjutas. . Notarien Alm anmärkte imot en föregående taare bufvudsaktiecn, att då man gör upp ri ning öfver behöfli svarsstyrka för ett lan, bör man taga i le hvad styrka fienden n