rande, -ehuru han nu törmalde sig ha Nnedskritvii vdev i -ändamål att det skuölle i: tidningarne tryckas. Derpå uppläste: majoren ett nytt skriftlig änförande, deri han, efter att ha ytterligare ut -vecklat-sina åsigter om orsakerna till den förhandenvarande dentigheter hos nutidens ungdom bland hvilken han särskilt nämndeintrycket af vilseledande: publicistiska -produkter, såsom Elihu-Burrits Oliveblad, klaridret mot ötverste Nauckhofis metod att härda Bohuslänningarne 0. 8. v:), förklarade ått vidtagandetraf åtärder, som föranleda friskhet, hurtighet och ärdning hos det upyväxande slägtet, iförenin med införandet -af militära öfningar, militäris ordning i skolorna vroe en af samhällets lilsrön alaren upptog derpå till besvarande nårå mot hans yttrande vid förra sammantrödet gjorda inkast. Med )afseende på officersstyrkan vid franska armån, den han anfört såson bevis på öfverdtifterna i kapten Wahlfelts be räkningar, medgaf han ett misstag, men has hade bara glömt att multiplicera med tre. Det vore dock likgiltigt, ty någon armå på 300,000 man. kunde. valla fall aldrig komma i fråga: Öfverstc Håzelius! ville talaren ursäkta för hans yttrande om exertis-Jlatscehen, då han aldrig hade hand ledt trupp, men ville: upplysa. honom; att det var förbjudet att lossa gevärsskrufvarne för att åstadkomma sådan klatsch. Trfägevär hade ej; verkat nedstämmande på talaren i hans ungdom. och han förordade dem således. : Ville för öfrigt erinra, att. militäröfningar uti skolorna icke afRh att skaffa befäl, utan att bilda dugtiga ojkar. P vad organisationen .af de militära öfningarne nginge, åberopade tal. sitt vid förra sammanträdet upplästa, till-sina hufvudpunkter af oss i ;fredagsbladet: meddelade förslag; och då ordföranden; : efter .den-resumevaf öfriga talares yttranden; med hvilken han öppnat sammanträdet, hade anmodat lir Stjernsvärd att sjelf idelgifva de närvarande sitt skriftligen aflemnade förslag;så uppläste denne nu ånyo i sin helhet äfven det vid förra sammanträdet föredrsgna anförandet. Enär de flesta bland de närvarande hade blott edan dagar förut hört detsamma uppläsas, och sedan. sett det till sitt hufyudsakliga innehåll i tidningarna refereradt, så egnades icke mycken uppmärksamhet åt talaren, och.det inträffad derjemte, att ordföranden under hr Stjernsvärds läsning vexlade några ord med: kapten Wahlfelt, då denne aflemnade sitt nu skriftligen affattade organisationsförslag. Häröfver blef major Stjernsvärd vred och tillropade . ordförander med mycken häftighet i ton och ord, att då han. hr S., blifvit anmodad uppläsa sitt förslag, så fordrade han också att man hörde honom med uppmärksamhet. Frih. Bonde erinrade med anledning häraf, att han såsom ordförande vore pligtig meddela sig med dem, som hade något att till honom anmäla, och att en anmärkning deröfver vore ganska opassande. Kapten Bjärne instämde hufvudsakligen med öfverste. Hazelius. och ville blott uttrycka den åsigt, att militäröfningarne borde hvila under de egentliga vintermånaderna, samt att ungdomen borde få, utan afseende På åldersklasser vara med om alla de öfningar i hvilka de kunna deltäga. Förhoppningen att få manövrera i större trupp och med fana, såsom den verkliga militären, skulle verka upplifvande på gossarna. Kapten Wahlfelt ansåg, att då tillräckligt be fäl ej funnes ens för vår stående armå, så måste man vara betänkt på utvägar att fylla behofvet. och detta kunde bäst ske genom att gifva ung: domen i elementarskolorna en militärisk uppfostran. Tal. meddelade några detaljuppgifter angående öfningarne vid Carlberg, utvisande, att under den 5-åriga kursen derstädes lärjungarnc hafva 1350 timmars öfning, oberäknadt fältmät ning, broslagning, målskjutning m. m., och så ledes mångdubbelt mer än tal. föreslagit för elementarskolan, der under hela kursen endast 375 timmars öfning skulle ifrågakomma. Talaren trodde attrandra i sjelfva: verket föreslagit mer. under det man förebrått honom att ha föreslagit för mycket. Orsaken hvarföre hans förslag afsåg endast elementarläroverken vore den, att inga andra offentliga skolor funnes, der ynglingar af den beräknade åldern äro intagna. Löjtnant Strömer lade stor vigt på målskjutningsoch bajonettfäktningsöfningar i skolorna och utvecklade för öfrigt sina åsigter om huru en allmän nationalbeväpning borde organiseras: anseende han att endast derigenom, att hvarje man, utan afseende på stånd eller vilkor, blir en fullt utbildad soldat, kan Sverge erhålla ett fullkomligt betryggande nationalförsvar. Och ville man detta ärligt, så måste man äfven använda medlen dertill och i tid taga steget fullt tt samt vidtaga nödiga åtgärder, såsom: bland annat att hos K. M. anhålla om skyndsamt vidtagande af de på honom beroende åtgärder för gossarnes militära uppfostran i skolan. Mäjor Wedderkop instämde hufvudsakligen med öfverste. Hazelius, men ville hemställa om I å någon bataljonsexercis kunde anses lämplig såsom slutet på militäröfningarne. Trodde ungdomen lätt lämpa sig: för sådan öfningar, som synas den företrädesvis nöjsamma, och hvilka äfven vore ganska nyttiga, emedan de skulle lära ynglingen att se upp till fanan såsom den symbol, . som man har att till det yttersta försvara, så att, hellre än man förlorar den, må hela bataljonen stanna på platsen, såsom svenska bataljoner fordom gjort. Ansåg någon uniform vara ganska nyttig både för utseendet vid exercisen och för den nivellering af ståndsskillnaderna, somden skulle åstadkomma. Öfverste Hazelius ansåg rättskänslan bjuda. att innan han anförde hvad han hade att i imnet yttra, uttala sitt ogillande öfver det något för mycket lifliga sätt, hvarpå mötets ordföran ce blifvit här anfallen. Här såsom annorstädes lärer en församling hafva rätt att egna den uppmärksamhet åt hvarje uppträdande talare, som man finner för godt, och det kunde ej anses såsom åhörarnes fel, om en talare icke lyckas tillvinna sig uppmärksamhet. Hvad särskildt ordföranden angår, somhar att meddela sig med än den ene, än den andre af de närs varande för att sammanjemka yttranden, t . han, minst af alla, kunna tillförbindas den oc lade uppmärksamhet, att han icke med n får tala, helst då ett anförande, uppläses, vi hört förra gången och dessutom fist i fidninarna. Till och med inom representationer händer ofta; att talarne icke lyckas tillvinna si stt. stånds öra-och. att ledamöterna under gående anförande ganska allmänt och lifigt samtala sinsemellan, och man torde här ej cga större anspråk än den i nationens namn talande folkrepresentanten eger. Det lugn och, den aktning;för andras meningar, som ordföranden under dessa öfverläggningar städse ådagalagt, förtjena erkännande, och då ordföranden ej kunde sjelf försvara sig.från sin plats, trodde talaren det tillkomma någon af de närvarande att försvara honom,och han skulle mycket miss sig om icke hvad han nu af denna anledning yttrat uttryckte samtliga mnärvarandes tankar och känslor. Församlingen gaf genom allmänt bifall (ill änna sitt imstiämmande uti hvad öfverste Ha zelius sålunda yttrat. Öfversten öfvergick derpå. till den under öl yverläggning varande frågan och aun en början. att han af FA